Källblad är tillbaka: Lång väg tillbaka

Häromsistens var det en inte helt lyckad serie från Optimal; idag är det istället en mycket lyckad bok från samma förlag: Lång väg tillbaka av Mats Källblad (som de som läst den här bloggen från början vet är en av mina favoriter).

Lång väg tillbaka har samma persongalleri som Källblads tidigare serier Garagedrömmar och Vakna laglös, men den här gången är det korta berättelser som gäller; en del nytt, en del återtryck från antologier som Allt för konsten. Tillsammans med Isak som varit huvudperson i de två tidigare albumen får vi träffa Molly, målarinnan från Tores garage i Garagedrömmar, alltifrån barnsben till dess de är vuxna.

Boken är närmast en pendang till de två tidigare; det är riktigt bra små noveller, men för att få ut maximalt av dem bör man absolut läsa de två långa historierna först, för utan den bakgrunden riskerar en del av novellerna här att misstas för kliché-berättelser. Ta som exempel den fantastiska En för alla, en kort historia om bondsonen Konrad som tidigare publicerats i Allt för konsten 3. Även utan att ha läst om Konrad tidigare är det en liten pärla (mao ingen risk för att den ska klassas som kliché), men med den större klangbotten som läsningen av Garagedrömmar och Vakna laglös ger växer den till ett mästerverk i miniatyr.

Ur En för alla

Givetvis är varierar kvalitén en smula; alla är bra men en del är mer bra än andra 😉 Generellt sätt tycker jag Källblad är som bäst när politiken är mest frånvarande. Det som jag verkligen gillar i hans serier om Isak är hur han lyckas fånga personernas känslor och reaktioner i deras nu, utan alltför mycket explicit filosoferande. När någon i Lång väg tillbaka uttryckligen analyserar sina känslor och samhället blir det lite predikande av det hela, dvs istället för att lita på att läsaren själv kan dra egna slutsatser så skrivs de på läsarens näsa. Inte mycket, och Källblad gör det bra, men jag kan inte låta bli att tycka att det bryter närvarokänslan som han annars är så suverän på att förmedla.

Lite för mycket politik?

Teckningarna är lika bra som någonsin, oavsett om det är äldre serier eller nyare. De är genuint trevliga att titta på, och det ser jag som ett högt betyg.

Så den mesta måste-läsningen vad gäller nya svenska serier för året, utan tvekan, och ett alldeles utmärkt slut på berättelserna om Isak, Molly och de andra. Om Källblad skulle få för sig att skriva mer om dem så inte mig emot, men om inte så har han nu avslutat en fascinerande bra seriesvit. Applåder!

En reaktion på “Källblad är tillbaka: Lång väg tillbaka

  1. Först blev jag lite besviken på att så mycket av boken var återtryck av saker jag redan läst. sen kom jag på att jag inte har tillgång till Allt för konsten-antologierna längre och då blev jag i stället nöjd över att kunna läsa så bra serier igen.

    Riktigt, riktigt bra från början till slut!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>