Franskt vardagsliv: Bluesy Lucy

Bluesy Lucy - cover

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Serieformen är fantastiskt väl lämpad för vardagsskildringar, utan spektakulära händelser eller action. OK, formen passar alldeles utmärkt för extravaganta fantasiskapelser också eller för den delen action galore, men åtminstone för min gillar jag betydligt fler jordnära berättelser i serieform än i bokform :-)

Som Bluesy Lucy, Veronique Grisseaux (manus) och Catels (teckningar & manus) serie om en 30+ franks kvinna som inte vet vad hon vill göra med sitt liv. Jobb? Jodå, hon har ett men det är inte så kul som hon skulle vilja. Familj? Jodå, en stadig pojkvän skulle hon gärna ha med vilken hon (kanske) skulle kunna skaffa barn med i framtiden, men det är svårt att hitta den rätte. Eller för den delen, att ens veta hur den rätte ska vara. Att alla hennes väninnor redan tycks ha hittat rätt i tillvaron gör det inte lättare.

Så Lucy knegar på, träffar sina vänner och klagar på/pratar om sitt liv, blir ihop med en kille, gör slut med honom, och så vidare. Och faktiskt, långsamt går det framåt även om det är rätt oklart om problemen egentligen löser sig eller om det bara är dags för en ny omgång med samma problem men i ny utformning när boken är över :-)

Spännande? Dramatiskt? Knappast, men däremot en trevlig stund i soffan med en lite hopplös och bitvis förvirrad men ändå engagerande huvudperson. Manuset skulle jag säga är vad man kan vänta sig av en romcom-serie; småroligt, gemytligt men egentligen rätt förglömligt. Däremot är Catels teckningar desto bättre. Jag gillade henne mycket när jag läste Kiki från Montparnasse, och jag tyckte lika bra om hennes bidrag den här gången. Bluesy Lucy är lite lösare tecknat, mer skissartat och med inte riktigt lika gulliga personer, men med samma livfullhet och schvung i linjerna. Med andra, sämre, teckningar hade Bluesy Lucy knappast varit läsvärd eftersom manuset inte förmår bära berättelsen självt, men med Catels har jag så mysigt att det kändes trist när den rätt korta boken var slut.

Bluesy Lucy - Samtal

Nödvändig läsning är Bluesy Lucy inte alls, men däremot ett bra exempel på hur man kan göra en modern vardagsserie som faktiskt är rätt svårdefinierad sin lättlästhet till trots. Komedi/Realism/Romantik/Drama? Lite av varje, lite av ingenting, skulle jag säga :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>