Dylan Dog: Vila i frid

Dylan Dog - Vila i frid, omslag

Dags för ytterligare ett nytt svenskt serieförlag startat av en entusiast: Ades Media. Första boken ute är Dylan Dog: Vila i frid, den italienska serien om en engelsk mardrömsdetektiv som publicerades under några år i Sverige på 90-talet; först som egen tidning, sedan som biserie i Seriemagasinet (tills den tidningen lades ner). Själv följde jag aldrig Seriemagasinet så jag missade i princip serien helt och hållet, förutom någon enstaka snabbskumning om jag råkade få syn på den. Intrycket då: Intressanta nerviga teckningar men jag fastnade inte för det lilla jag såg av manuset.

Så när ett recensionsexemplar av nystarten dök upp hade jag inte så höga förväntningar, förutom att jag tyckte det var kul att se just ett nytt förlag försöka sig på serier översatta till svenska.

Första anblicken såg bra ut: Större format än en vanlig serietidning och med bra papper och en trevlig känsla i handen rent fysiskt. Men innehållet är förstås en smula viktigare 😉

En grupp ungdomar söker upp Dylan Dog för att få hjälp men han är skeptisk till hur allvarliga de är. De lyckas få honom med sig till en skog där en flicka väntar, eller rättare sagt spöket efter en flicka som varit deras vän. Det visar sig att hon har problem (förutom att hon är död alltså): Hon kan inte gå vidare, och ett mycket aggressivt litet knähundsspöke dyker varje kväll upp och biter sönder hennes ben (plågsamt)…

Dylan Dog - Vila i frid, olycka

Sen följer en riktigt skickligt ihopvävd historia (skriven av Paola Barbato) där skuld och identitetsproblem spelar stora roller, tillsammans med en del humor och (faktiskt!) oväntade vändningar. Det är spretigt så det förslår men det är ju någonting jag gillar, så länge som man som här ändå håller ihop historien. Dylan Dog är egentligen inte så aktiv utan är mer den vars närvaro får saker att hända, med andra ord den klassiska katalysatorn.

Teckningarna, den här gången Angelo Stano, är mindre nervösa än de jag kommer ihåg från de tidigare Dylan Dog-serierna. Stano har en mycket mer polerad stil med rikligt användande av gråskalor och realism; jag skulle säga att stilen passar bra ihop med den här i grunden allvarliga berättelsen. Kanske en smula torrt så jag hoppas att när serierna är mer lättsamma (eller för den delen mer skräckbetonade) andra tecknare får hoppa in.

För en sak vet jag: Serien Dylan Dog varierar väldeliga i innehåll, från ren humor till ren gammeldags skräck med monster. Vila i frid är just en relativt fridfull historia, men ett exempel på en mycket annorlunda serie är den korta (20 sidor, medan Vila i frid är på 96 sidor) En seriemördares bekännelser, en ”bonusutgåva” som man kan få om man köper boken från vissa utvalda försäljningsställen. Här är det en mycket fokuserad liten historia med expressionistiska teckningar och blodig handling; en bra liten serie utan komplikationer som passar utmärkt som komplement till Vila i frid för att visa spännvidden hos Dylan Dog, både vad gäller manus och teckningar.

Dylan Dog - En seriemördares bekännelser 1

Kort sagt blev jag positivt överraskad över Vila i frid; jag hade nog trott att det skulle visa sig vara i bästa fall en halvokej underhållning, men det var istället bra underhållning som gjorde mig sugen på mer. Så nu får vi hoppas att det blir fler böcker på svenska och att Ades Media fortsätter att satsa på en gedigen produkt (den här gången med hjälp av ett nytt originalomslag av Jimmy Wallin och en text om Dylan Dogs historia). Klart godkänt för deras första bok (+ bonusutgåva) blir det iallafall :-)

2 reaktion på “Dylan Dog: Vila i frid

  1. Pingback: DYLAN DOG: VILA I FRID - Ades Media

  2. Pingback: DYLAN DOG: EN SERIEMÖRDARES BEKÄNNELSER - Ades Media

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>