Det bränns, Mr. Rondo – Thriller när den är som sämst

Har ni sett en riktigt dålig TV-deckare någon gång? En sån där man bara haft råd med tre skådisar. Deckaren och två till, varav en blir mördad efter några minuter? Och sen handlar resten av avsnittet om vem som är skyldig? Skulle ni vilja läsa något lika uselt i serieväg? Toppen, då halar vi fram Seriemagasinet #9 1984 och bläddrar fram till sidan 39. Vi skall stifta bekantskap med Mr. Rondo, i den spännande historien Det bränns, Mr. Rondo. Ja, den heter faktiskt så. Die HardArmageddonFull Metal JacketDet bränns, Mr. Rondo. Vilken titel passar inte in?

Mycket av det som fascinerar mig i den här historien är att jag inte vet något om huvudpersonen, och att serien inte presenterar honom på något sätt. Jag har sen jag läste den första gången för några månader sen noggrant sett till att inte läsa några andra Seriemagasinet från 80-talet. Jag vet fortfarande inte om Mr. Rondo var ett återkommande inslag och jag bara råkat plocka upp en del i en serie där man får mer perspektiv om man följt serien från början. Men jag vill helt enkelt inte veta. Det blir mycket roligare så.

Om ni inte tror mig – titta då på en av mina favoritstrippar från Snobben. (följ länken) Allra bäst blir effekten om ni aldrig läst Snobben, och inte vet någonting om vilka personerna är. Men även om ni känner dem är det här en skrämmande surrealistisk stripp. Har man inte har läst stripparna före och efter får man nog en väldigt konstig inställning till serien.

Men vi är som sagt här för att träffa Mr. Rondo, så låt oss inte slösa bort mer tid på oväsentligheter.

På första sidan får vi se mordet på en byggmästare, Sammy Bones. Sammy hissas upp bredvid stålskelettet på ett hus, stående på en stålbalk. Det verkar vara mitt i natten, den tiden då byggmästare traditionellt gillar att titta på sina pågående byggen. Hans medhjälpare Louie ropar nerifrån marken ”Var försiktig, mr. Bones. Det går inte att se så bra!”. Nej Louie, det stämmer. Det är mitt i natten. Men vill chefen upp i bygget, så får chefen åka upp i bygget. Säg aldrig emot chefen, det är inte bra för karriären.

Medan balken hissas vidare uppåt får något byggare Bones att vända sig om, och utbrista vad som blir hans sista ord: ”Åh, där…”.

Efter denna rafflande inledning vänder vi blad och får reda på att det hela berättades av Bones dotter, sittande i Mr. Rondos vardagsrum. Hon avslutar: ”Min far föll… Han dog med detsamma.” Hur dottern vet vad han sa precis innan får vi aldrig reda på.

Besynnerligt nog är det först nu som Mr. Rondo avbryter henne och frågar vem hon är. Jag blir inte klok på var den här historien utspelar sig, men uppenbarligen är det någonstans där det inte hör till god ton att man presenterar sig innan man sätter sig hemma hos folk och berättar om sina bekymmer. Det visar sig att Mr. Rondo och Sammy Bones är gamla kompisar. De började samtidigt som poliser. Vi kanske har fler än tre skådisar i den här historien, men krystade sammanträffande finns det nästan lika många av som i Strindbergs Röda Rummet.

Mr. Rondo. Hans ord säger en sak, hans gester något annat.

Mr. Rondo säger lugnt: ”Sammy Bones!! Jag har inte sett honom sen han blev framgångsrik byggentreprenör… Och nu den här olyckan.” Alltmedan han hytter med näven en decimeter framför Marcias ansikte.

Efter byggare Bones olycka har Marcia förföljts av en man i en bil. Detta får henne att tro att hennes far blev mördad.

Mr. Rondo, som inte verkar vara någon djup tänkare, avgör på grund av vad han nu fått höra att det är bäst att Marcia håller sig undan. Han sätter henne i en bil tillsammans med sin sekreterare, Linda. De båda åker iväg till en lyxig strandvilla, ”hyrd under falskt namn förstås!”, och tar semester. Det här är tidigt åttiotal – det finns inga mobiltelefoner, så uppenbarligen hade Linda redan hyrt stugan innan Marcia dök upp. Varför har hon då hyrt den under falskt namn? Tänker hon smita från betalningen?

Naturligtvis upptäcks de av en man i hatt, som av en händelse råkar bevaka just det här huset med kikare. Ren slump, såklart, som allt annat i den här berättelsen.

Under tiden går Mr. Rondo till den varmkorvsylta där byggare Bones brukade äta för att ställa frågor. Servitören påminner sig att Bones en enda gång haft en person i sällskap, en ”man med ärrat ansikte”. Detta får barägaren att gå i taket och fräsa ”Inte alls! Du drömmer, Slimmy! Gå ut i köket nu!”

Mr. Rondo hinner fråga ”Hade han ärret här? En lång man, fet, med kort näsa?” vilket Slimmy bekräftar. Detta uttömmande vittnesmål för Mr. Rondo vidare till polisens arkiv.

Här träffar Mr. Rondo seriens ende vettige person, Jerry. Jerry har nog med förstånd för att påpeka ”En lång fet man med ett ärr! Det bevisar inte att Scarch-eek kommit tillbaka!”

Ja, här fastnade jag en stund i läsningen och funderade på vad för slags namn Scarch-eek var. Tills jag insåg att det bara var Scar-cheek, dåligt radbrutet. Men jag fortsätter att läsa det som Scarch-eek berättelsen igenom. Det blir bättre så. Tillbaka till den rafflande handlingen.

Mr. Rondo berättar nu motivet i en serie tillbakablickar. Och det är ett utmärkt motiv.

”Det var Bones som arresterade Scarch-eek tidigare. Bones var övertygad om att Scarch-eek dödat kassören. Men Scarch-eek hade en bra advokat, och fick bara fem år. Efter det for Scarch-eek till Australien… Han kom tillbaka… och ville ha bort alla besvärliga vittnet [sic.] Först Bones… Sen dottern om hon kunde veta någonting… Det hänger ihop, Jerry!”

Här hoppas man som läsare att Jerry kunde påpeka det osammanhängande i Mr. Rondos teori. Bones har uppenbarligen inte varit vittne till det förmodade mordet på kassören – då hade Bones vetat, inte ”varit övertygad om” vad Scarch-eek gjort. Scarch-eek har uppenbarligen avtjänat sitt straff, alltså har han inget behov att röja undan vittnen. Visst, han kan vara hämndlysten, men varför då inte nöja sig med Bones? Varför skulle han vara ute efter dottern?

Och vad skulle dottern kunna veta? Om Bones var övertygad om Scarch-eeks skuld i fallet med den mördade kassören, men samtidigt visste något besvärande som han inte berättade vid rättegången, hur skulle det kunna skada Scarch-eek? Jag är förvirrad. Men för Mr. Rondo är detta bara en del av en dags arbete.

I stället för att diskutera sannolikhet och motiv med Mr. Rondo erbjuder sig Jerry att beskydda Marcia. Jerry har förmodligen försökt tala Mr. Rondo till rätta förr, och vet att det är bortkastad tid.

Mr. Rondo vill inte att polisen ska henne. Och vem kan klandra honom?

Mr. Rondo vägrar ta emot erbjudandet. Som han själv uttrycker det: ”Jag vill inte att polisen ska henne.” Kort och koncist. Varför slösa tid på verb? Nej, en riktig karl klarar sig med ett modalt hjälpverb!

Nu kommer Mr. Rondo på att han inte avslutade förhöret med Slimmy. Han går tillbaka till baren och frågar ägaren efter Slimmy. Ägaren svarar ”Jag avskedade honom. Han arbetade för lite och pratade för mycket. Och prata för mycket är inte nyttigt, Mr. Rondo.”

Ögonblicket efteråt ropar någon ”Ta skydd!!!”, varpå korvbarens skyltfönster splittras av en skur kulor. Mr. Rondo har hunnit kasta sig i skydd och hala fram sin pistol. I stället för att prata slänger iväg ett par skott genom fönstret. Omgivande rutor gör det klart att han inte i det här läget kan se vad han skjuter på ute på gatan. Om han nu inte siktar på taket på huset på andra sidan gatan. Men i ett sånt här läge är det viktigare att man gör något än vad.

Han går ut på gatan, och blir så när träffad av ett sista skott från en bil som kör iväg med skrikande däck. Raskt hoppar han in i sin egen bil, där han möter – Slimmy!
Slimmy har nämligen, efter det att han blev avskedad, gömt sig på golvet i Mr. Rondos bil. Det var Slimmy som skrek ”Ta skydd!!!” så högt att det hördes in i korvbaren (som hade fönster och dörrar stängda). Och Slimmys nytta tar inte slut med detta. ”Vill ni ha ett gott råd?” undrar han. ”Kör snabbt till Mountain Lake!”.

Varför det, undrar vi läsare. Slimmy berättar medan han och Mr. Rondo i hög hastighet susar mot Mountain Lake. ”Jag hörde Tampico ringa en viss Scarch-eek.”

En viss? Finns det många? Och vem av dem är ”en viss”? Motsatsen till ”en viss” skulle vara några. ”Jag hörde chefen ringa några Scarch-eekar”. Eller så menas en obestämd Scarch-eek. ”Chefen ringde en Scarch-eek, men jag vet inte vilken.”

Slimmy fortsätter: ”Dom talade om er och om någon annan som var på Mountain Lake för att ‘göra ett jobb'” Mr. Rondo kan lugna Slimmy med att han ”vet vad det gäller”.

För er som nu är lite förvirrade: Tampico är korvsylteägaren. Det är ju inget konstigt att killen som dog i början alltid åt på en korvbar som ägs av en kille som är kompis med killen som är tillbaks för att hämnas på killen som dog för att killen som dog inte hade tillräckligt med bevis för att sätta fast killen som är tillbaka för mord. Solklart!

Förresten, har ni någonsin velat hämnas på en man som inte lyckades får er fällda för mord? Skulle inte ni också göra som Scarch-eek, bege er i upp i ett halvbyggt hus mitt i natten för att knuffa ert offer av en järnbalk om han råkade passera förbi? Undra hur många nätter Scarch-eek fick sitta uppe i det halvbyggda huset och vänta?

Ute vid huset vid Mountain Lake sitter som tur är Linda, Mr. Rondos sekreterare, med kikaren i högsta hugg. Hon ser mannen med hatten. Kommer ni ihåg honom? Han har tydligen stått kvar och tittat på huset fram tills nu. När Linda ser hattmannen tänker hon: ”Åh, åh…” Och sätter av i vild flykt ner till bryggan, där hon ropar till Marcia ”Fort, till båten!” Marcia svarar ”Är han här?”

Vem menar Marcia? Talar hon om mannen som tidigare förföljt henne? Varför skulle han helt plötsligt vara en fara som hon måste fly ifrån? Vi har inte sett Mr. Rondo meddela sig med Linda och Marcia – åter igen – tidigt åttiotal = inga mobiltelefoner –  så de kan knappast känna till hans upptäckt att det är Scarch-eek som ligger bakom. Bakom vad då, egentligen? Ja, vi vet inte riktigt. Men nu går det så fort att vi inte hinner bry oss.

Flickorna kastar sig i båten. ”På andra sidan sjön finns en semesterby. Där är vi säkra!” – ”Men om han också har en båt?”

Varför skulle de vara säkra i en semesterby? Och varför skulle den säkerheten försvinna om förföljaren har en båt? Är det bara det faktum att han inte kan förfölja dem spelar det ingen roll vad som finns på andra sidan sjön, de är säkra vare sig där är en semesterby, en stormarknad eller ett träsk.

Hade de bara hade jagats av mannen i hatten hade de faktiskt varit säkra nu. Han har sett dem åka iväg, och springer tillbaka till bilen han kom i. Han rapporterar till sin chef som visar sig vara den fruktade Scarch-eek. Mannen med hatten berättar med gråten i halsen: ”Scarch-eek! Dom har kört över sjön!” Han är på vippen att tillägga ”Allt är förlorat!”, då Scarch-eek visar nu prov på både begåvning och ledaregenskaper när han uppmuntrande påpekar: ”Det finns flera båtar, din idiot!”.

Vart är båten på väg? Allvarligt?

I sista rutan på sidan 44 sitter Scarch-eek och mannen med hatten i en båt som, vad jag kan förstå, är på väg att köra upp på land i en liten vik med höga klippor på båda sidorna. Det kan också vara som så att tecknaren inte riktigt kan rita vatten.

Slimmy. Peka är inte hans starka sida. Och skulle ni verkligen pekat med vänster arm här?

Nu är Mr. Rondo och Slimmy framme vid sjön. Slimmy pekar ut genom bilfönstret: ”Titta där! På sjön!”. Han måste lägga till ”på sjön”, eftersom om Mr. Rondo bara hade sett moln om han hade hade tittat åt det håll Slimmy pekat. Slimmy lider uppenbarligen av peka-åt-rätt-håll-oförmåga. Det kan drabba den bäste.

Mr. Rondo tittar ut över sjön, och ser de båda båtarna en bit bort. Som tur är känner han till en genväg.

Har ni någonsin åkt bil längs en bergssjö? Alltså en sjö i riktigt bergig terräng. Då vet ni kanske att en båt tar sig fram längs kusten minst lika fort som en bil, eftersom bergsvägen slingrar sig ordentligt fram och tillbaka. Båten kan åka i en rak linje, bilen måste ofta köra minst tre-fyra gånger längre. Sånt bekymrar naturligtvis inte den som känner till en genväg!

Eftersom flickorna var på väg till andra sidan sjön, kör de tätt intill kusten. De vet nog inte att det finns ett snabbare sätt att ta sig till andra sidan av en sjö än att köra längs kusten. Mr. Rondo hade kunnat lära dem ett och annat om genvägar, kan jag tänka.

Genvägen verkar fungera. Mr. Rondo kör ut på en klippa längst ute på en udde. Han springer fram till kanten. Som han brukar när han håller i sin pistol, avlossar han raskt en skur kulor utan att sikta på något särskilt. Eftersom det är sista sidan och historien måste knytas ihop lyckas en av kulorna träffa mannen med hatten. Han tappar greppet om båtratten, och båten styr rakt in klipporna. Båten exploderar i ett ordentligt ”BLAAMM”, precis som en båt alltid gör när den stöter emot något.

Högt uppe på klippan, i röken efter explosionen, står Mr. Rondo, Slimmy, Linda och Marcia. De senare har förmodligen precis teleporterat dit. Alla ser chockade ut, förutom Mr. Rondo, som har ett ordentligt varggrin över hela ansiktet. Slimmy sammanfattar det hela på ett bra sätt. ”Det är slut med dom, Mr. Rondo!”

Det var det hela. Ännu en av världslitteraturens toppar är avklarad. Vem som skrivit och ritat? Det har man finkänsligt nog inte velat berätta. Jag har full förståelse för det beslutet.

Han hade också kunnat säga "Dom bränns, Mr. Rondo!"

13 reaktion på “Det bränns, Mr. Rondo – Thriller när den är som sämst

  1. Har du någon aning om upphovsmän? Jag tycker stilen ser sydeuropeisk eller sydamerikansk ut. Typ italiensk, spansk eller argentinsk.

  2. @Rasmus: Det är jag som skall tacka! Hemligheten är att inse att det är jag – läsaren – som bestämmer om jag vill ha kul eller ej.

    @Wakuran: Helt klart sydeuropeisk, men som sagt – låt stackarna förbli anonyma. 😉

  3. Jag skrattade oavbrutet under hela tiden jag läste detta. Underbart. Jag läste faktisk den här serien när den just kommit i affären, fast tyvärr skrattade jag inte alls då..

  4. Apropå att skjuta ut genom fönstret verkar Rondo inte bry sig så mycket om han råkar träffa några oskyldiga förbipasserande. Det är irrelevant.

  5. Bland det roligaste jag läst på länge, det är aldeles för dåligt med den här typen av recensioner på svenska.

    Det är ju bara att inse att jäkligt mycket serier är skräp, men kan bli förbaskat kul att ironisera över och driva med.

    Få kan det bra, då det är svårare än att göra en vanlig recension, det finns en del engelska siter med liknade grejor där man håller på att garva ihjäl sig helt ekelt fast serien i fråga är fullständigt bortkastad tid för aal och de som gjorde dem nog knappast känner sig stolta över den heller.

    5 stjärnor till UlfK

  6. Sitter här med en annan episod av ”Mr Rondo” och kan meddela att upphovsmannen är.. Eller skulle han få vara annonym? :/

  7. @Sir-L: Jag är kluven. Å ena sidan är det mycket roligare att inte veta. Å andra sidan blir jag lite nyfiken nu… Man kanske skulle läsa mer om Mr. Rondos bedrifter. Tidning och nummer?

    Och utan att avslöja några namn kan du väl berätta om det är någon manusförfattare/tecknare vi hört talas om i andra sammanhang?

  8. ”Far och flyg mr Rondo” Seriemagasinet #1/1984 8s Svart/Vit

    Jag hade aldrig hört talas om honom, men å andra sidan är inte det förvånande ;).
    Står iof bara efternamnet/signatur men jag har lyckats lokalisera en person med det efternamnet och han var spanjor.

  9. Spännande, jag skall nog leta Seriemagasinet på semestern.

    Jag tycker vi låter den stackaren fortsätta att simma i anonymitetens djupa brunn. :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>