Drömsk science fiction: Saturn Apartments

För två år sedan gav Ordbilder förlag ut den udda mangatiteln Drömmarnas djup av Hisae Iwaoka. Det var en fascinerande serie med en titel som passade utmärkt: Att läsa den var som att drömma, med en bitvis obegriplig logik där händelser inträffar utan någon egentlig anledning eller förklaring, och teckningar som var lika drömlika de med. Och nu har en till serie dykt upp med samma upphovskvinna (dvs på ett språk jag förstår): Saturn Apartments, utgiven av Sigikki, som redan det borgar för kvalitet.

Det drömska inslaget är kvar men något nedtonat; istället för att bokstavligen leva i drömmarnas land är huvudpersonen Mitsu i Saturn Apartments en av invånarna i den gigantiska konstgjorda satelliten i form av en torus som cirklar runt Jorden. Han är inte ensam för hela mänskligheten har flyttat in i satelliten efter att Jorden förklarats vara ett naturskyddsområde för att skydda den från människornas förödande inflytande, men det är ändå en ödslig tillvaro, oavsett om man som Mitsu bor i de nedre skikten längst nere i ringen eller i de övre där de rika bor, med gigantiska fönster med fantastisk utsikt över planeten nedanför.

Om nu fönstren är rena förstås, och det är det som är Mitsus jobb. Iklädd rymddräkt putsar han fönster och fixar de skador som meteoriterna åstadkommer, och därigenom får han som en av få lägre-skiktare också chansen att träffa (bokstavligt och bildligt) överklassen. Serien består av kortare episoder där Mitsu försöker vinna sina gilleskamraters gillande, lära sig jobbet av den buttre Jin, träffa andra som också jobbar på utsidan, och som sagt ibland träffa sina kunder.

Serien igenom får jag en känsla av att mänskligheten håller på att sakta somna in. Samhällsstrukturen är statisk med fixa kaster, så gott som ingen strävar efter att utvecklas eller utveckla, och sen har vi den redan nämnda ödsligheten. Bild efter bild visar gigantiska rum som är närmast övergivna, och på utsidan excellerar Iwaoka med de stora tomma ytorna där Mitsu och hans kollegor arbetar, fjärran från allting annat. Att mycket av Mitsus kommunikation med sina kunder sker genom en stum kommunikation genom glasytan han arbetar på är knappast en tillfällighet, och likaså Mitsus fars dödsfall: Han jobbade också som fönsterputsare men när hans säkerhetslina gick av föll han ner mot Jorden; ett långt fall ner i ingenting.

Men deprimerande är det inte. Det lätt melankoliska tonfallet påminner en del om det i Yokohama Kaidashi Kikou, en av mina absoluta favoritserier alla kategorier, och det är inte så illa. Teckningarna med sina storhuvade karaktärer (halsar saknas helt) och suggestiva miljöer är också i toppklass, även om jag för en gångs skull hemskt gärna hade sett den här serien i färg, för de få sidor där Iwaoka fått tillgång till dem är fantastiska. Så Sigikki håller den höga klassen jag vant mig vid; det här är ytterligare en av deras serier som jag definitivt kommer fortsätta läsa.

Mitsu, och en av hans kunder

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>