En klassiker i titaniskt format: Krazy Kat

Idag blir det mest konsumentinformation och inte så mycket av en recension. Orsak: Serien ifråga är Krazy Kat, den mest mytomspunna och kritikerrosade serien någonsin, och jag vet faktiskt inte vad jag ska kunna säga om den som inte redan sagts.

Men några små ord ska jag nog kunna komma på, innan konsumentinformationsdelen 😉

Så, Krazy Kat, den oftast givna 1:an i alla listar över bästa serien någonsin. På min egen högst privata lista beror det lite på humöret var den hamnar; när jag är på rätt humör instämmer jag till fullo, men om jag inte känner för Herrimans fantasier kommer den lite längre ner. Om jag däremot skulle bli ombedd att producera en bästa-lista så objektivt som möjligt hamnar den definitivt överst, för den har så många kvalitéer som få andra serier är i närheten av.

Det jag gillar med den (här kommer alltså de små orden) är den otroligt lätta Herrimanska handen; när Krazy Kat är som mest lyckad känns det som om man svävar på små moln när man läser serien. Allt är så lätt, så lätt, och både språket och teckningarna håller mig kvar däruppe. Det är som ett perfekt pussel där bit efter bit läggs på exakt rätt ställe utan att någonsin bli fel. Och sen är den rolig också, förstås, på det där sättet som en del av mina andra favoritserier Yotsuba&! och Beanworld, där det inte är en slutpoäng som är poängen, utan den underbara känslan jag får medan jag läser serien.

Det var väl en härligt oprecis beskrivning av varför jag tycker om Krazy Kat, eller hur? Jag tror det är dags att dra mina råd till seriekonsumenterna nu, innan jag flummar ut alltför mycket…

Den titaniska utgåvan jag nämner i rubriken är den bok jag just har läst, nämligen förlaget Sunday Press Krazy Kat-bok. Jag har nämnt Sunday Press förut i samband med deras andra gigantiska böcker som Little Nemo och Gasoline Alley; Sunday Press idé är att ge ut serierna i det fysiska formatet som de ursprungligen publicerades i. Eftersom till exempel Little Nemo publicerades som helsidor i tidningarna innebär det böcker av det slag som inte får plats i någon rimlig bokhylla och med ett lika titaniskt pris som fysiskt format. Men Little Nemo och Gasoline Alley gör sig verkligen i den här storleken, och jag önskar att Sunday Press hade gett sig på Prins Valiant, Captain Easy och en hel del andra serier också. Så det var omöjligt för mig att undvika deras Krazy Kat-bok när den kom ut förra året, även om jag redan läst alla söndagsserierna tack vare Fantagraphics och Eclipse.

Men jag blev faktiskt besviken, sorgligt nog. Boken är väl så elegant som deras andra, men att läsa Krazy Kat i det här formatet gjorde inte serien det minsta bättre. Det var överraskande för mig eftersom jag både tycker att Herrimans söndagssidor är några av de vackraste som gjorts, och jag brukar tycka om serier i större format. Men trots det märkte jag att det här var en serie som jag precis lika gärna kunde läsa i mindre format, och jag tror att jag förstår varför såhär efteråt.

Det är en serie som fullkomligt sprudlar av fantasi; språket, teckningarna, manusen är alla snudd på övermätta med idéer och uppslag. Så när jag läser den behöver jag inte ett större format, det mindre ger mig redan så mycket att en större sida gör varken från eller till. I fallet med till exempel Little Nemo är teckningarna så oändligt mycket bättre än den uppriktigt tradiga handlingen, och den gör sig verkligen bättre i Sunday Press variant än de andra jag läst. Men Krazy Kat är på ett lustigt sätt för bra för att behöva sån hjälp.

Om man inte läst Krazy Kat förut är det här en excellent bok att börja med, men för den som redan läst serien är det mycket tveksamt om den här också behöver inhandlas. Överraskande, som sagt, men sen är det ju också en serie som gjorde överraskningen till en skön konst :-)

En reaktion på “En klassiker i titaniskt format: Krazy Kat

  1. Det blir en sån där tjock bok till tror jag då de ju fick gå om från början av serien igen 1916.

    Jag har en bunt av de som är i softcoer och ungefär A4 format.

    Jag gilade den första boken faktiskt då man dels sr hur det utvecklar sig med figurerna och att de gör mer oväntade saken än vad som sen blev det vanliga så att säga.

    En tråkig sak är att bara söndagssidorna ges ut, det finns en hel del bra i dagstripparna, särskilt när Herriman sammankopplade dem så att det blev en lite längre berättelse.

    En av dessa lite längre grejor finns utgiven som ”Tiger beer” eller nåt sånt namn, det är en story om hur Krazy brygger nåt öl som gör att handligen vänder på sig, plötsligt är han den stöddige personen som bredaxlat går fram, Ignatz dår skiten i stället.

    Namnet kan vara Tiger Tea med, mins inte exakt.

    Man ska inte läsa för mycket av dedn här serien i ett svep helt enkelt, det är en högst underfundig serie vars like knappast fins, sen om man gillar det eller inte är väldigt personligt, mer än för många serier.

    Jag menar Gasoline Alley som du nämner är ju inte drekt svår att förstå sig på eller gilla, den har en väldig feel good känsla.

    Krazy Kat är svårare helt enkelt.

    Men för den som vill kolla in den lite skulle jag säga åt att köpa just den första boken 1916-1918 tror jag det blir.

    Då växer det fram lite bättre vad som sen blir det eviga triangeldramat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>