Den glädjelösa ön

Det börjar arta sig med den svenska serieförlagsfloran. Det finns fortfarande inget förlag som motsvarar gamla Carlsen på 70-80-talet med dess generösa utgivningen av de breda europeiska serierna eller Epix/Medusa med dess inriktning på moderna serier av alla de slag, men däremot finns det nu flera småförlag som översätter intressanta serier från alla de håll: Kolik förlag (Kiki från Montparnasse m.fl.), Wibom Books (Lou-böckerna och snart också Posy Simmonds Tamara Drewe), Optimal, Albumförlaget, Galago, och säkert fler som jag glömt). Och sen också Ordbilder, som hittills enbart gett ut manga (som En kopp kaffe till) men som nu också gett sig på en spansk serie: Den glädjelösa ön, skriven och tecknad av Enrique Fernández.

DGÖ är en serie om mötet mellan Elianor, en liten flicka bofast på titel-ön, och Milander, en geolog på besök. Elianor visar sig ha en mycket livlig fantasi och en fullständigt utmattande energi som hon envist och glatt utsätter Milander för, något som han inte alls uppskattar; det är han som står för den utlovade glädjelösheten. Deras relation påminner en hel del om den lille prinsens med piloten, men med en mycket mer handfast handling och mindre finstämda ögonblick. Tillsammans med diverse konstiga oknytt blir Milander till slut tvungen att mer aktivt ingripa i livet på ön.

Det är en rätt enkel serie, men med en charm som till stor del kommer sig av de mycket speciella teckningarna. Jag kan inte tillräckligt om olika material och tekniker, men Fernández slicka stil ser ut att ha drag av datorfärgläggning alt. sprejfärger som trots det klarar sig från den sterila känsla som alltför lätt kan bli resultatet. Ibland kan det ändå kännas lite stelt, men så dyker det upp något konstigt djur eller en lyckad skildring av Elianor eller Milander och så känns allt bra igen. En särskild stor eloge förtjänar Fernández för de lyckostjälande krabaterna som ser ut som någon slags korsning mellan en pokemon och ett mumintroll.

En inte alls oäven serie är det, och jag är verkligen glad för att Ordbilder vågat ge ut den; det finns inte precis många översatta serier för barn i Sverige som inte ingår i en redan beprövad svit (som Spirou, Asterix osv), och att boken sen dessutom är i färg och tryckt på riktigt lyxigt papper gör det än ovanligare. Heja heja!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>