Sappo, den glömda ”topparen”

Såkallade ”topper-strips” är en fenomen inom serievärlden som i dag nästan glömts bort. Det kan framstå både otroligt och fascinerande, i en tid när serierna i dagspressen blir allt mindre i storlek (och, vill jag tro, antal) att det under många decennier var vanligt att populära amerikanska dagspress-serier om söndagarna fick offra något utrymme åt en annan serie som oftast var gjort av samma kreatör. Detta kallades gärna ”topper strips” eller ”companion strips.”

Eftersom ”the topper strip” invilgades mindre utrymme än huvudserien, oftast bara en sisådär sex-åtta små rutor jämfört med huvudseriens vida tolv rutor, var det begränsad hur mycket möjlighet tecknaren fick att utveckla den. Jämt får man känslan att inte ens tecknaren själv tog ”the topper” på allvar, utan gjorde den mest för att folk förväntade sig en sådan. Det fanns dock undantag; trots begränsad utrymme och publicering, så blev faktiskt en och annan ”topper” riktigt lyckad, med egen själ och identitet, oberoende på huvudserien. Bland dom mest minnesvärda tillhör E.C. Segar:s ”Sappo.”

Segar, som efterhanden gjorde stor lycka med sin kreation Popeye (Karl-Alfred), råkade irritera sin konstföreståndare Rudolph Block när det avslöjades att tecknaren jämt ägnade sig åt att fiska i stället för att teckna under flera arbetstimmar. Att Segar mestadels kläckte idéer under tiden hjälpte ej; Block krävde att Segar i stället skulle använda sin ”extratid” åt att teckna en annan serie.

Segar hade skapat sin serie ”Thimble Theatre” 1919, där bland andra Olive Oyl fanns med. (Karl-Alfred dök upp först tio år senare, och då i början bara som en bi-karaktär.) Den nya serien fick namnet ”The 5:15,” där pendlare Sappo och hans fru Myrtle medverkade. Denne pågick som självständig dagsstripp under perioden 1921-25, men lades ner troligtvis eftersom Thimble Theatre krävde allt mer tid. Segar återupplivade den emellertid året därpå, fast då inte som dagsstripp utan som extrainslag, en ”topper strip,” åt Thimble Theatre:s söndagsavsnitt. Där förblev den fram tills Segar:s död tolv år senare.

Sappo utmärkte sig först lika litet som Thimble Theatre, i meningen att den precis som Segar:s huvudserie i början framstod väldigt enkel i formen, där poängerna var hela syftemålet. Men även riktigt begåvade seriekreatörer behöver att hitta sin stil och rytm, och utöver 1920-talet blev Segar hyllad för sin väldiga idérikedom och förmåga att kombinera humor och äventyr. Hans figurgalleri kändes emellertid fortfarande ganska platt, vilket nog är varför hans serier inte slog riktigt igenom innan Karl-Alfred. Efter Karl-Alfred:s ankomst följde dock i Thimble Theatre en ström med färgrika, unika karaktärer; J. Wellington Wimpy, Alice the Goon och The Jeep är några.

Det interessanta är att nästan samtidigt med att Thimble Theatre verkligen tog fart började även Sappo piffa upp sig. 1930 gjorde Segar några avsnitt där Sappo försöker sig som uppfinnare, till sin frus stora förtvivlan. Han hinner spränga sönder deras hus innan Segar troligen insåg att Sappo var en lite för ordinär personlighet för att sådan galenskap ifrån honom skulle verka trovärdigt. Han introducerade i stället Professor O.G. Wottasnottle, en eccentrisk (men, verkar det som, genialisk och trots allt välmenande) gammal vetenskapsman som snabbt blev en permanent figur i serien. Tidigare hade Sappo:s fru Myrtle i stor grad fungerat som äktemannens komiska partner; paret hade bland mycket annat åkt på guldgravarjakt tillsammans. I och med Wottasnottle:s intåg hamnade emellertid Myrtle alltmer i bakgrunden, eftersom Sappo iakttog den ene sinnessjuka uppfinningen efter den andra. Ofta fungerade även Sappo som försökskanin; och om så inte var meningen ursprungligen, så blev han i alla fall oftast inblandad på något sätt. Wottasnottle skapade bland annat mörkt ljus och en maskin som kunde regulera ålder.

I vad som enligt mig är Sappo:s kanske bästa äventyr åker han och professoren på en färd igenom universet; jag behöver väl inte utpeka hjärnan bakom rymdfarkosten. Resan pågick få månader innan Segar:s kanske mest kända Thimble Theatre-äventyr ”Plunder Island,” och dessa två äventyr är interessanta att se i samband med varandra, eftersom båda markerar vad som kanske var Segar:s mest inspirerade period som serieskapare. Sappo och Wottasnottle besöker både Mars och Venus och andra planeter, och råkar träffa dessa planeters mystiska invånare. Medan Mars är en ganska avancerad kultur med biografer och hus, så bjuder Venus på en långt mer primitiv tillvaro. Precis som i Thimble Theatre växlar Segar mellan nervpirrande ”cliff-hangers”—alltså poänger där man med spänning avväntar nästa avsnitt, hur ska Sappo komma sig ur det här?—och fyndiga ”one-shot jokes,” som uteslutet är där för att framlocka skrattet samt förmodligen etablera en stämning. Vid det här läget (30-talet) hade Segar verkligen blivit en oövertruffen mästare på den här kombinationen. En annan sak som Segar redan hade etablerad i Thimble Theatre, men som han först nu börjar använda i Sappo, är en viss patos, man vill nästan hävda melodrama. Vid ett tillfälle antar Sappo:s fru att hennes planetforskande man är död, och efter en tids sorg återupptar hon kontakten med en tidigare pojkvän. Sen dyker förstås Sappo upp… Intrigerna som följer känns långt mer allvarliga än typiska relationskonflikter i humorserievärlden, därför att det inte är tal om att Sappo:s fru varit direkt otrogen utan tagit förgäves att hennes man tragiskt avlidit. Dramat verkar dock aldrig störande på den humoristiska grundtonen i serien.

Sappo är lyckligtvis en numera lättillgänglig serie tack vare Fantagraphic:s nya Popeye-böcker, där den mycket lyckade ”toppern” finns med tillsammans med Segar:s andra, mer kända klassiska serie.

2 reaktion på “Sappo, den glömda ”topparen”

  1. Sappo är bra, men ”Dot and Dash” från ”Polly and Her Pals” är den ultimata topper-serien; en av de bästa serierna någonsin, även om den blev kortvarig :-)

  2. Jag har läst mycket litet utav Dot & Dash. Förhoppningsvis medföljer den när Polly & Her Pals själv (äntligen!!) blir återutgiven under hösten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>