Formatics ”stora” tidningar, mumma för samlare!

Den som ville bli vicesheriff i staden Twin River kunde 1962 sända in 2 kr i frimärken till Formatic Press! Ty för den summan blev man nämligen medlem i tidningen Hoppys klubb och fick ett intyg på sitt ämbete från den ”riktige” sheriffen Hopalong Cassidy!
 Serien Hopalong Cassidy – som kom från DC-förlaget – hade haft en brokig karriär i Sverige och bl.a. figurerat i Fantomen. Formatic införskaffade rättigheterna och började publicera den i Serie-Nytt innan serien 1962 fick flytta över i den egna tidningen Hoppy.


Men efter 16 utgivna nummer stod Hoppy plötsligt inte att känna igen! Den hade växt till hela 21 * 31 cm – och hade därmed integrerats med Formatics övriga utgivning av serietidningar i stort format.
Denna utgivning startade 1962 då man beslöt utnyttja ett av slagnumren från Serie-Nytt, Eugen Semitjovs Allan Kämpe, för en egen titel. Det stora formatet valdes måhända för att väcka uppmärksamhet, en annan av effekterna var att man fick rum med sammanhängande serieepisoder och alltså slapp det följetongssystem som dittills varit förhärskande i Serie-Nytt (såväl Fantomen som Seriemagasinet avskaffade också sina fortsättningsserier vid ungefär denna tidpunkt).
Formatic satsade på svart/vitt tryck av bra kvalitet och tjocka omslag. Tidningarna blev därmed någon sorts mellanting mellan album och vanliga serietidningar. Priset på dessa stora tidningar blev dock betydligt högre än för Formatics övriga serietidningar. 1963 kostade t.ex. ett nr av Dennis 90 öre medan de i storformat kostade 2,50!

Nedan förtecknas Formatics utgivning av serietidningar i stort format. Siffrorna betecknar antal utgåvor per år (för Hoppy anges antal utgåvor i det mindre formatet inom parantes):

Titel 1962 1963 1964
Allan Kämpe 4 4  
Ben Bolt   4 1
Blixt Gordon 1 4 1
Buzz Cooper   4  
Dr Bennett   1  
Eddie 2 4 1
Hoppy (6) (10) 2  
John Perry   2 1
Mandrake 1 4 1
Peter Falk   2 1
Spud & Co 1 4 1
Uncas   4  

Utgivningen bestod alltså så gott som uteslutande av dagspressserier. Blixt Gordon och Mandrake torde inte kräva någon närmare presentation, i Formatics version var det Dan Barry resp. Phil Davis som svarade för tecknandet. Buzz Cooper var Roy Cranes äventyrsserie (som hette Buzz Sawayer i original), Peter Falk var likaledes en svensk titel på Alex Raymonds välkända deckare Rip Kirby. Spud & Co hette på svenska ömsom Spud och Tim och ömsom Bob och Frank. Bakom serien stod Lyman Young.
 Dr Bennett
och John Perry var två ganska udda serier av de drivna amerikanska tecknarna Frank Thorne resp. Ken Bald.
 John Cullen Murphys boxningsserie Ben Bolt skulle långt senare komma att få en karriär i den svenska serietidningen Buster.
 Svensken Bertil Wilhelmsson svarade för Uncas som bara hade namnet gemensamt med den (amerikanska) indianserie som tidigare gått i Serie-Nytt. Indianserien hade i sin egen titel även sällskap av Ed Dodds vildmarksserie Mark Trail.
 Precis som Wilhelmsson skulle deckarserien Eddies skapare, Jaime Vallvé, senare bli känd för sin version av Fantomen. I Eddie förekom också Pete Hoffmans vältecknade deckarserie  Jeff Cobb.

Det var således en mycket namnkunnig serieuppställning Formatic kunde mönstra. Ändå blev utgivningen kort och redan 1964 försvann den sista av ”de stora” serietidningarna.
Det är svårt att så här många år efteråt spekulera i varför tidningarna försvann så fort. Kanhända hade det med marknadsföringen att göra. I butikerna hamnade dessa tidningar bland veckotidningar och andra publikationer av motsvarande storlek, och det var ju inte där de hade sin målgrupp. 
Viss internannonsering förekom, men förlaget var litet och möjligheten att exponera utgivningen var begränsad.
Å andra sidan förvandlade den begränsade utgivningen dessa titlar till bra samlarobjekt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>