Serietidningsformat: ”Liggande bibliotek”!

Om man tar två tidningar i ”checkhäftesformat” och lägger samman dem på höjden så får man formatet 17 x 13 cm. Detta använde Serieförlaget när man lanserade sin västerntidning Buffalo Bill år 1952. Formatet gav utrymme för en del redaktionellt material – något som inte var möjligt i det mindre ”checkhäftesformatet” – bl.a. fanns en insändarsida och Karl Mays roman Old Shatterhand, som gick som följetong.
På omslagets baksida hade man även en samlarserie föreställande kända seriefigurer.

Även konkurrenten Cirkelförlaget använde liggande format i tidningen Lasso, som också den lanserades 1952. Här hade man lagt på några centimeter och fått formatet 21 * 15 cm. Också Lasso hade plats för en brevspalt och på baksidan publicerade man bilder på idrottslag – en idé som man ärvt från sin ”storebror”, förlagets storsäljare tidningen Rekordmagasinet!
Buffalo Bill bytte format efter något år och Lasso försvann från marknaden 1954. Men det liggande formatet dök upp igen vid några tillfällen, bl.a. användes det av Semic Press i tidningen Veckans Serier 1972-73.


Buffalo Bills formatändring var knappast av det radikala slaget. Man ”vände” helt enkelt på tidningen så den fick stående format 13 * 17 cm istället! Detta format brukar ibland kallas ”biblioteksformat” och det användes av åtskilliga serietidningar – det kommer jag att berätta mer om i nästa avsnitt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>