Varför heter de så? – Knatte, Fnatte och Tjatte

IMG_3811

Två knattar, oklart vilka. (Vi skall INTE ge oss in i åsiktsträsket ”i vilken ordning skall Knattarna namnges”.)

Du har säkert sett de listor och tabeller som finns lite här och var i böcker och tidningar – och nuförtiden också på Internet – som listar vad de olika knattarna (och andra Disneyfigurer) heter på olika språk. Så det skall vi inte tala vidare om här. Istället skall vi titta på och fundera kring *varför*.

Förr i tiden hade vi i Sverige en egendomlig princip att ändra personnamn när vi översatte barn- och ungdomslitteratur, om originalnamnet inte lät svenskt. Inom Disney-sfären har vi Donald => Kalle, Mickey => Musse, och då Huey, Dewey och Louie => Knatte, Fnatte och Tjatte.

Nu har de inte alltid hetat så. I vad som verkar vara den tidigaste benämningen i tryck, Svenska Journalen #51 1937, heter de enligt uppgift Kalle, Palle och Valle. Det är ju begripliga, ”vanliga” namn. Även om det blir lite förvirrande med två Kalle Anka i familjen.

Jag har inte lyckats hitta första förekomsten av Knatte, Fnatte och Tjatte, men när det än var är det lite mer förbryllande. Det är ju inga personnamn. Så varför blev det just dessa? Förmodligen omöjligt att säga. Vi kan titta lite på vad orden egentligen betyder.

Knatte: Det här är det mest lättbegripliga ordet av de tre. Det används än idag i betydelsen ”lite pojke”, men kan också betyda bl a ”liten sten”. Om vi bortser från att det borde betyda ”liten anka”, är det ett fullt fungerande beskrivande namn.

Fnatte: Ordet *fnatt* är belagt från slutet av 1600-talet, och har i böjningsformen *fnatter* princip samma betydelse som fnasker, dvs ”liten pojke”. Även detta passar bra, även om fnatter/fnasker övervägande används negativt.

Tjatte: Som du säkert misstänker verkar det inte finnas något svenskt ord som heter ”tjatte” eller ”tjatta”. Vi får då försöka sätta oss in i hur upphovsmannen tänkt. Ville hen fortsätta på temat ”liten pojke”, eller var det mest frågan om att hitta ett ord som rimmade?

Tittar vi på ord som skulle kunna ligga bakom är det troligaste *tjattra*. Ordet användas om fåglar som pratar i flock, SAOB ger t.ex. följande exempel: ”I snåren mot berget tjattrar pilfinkarna.”. Och onekligen är det detta knattarna är kända för, tre små fåglar som pratar i munnen på varandra. Vill man , kan man uppfatta det som en medveten tanke, men jag tror nog mer på att det sista namnet i trion var det första rimordet som översättaren fångade efter de första två.

När jag genom proxy frågade NAFS(k) lade Stefan Diös fram en intressant teori; att de tre ungarna Anka först omnämndes som grupp, ”knattarna”, och att de sen fick namn utifrån detta. I dag skulle vi säga ”ungarna”, men på 30-40-talet var knattar ett inte alls ovanligt ord för en liten grupp barn. Vi har dessvärre inga belägg för att ”knattarna” kom före egennamnen, och i den litteratur jag letat, äldre årgångar av KA&c:o, talar Kalle alltid om Knattarna som just ”ungarna”.

För att sammanfatta, den troligaste bakgrunden till namnen Knatte, Fnatte och Tjatte är, i tur och ordning; ”liten pojke”, ”liten pojke” och ”ord-som-rimmar-på-liten-pojke”.

Och det är nog tyvärr så långt vi kommer för stunden. Sitter du på information, tveka inte att göra dig hörd i kommentarsfältet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>