A User’s Guide to Neglectful Parenting

A User's Guide to Neglectful Parenting cover

Lite sommarlätt underhållning idag, med Guy Delisles A User’s Guide to Neglectful Parenting. Delisle som är mest känd för sina reseskildringarfrån bland annat Nordkorea, Burma och Israel, tar här sig för med att skildra hur man på bästa sätt inte uppfostrar sina barn. Om det är självbiografiskt eller inte vet jag inte men huvudpersonen/pappan ser iallafall ut precis som Delisle brukar rita sig själv i reseskildringarna så det finns nog åtminstone en del realism här :-)

Rent fysiskt är det en pocketbok på knappt 200 sidor men längden till trots går det snabbt att läsa eftersom varje sida bara består av sisådär 2 rutor, med sparsamma textinslag, så det är inte en bok jag fångas upp i och spenderar en hel dag i. Men å andra sidan hade jag väldigt mysigt när jag läste den; några av berättelserna är riktigt bra.

Som exempelvis The Monkey som handlar om hur pappan ska natta sin lilla dotter:

A User's Guide to Neglectful Parenting - The Monkey 1

 

A User's Guide to Neglectful Parenting - The Monkey 2

 

A User's Guide to Neglectful Parenting - The Monkey 3

 

A User's Guide to Neglectful Parenting - The Monkey 4

 

A User's Guide to Neglectful Parenting - The Monkey 5

 

A User's Guide to Neglectful Parenting - The Monkey 6

Varpå han beskriver en tidningsartikel han läst tidigare på dagen om en apa som klättrat in genom ett fönster och plockat upp en baby, med ett hårresande och tragiskt slut. Och sen ett ”Good night honey!” innan han släcker lampan. Neglectful parenting, indeed!

Det som gör serierna så bra är att Delisle har så bra pacing, som i sekvensen här ovan med de pregnanta pauserna mellan replikerna som bygger upp stämningen och spänningen. När pappans replik om apan yttras byts känslan av trevlig nattning omedelbart mot känslan av en (förhoppningsvis mysig) läskig godnatthistoria; att dottern är beredd på någonting sådant är uppenbart. Och när han sen istället berättar historien om apan blir det absurt; av den mysiga skräckisen finns inga spår och den stackars dottern blir dessutom övergiven i mörkret.

Förutom pacingen gillar jag också Delisles deadpan-humor. Det antyds aldrig med en min eller ett ord att pappan gjort någonting horribelt oöverlagt och att situationerna är humoristiska lämnas helt åt läsarens fantasi. :-)

Överlag är det sällan som pappan medvetet gör tveksamma föräldrainsatser. Han är en välmenande men mycket obetänksam vuxen som gång på gång glömmer att hans barn inte är vuxna. I The Monkey vill han egentligen bara vidarebefordra en intressant och udda tidningsartikel som han tydligen gått och funderat på under dagen och har inte en tanke på det lämpliga i att göra det i just det här ögonblicket och till just den här lyssnaren, och i andra serier gör han liknande saker som att iscensätta practical jokes som lär traumatisera ett barn för livet, eller kritisera sina barns teckningar som en professionell serietecknare.

AUGtNP är en väldigt trivsam bagatell som visar att Delisle när han får till det förutom att vara en utmärkt reseskildrare också är en utmärkt humorist. Liten men naggande bok skulle jag vilja beskriva den här boken som!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>