McSweeney’s 33

Jag vet inte riktigt varför den här tidningen inte dykt upp i seriebutikerna förrän häromveckan eftersom den kom ut i vintras; antagligen tog inte seriedistributören Diamond med den i sin katalog förrän nyligen; jag hörde talas om den då men köpte den först nu.

För den som inte vet vad McSweeney’s är (det fullständiga namnet är Timothy McSweeney’s Quarterly Concern) så är det en tidskrift utgiven av Dave Eggers, som har den egenheten att varje nummer har en helt unik design. Det här numret som har undertiteln San Francisco Panorama är en fejkad dagstidning, och eftersom McSweeney’s alltid haft ett gott öga till serier(ett tidigare nummer redigerat av Chris Ware bestod av enbart serier) finns det en seriebilaga, och det är alltså den som jag har läst.

De som bidragit med söndagsserier är en veritabel Vem är vem-lista över kritikerrosade amerikanska serieskapare: Spiegelman, Bechdel, Ware, Tomine, Bell, Deitch, Seth och så vidare, så det går inte att klaga på urvalet. Därmed inte sagt att det är serier av högsta kvalitet för tyvärr känns det som om de flesta inte har ansträngt sig över hövan. Problemet är att serierna är så typiska för respektive författare att de nästan känns som parodier av sig själva: Spiegelmans bidrag handlar om klassiska serier, barndon och postmodernism; Seths är en nostalgisk betraktelse över en bro; Tomines har givetvis dystra överåriga tonåringar; Wares är mer layout än serie; osv.

Egentligen är det bra serier som visar upp bidragsgivarnas styrkor, men det är alldeles förbaskat förutsägbart för den som läst det mesta de gjort. Jag skulle önskat att de istället tagit chansen att göra någonting oväntat, någonting som verkligen använde söndagstidningsformatet på ett intressant sätt. Det vill säga, jag har ungefär samma invändningar som jag hade vad gällde DCs Wednesday Comics, där jag också saknade lekfullhet och fantasi hos serierna. Visst är det här bättre, men samma grundproblem finns: Formatet i sig är en What If?-lek, så varför är serierna samma gamla serier?

Undantag finns, förstås. Clowes bidrag var lite annorlunda och även om 50-talssettingen är någonting jag sett förut var det ändå roligt att läsa. Att Erik Larsen fick ett helt uppslag för sin Savage Dragon (ingen annan fick mer än en sida) var också förvånande; en eloge till redaktören för den idén som blev den roligaste serien i tidningen.

San Francisco Panorama är väl värd att läsa, men jag tror att det skulle varit bättre om tidningen funnits på riktigt och jag kunde se fram mot nästa veckas serier också för att se hur de utvecklats 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>