Days of the Bagnold Summer

Days of the Bagnold Summer cover

Först ett tack för tipset till Håkan F. som rekommenderade dagens bok för några månader sedan i en kommentar till en recension av några Ralf König-serier; jag hade helt missat den här serien (precis som alltför många andra brittiska serier som har en tendens att slinka under radarn, tyvärr).

Med andra ord, Days of the Bagnold Summer är en mycket bra liten bok, skriven och tecknad av Joff Winterhart. Den utspelar sig under 6 korta sommarveckor då den ensamstående mamman Sue och hennes 15-årige son Daniel kommer att umgås lite mer än planerat eftersom Daniels planerade semester i USA inte blir.

Eller umgås och umgås; Daniel är en klassiskt trulig tonåring som helst inte svarar på tilltal alls och skäms ögonen ur sig om någon bekant skulle råka få syn på honom tillsammans med sin mamma. Han föredrar att hänga med kompisen Ky och lyssna på metal, och kommunikationen mamma-son består mest i diverse grymtanden (från Daniel) och diverse oroande (från Sue). Hon funderar på sina egna tonår, han är så fokuserad på sig själv att han inte har en susning om vad som pågår runtom honom.

Days of the Bagnold Summer - Gitarr

Allt presenteras med hjälp av korta glimtar av deras vardagsliv, alla en sida långa: Den gamla och skröpliga hunden Maisie behöver gå ut och gå; Sue tvättar kläder och funderar på om Daniel någonsin kommer ha på sig någonting annat än svarta hoodies, Daniel smyglyssnar på ett band som spelar i ett garage, utan att våga gå in.

Det här kan låta både klichéartat och ointressant men Winterhart har en närmast lyrisk känsla för hur seriesidan ska användas, och trots att boken inte är så lång känns den ändå fullödig. Scenerna vi får läsa ger förunderligt nog en helbild av de två, och bilden är ömsint: Båda två utvecklas under sommaren men det handlar inte om större skeenden, bara om små små detaljer som ändå är hur tydliga som helst.

Teckningsmässigt är Winterhart knappast elegant men desto mer insiktsfull i kroppspråk, där både den äldre Sue och den evigt hoppsjunkna Daniel är fångade på pricken. Här och där kom jag att tänka på amerikanen Ben Katchor och hans vardagssagor som också de är mästerliga i hur de fångar livet i det stora med hjälp av de små detaljerna, och vars teckningar ser ut som en mer polerad version av Winterharts.

Days of the Bagnold Summer - Lyrik

Det här är en serie som jag var rätt skeptisk till när jag bläddrade i den men som det var ett sant nöje att läsa. Det är en serie där känslan är allt och där en redogörelse för handlingen inte alls kan göra den rättvisa så jag hoppas verkligen att exempel-sidorna lyckas fånga det som är så bra med den :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>