Lepidopter

Länge sen sist vilket jag får be om ursäkt för, men jag har gjort en tillfällig omlokalisering och har inte haft tid att skriva på någon/några veckor. Och inte att läsa heller, tyvärr :-(

Men nu är allt krångel upptrasslat, så ni kan räkna med mer regelbundna uppdateringar igen, vilket jag hoppas är värt en :-)

Dagens inlägg är om en för mig helt okänd serie som jag plockade upp hos Staffars senast jag var där: Lepidopter av Sharmila Banerjee. Jag har taggat inlägget med Svenska serier men det är en sanning med modifikation: Serien är utgiven som ett masters-projekt på Konstfack men Banerjee är tyska och serien är på engelska…

Hur som, skälet till att jag fastnade för Lepidopter var det grafiska. Jag är svag för serier i storformat (i det här fallet A3), och när illustrationerna dessutom såg lockande ut vid en första blick kunde jag inte motstå albumet.

Det är ett tunt album sett till sidantal, 32 sidor, men det vilar en befriande ostressig känsla över historien: Trots att det är en rätt komplicerad historia som berättas tvekar Banerjee aldrig att låta episoder som kräver utrymme för att fungera få de sidor som behövs. Som titeln antyder spelar fjärilar och malar en stor roll; huvudpersonen är en egenartad man, en samlare vars drömmars mål är att hitta ett exemplar av en sällsynt art. Parallellt med hans jakt interfolieras scener ur ett (dömt) förhållande, och hans drömmar, ett sammelsurium som ångar av tropiken och insekter.

Det är en blandning av ett personligt psykodrama och visioner, allt tecknat i en mycket personlig stil. Banerjee har mycket tunnare linjer, och den utmärkta reproduktionen gör att man tydligt kan se att hon använder blyerts for textning och en del annat, men framförallt hennes färger men också det drömlika i serien gör att jag kommer att tänka på en gammal favorit, Hans Arnold. Tyvärr har jag som vanligt inte någon scanner tillgänglig, så det enda jag kan bjuda på är omslaget, men ni kan kika in på hennes blogg.

Egentligen är inte Lepidopter det slags serie som jag brukar tycka om; jag har läst lite för många föregivet konstnärliga serier med dröminslag, så jag var rätt skeptisk när jag började läsa. Men Banerjees illustrationer och eleganta mixning av de olika delarna av historien gör att det för en gångs skull fungerar: Att läsa Lepidopter i ett sträck (och det ska man absolut göra) är som att återuppleva en suggestiv dröm.

En reaktion på “Lepidopter

  1. Was this an actual photo of the cookies you made? Just made these and they definitely don’t look the same. A lot bit misleading. Halfway through mixing the three ingredients together, I realized it was too good to be true. Oh well. We’ll still eat them.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>