Franska pretentioner när de är som bäst: The Sky Over the LOuvre

(Klicka för större format)

En ganska ointressant fransk serieidé (serier som ges ut i samverkan med Louvren och som på något sätt har med museet att göra) hopkopplat med två fransmän som definitivt dras åt det konstnärligt pretentiösa hållet (Bernar Yslaire, eller Bernard Hislaire som hans dopnamn är, står för teckningarna medan Jean-Claude Carrière, manusförfattare till bland annat filmen Varats olidliga lätthet har skrivit serien) borde borga för en serie som jag inte skulle tycka om; jag har rätt svårt för fransk konst som verkligen är medveten att det är konst det handlar om.

(Klicka för större format)

Men sen är det ju det där med att Yslaire har gjort en en del fantastiska serier förut. Jag skrev om Sambre för något år sedan som jag verkligen tycker om (överspändheten till trots), ungdomsserien Birger og Viola (det danska namnet på Bidouille et Violette) är kanske den bästa dito serien jag läst, och hans Cloud 99 är en fascinerande serie eller kanske snarare collage som är en upplevelse att bläddra igenom.

Och The Sky Over the Louvre är precis lika bra som Yslaire brukar vara, den trista serieidén till trots. De tidigare serierna jag läst i Louvren-sviten har varit uthärdliga bagateller, ungefär som man kan vänta sig av beställningsjobb som detta, även om serieskaparna hört till Frankrikes bästa. Men TSOtL är inte det minsta trist eller menlös. Historien som utspelar sig under franska revolution är något av en dramadokumentär, där huvudrollerna innehas av Robespierre och den kände målaren Jacques-Louis David. Robespierres idéer om Det högsta väsendet, en tanke som skulle ersätta den gamla passé religionen, och hans krav på David att ordna en stor fest till detta väsendes ära och dessutom en passande målningen av densamma är centrala punkter i serien. David brottas med konstens roll i revolutionens mörkaste dagar, och fascineras av den vackre ynglingen Jules som han vill använda som modell i sin målning av martyren Bara, istället för att uppfylla Robespierres önskningar.

Davids målning "Baras död" (klicka för större format)

Serien är berättad i fragment, med berättartexter som tagna ur en historiebok. Visserligen är berättelsen linjär kronologiskt sett, men vi får bara följa enstaka nedslag med exempelvis en middag med Robespierre och David; Danton som argumenterar mot Robespierre i en debatt; Davids försök att få tavlan med Bara att bli som han föreställer sig den. Det fungerar mot alla odds, ungefär på samma sätt som Yslaires tidigare Cloud 99 (även om den är ännu mer fragmentarisk och helt saknar en historia). Det är en gripande historia, och pinsamt nog fungerar den som en utmärkt aptitretare för att läsa mer om året den utspelas. Jag satt och läste olika källor några timmar efter att jag avslutat serien eftersom jag inte hade helkoll på exakt vem som gjorde vad under revolutionen. Och för den som är intresserad: Jules är ett påfund av Carrière, men resten i serien är fakta.

(Klicka för större format)

Även teckningarna är uppbrutna från de vanliga serierna form. Vissa sidor ser ut som en helt vanlig serie (förstås med Yslaires sedvanliga skicklighet), men Davids tavlor är ofta insprängda mellan/bakom rutorna, och ibland kan en sida innehålla bara en mindre illustration, en kort text, och sen tomhet.

Att läsa TSOtL är lite av en feberdröm: Jag är hela tiden medveten om att det finns en röd tråd, även om jag inte alltid kan förklara vad den är, och bilderna jag ser framför mig varierar i stil men är alltid suggestiva, och jag känner hela tiden ett obehag över vad som egentligen sker under Skräckväldet (som Robespierre och hans anhängare själva kallade sin egen styrelseform).

Riktigt riktigt bra, med andra ord, men med en stor brasklapp om att det finns en överhängande risk att man storknar över anspråken på Konst :-)

(Klicka för större format)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>