Fortsatt bra sf: Orbital

Ser man på: Album 3 & 4 i serien Orbital med de engelska titlarna Nomads och Ravages, skriven av Sylvain Runberg och tecknad av Serge Pellé, är om något snäppet bättre än den första historien, och det kan man sannerligen inte alltid säga. För den som inte läst serien innan kan jag referera till min tidigare recension; mycket kortfattat är det science fiction av den klassiska typen som erbjuds, där album 1 & 2 berättade historien om hur Jorden om några hundra år efter stora inre stridigheter slutligen gått med i den stora galaktiska konfederationen, och mer specifikt om huvudpersonen Caleb Swanys roll som diplomatisk agent.

Efter att ha klarat av sitt första uppdrag blir Swany och hans kompanjon Mezokes nya uppdrag att ge sig av till Jorden för att där övervaka en fredsceremoni. Men de som protesterade mot medlemskapet i federationen ser det som en chans att förstöra det fortfarande sköra bandet, och dessutom har några utomjordiska nomader slagit sig ner i närheten av Kuala Lumpur där ceremonin ska hållas. Nomaderna är fredliga men det verkar som om inte alla som följt med dem också är det…

Vad som blivit bättre i serien är en smula paradoxalt, med tanke på att handlingen nu flyttat till Jorden från planeten Senestam, skildring av utomjordiska varelser. Här är dessa både betydligt mer fantasirikt skildrade, och åtminstone en av dem (spoiler att avslöja vem, men det är uppenbart när man läst serien) skulle utan tveka platsa i Linda och Valentin, en serie känd för sina egendomliga varelser. Även teckningsmässigt lyckas Pellé bättre den här gången, med en del rejält suggestiva bilder.

Dessutom är den politiska delen av intrigen intressantare, nu när Runberg redan har stökat undan all den nödvändiga bakgrunden som ibland gjorde den första episoden lite väl fullmatad med handling. Ett plus också till skildringen av utomjordingarna som bosatt sig i Kuala Lumpur; det är inte en viktig del av handlingen men de utgör en bra detalj som gör att hela skildringen av vad som hänt med Jorden efter att man fått kontakt med andra världar känns mer fullödig.

Nu är det också svårt att inte jämföra med Linda och Valentin: En galaktisk federation. Politik. Fascinerande och svårförståeliga varelser. Ett agentpar i huvudrollen, där mannen har en tendens att följa order även när det inte är några bra order som ges, medan kvinnan/sandjarren har ett mer moraliskt sätt att resonera. Alldeles säkert har Runberg/Pellé inspirerats åtminstone delvis av LoV och det gör de rätt i; den här typen av serier är sorgligt underrepresenterade tycker jag. Därför hoppas jag också att det blir fler avsnitt men jag är inte säker eftersom avslutningen av det här skulle kunna vara avslutningen av hela serien. Vi får väl se, helt enkelt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>