La ville de tous les jours

Bidouille & Violette - cover

Eller om man så vill, Bidouille & Violette – Chronique mélancolique d’un premier amour, dvs den kompletta samlingen av Hislaire serie vars tre första delar jag skrev om för några veckor sedan. Jag nämnde då att jag skulle försöka ge mig på det franska albumet för att äntligen få läsa läsa klart det fjärde och sista albumet, och nu har jag alltså lyckats läsa det (tog nog cirka 4 gånger längre tid än vanligt att läsa det, med tanke på mina inte precis utmärkta franskakunskaper…).

Så var det värt jobbet?

Absolut. Inte för att det var det bästa albumet i sviten, men för att det är en bra serie och att det var fascinerande att se vad som hände med serien i och med detta album. Enligt efterordet (som jag mycket mycket överskådligt skummat igenom; se förra parentesen varför jag inte läste det noggrant) så orsakade det tredje albumet problem med Hislaires relation till tidningen Spirous, där serien gick som följetong, redaktion. Orsaken var att i den långa drömsekvensen hade Hislaire tecknat Violette naken (eller för att vara precis, nakenheten var någorlunda OK men inte att han faktiskt tecknat pubeshår), och redaktören var obekväm med det i en tidning som riktade sig till en ung manlig publik. Hislaire blev upprörd eftersom han såg det som en naturlig del i en serie som faktiskt handlar om tonårskärlek (han hade också planer på att skildra första gången, och i extramaterialet i samlingen finns en del skisser som anknyter till det), och sprickan var ett faktum.

Det fjärde albumet tillkom därför delvis i affekt och det märks. Från att Bidouille och Violette tidigare skildrats som djupt kära men ändå resonabla är de nu nästan vansinniga, och likheterna med Romeo och Julia understryks medvetet av Hislaire. Det är fortfarande känslomässigt realistiskt, med tanke på hur hårt drabbad kanske speciellt tonåringar kan bli av den första kärleken, men det är onekligen svårt att inte lite grann hålla med Violettes pappa som sliter sitt hår i förtvivlan över sin dotters galenskaper. Och det öppna slutet är överraskande i sin plötslighet; som en som gillar öppna slut kände jag mig trots det lite besviken eftersom det kom så oväntat.

Bidouille & Violette - Gräl

Jag måste också säga att en sak som den avslutande känslomässiga stormen gjorde klart för mig var det tydliga släktskapet mellan den här serien och den som skulle bli Hislaires nästa, Sambre. Förut har jag sett bara några små likheter, som i vissa teckningar, men här är det samma hämningslösa kärlek i båda serierna, en kärlek som inte drar sig för någonting när det gäller att övervinna eventuella hinder. Faktum är att La ville de tous les jours i mångt och mycket känns som en serieversion i modern tid av  en kärleksroman från 1800-talet :-)

Så läs serien för allt i världen. Den franska samlingsutgåvan är en smula dyr (ca 400:-) och några sidor har bara sådär tryck, men serien är fantastisk. Om franska är för svårt så försök få tag på den danska översättningen; den fjärde delen är inte omistlig, och jag kan alltid berätta exakt vad som händer om någon vill. Dvs det som jag tror händer, med tanke på myckna gissningar när jag läste ^_^

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>