Jösses!? Gaston som bilburen rättshaverist?

Ett stort författarskap kännetecknas av att det är öppet för tolkningar och nya läsningar. En bra text står aldrig still utan förändras med både läsaren och tiden. Också så när det gäller Franquins Gaston. Efter att ha läst den eminenta boxen med serien samlad i sin helhet kan jag konstatera att jag varje gång lämnar läsandet med en ny känsla och med nytt fokus. Senast jag läste boxen slogs jag av att Gaston för bövelen är rättshaverist!

För att blåsa in nytt liv i serien som kanske annars riskerat fastna i de statiska kontorslandskapens korridorer låter Franquin en bit in i serien Gaston införskaffa en lätt patinerad bil. (En bil med all säkerhet specialimporterad från Amerika där vi senast såg den bredvid Tintin.) Efter hand tar detta bilägarskap över allt mer av Gastons personlighet och utvecklas till en ständig envig med konstapel Batong. Från att ha varit ett galet projekt i mängden av tossiga uppfinningar förvandlas bilen till att bli Gastons främsta uttrycksmedel. Och i detta ingår alltså ett smutsigt krig om stadens parkeringsmätare med konstapel Batong i lagens ringhörna.

Bilen representerade under efterkrigssiden framstegsoptimism och individualism. I ett ofta autoritärt samhälle innebar bilen att människor (eller de som hade råd) kunde röra sig fritt och i egen takt utan hänsyn till någon annan. En bilist behöver inte passa några tider eller sitta bredvid någon. Påfallande många av de franskbelgiska serietecknarna när ett starkt bilintresse;  förutom Franquin också Hergé, Maurice Tillieux, Yvan Delporte och Roger Leloup för att nu nämna några. Det är i ljuset av bilen som frihetsmanifestation som vi kanske ska se Gastons militanta bilism. För honom blir bilen av en del av hans anarkistiska ideal och hans konstanta förakt för – eller kanske hellre oförstående inför – alla former av auktoriteter..

Idag är det svårt att dela denna optimistiska syn på bilen. Det är numera för de flesta uppenbart att massbilismens varit en bidragande orsak till den ekologiska katastrof som hotar våra liv och vårt serieläsande.  Och i ljuset av det ligger mina sympatier idag närmare konstapel Batong. En tjänsteman som gör sin plikt med bravur och nitiskhet men som till följd av den konstanta undermineringen från Gaston och hans garde mår allt sämre. Vi ser till exempel i flera strippar hur han plågas av svår sömnbrist.

Så länge Gastons uppror sker mot näringslivets representanter kan hans anarkism lugnt placeras i den klassiska politiska anarkismen.  Själv tyckte jag alltid som barn lite synd om Nicke, Mossberg och alla kollegor som ju egentligen också de var i händerna på förlagseldningens nyttotänkande, men som drabbades till följd av Gaston upptåg. (Ett ganska lutheranskt barn får man säga…) Men kampen mot parkeringsmätarna riktar sig mot hela samhällets organisering. För Gaston är hans egna intressen – var han ska ställa den egna bilen – överordnat alla andras intresse. Om parkeringssituationen urartat och massbilismen skapar kaos så är det en (o)välkommen bisak som enbart är intressant i relation till honom själv. Därför blir hans kamp mot Batong en individualistisk pyrrhusseger värdig en sann rättshaverist.

Men Gaston vore ju inte så lätt att gilla om han inte vore just humanisten och djurvännen Gaston. Följaktligen försöker han ständigt att förbättra bilen genom sin självsäkra men oöverträffade uppfinningsrikedom. Han konstruerar således bl.a. ett gummisäkerhetsbälte, en katalysator och en avgasballong. Men samtliga försök att bringa bilen i samklang med sin ekologiska samtid har det gemensamma att de skjuter upp problemen och/eller flyttar dem någon annanstans. Och dessutom med värre konsekvenser; avgasballongen släpper ut avgasen i koncentrerad form och katalysatorn gör att motorn går sönder och spyr ut ännu mer rök. Kanske är det en bild så god som någon av miljökatastrofens motstrategier; om vi vill rädda världen går det inte att förändra bilen – det är beteendet som måste förändras.

2 reaktion på “Jösses!? Gaston som bilburen rättshaverist?

  1. Franquin verkar ju ha varit en gammal bilnörd (se alla hans Spirou-serier under 50- och 60-talet) som under 70-talet tog intryck av miljörörelsen och började omvärdera sin tidigare passion.

    Du har nog rätt i att Gaston som rättshaverist har något av Cosmo Kramers självcentrerade arrogans, men även att de senare skildringarna av bilen egentligen är rätt tvetydiga. Bilarna i Spirou är mer 50-talsartat snabba och häftiga utan konsekvenser, medan Gastons bil är smått fallfärdig, långsam och överlag ett rätt tvivelaktigt fortskaffningsmedel. Minns en serie där Gastons bil skruttar på, medan Nicke (eller om det var Mossberg) går ur och promenerar ifrån den. När fan blir gammal…

    http://www.arrakis.es/~espiru/spirou/krister/car.htm

  2. Ja, Franquin som ung verkar liksom de flesta andra unga män tycka om snabba bilar. :-) Det skulle vara underlag till en mycket längre text att noggrannare utreda förhållandet mellan Franquin & bilarna. Som du säger, det är en tvetydig bild av bilen som fortskaffningsmedel och livsstilsprojekt. Egentligen skulle det kunna bli en hel bok om man studerade bilen i hela den franskbelgiska serietraditionen. (En bok som säkert redan är skriven…)

    Maurice Tillieux var verkligen en bilnörd. I hans serie Ett fall för Max Jordan kraschar han osannolikt många bilar. I en intervju sa han att det inte var meningen men att det omedvetet blev så i manus. Till slut blev han tvungen att också låta personerna i serien kommentera det faktum att detektivbyråns bilar en efter en tycktes sprängas, sjunka, explodera, stjälas och spolas bort.

    Din parallell till Kramer är rätt välfunnen. Gaston representerar kanske just en arketyp – den världsfrånvända slarvern som inte tar ansvar men som trots det är lätt att älska. För egentligen bryter figuren mot den generella folkmoralen (arbetarmoralen) att man ska göra rätt för sig. Så det är en balansgång mellan befriande anarkism och enerverande självupptagenhet. Jag kommer förresten att tänka på Alexander Lukas som Carl Barks (som skapade figuren) verkligen avskydde.

    Trailer: Snart kommer f.ö. en text om cykeln och den franskbelgiska serien…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>