Thor: Uppdatering

Thor - God of Thunder - Frostjätte

Närmare bestämt två uppdateringar handlar det om:

  1. Det är över ett år sedan jag skrev om Jason Aarons version of Thor, en version som jag gillade skarpt, så det är dags för några ord om vad som hänt sen sist.
  2. Uppdateringen av karaktären Thor själv som skedde för några månader sedan, då tidningen började om från nummer 1 igen (nu med den minimala titeln Thor istället för den gamla Thor – God of Thunder).

Sist jag skrev var det senaste numret en berättelse om den unga Thors äventyr tillsammans med en drake, en sorglustig historia, och Aaron var mitt uppe i att sätta upp en värld där Thor börjat växa som människa (tja, eller som gud snarare…) i och med att hans samvete inte riktigt längre kunde se världen i svart eller vitt. Vilken nytta är en gud som inte förstår och känner med människorna? Samtidigt började också den övernaturliga världen kompliceras när mörkalverna börjar samla ihop alla asagudarnas fiender för att äntligen kunna göra slut på dem.

I den längre historia som följer, The Last Days of Midgard, fortsätter Aaron med att berätta parallella historier med hjälp av den gamla Thor, allfadern, och den nutida Thor (om nu historier kan sägas vara parallella när de utspelar sig årtusenden isär…):

  • I den avlägsna framtiden finns fortfarande Thor kvar tillsammans med hans tre son/systerdöttrar men resten av världarna, inklusive Jorden/Midgård, är sen länge döda och övergivna. Thor är fortfarande ångerfull över att han inte lyckades rädda sin älskade planet; det antyds men sägs aldrig rakt ut att det är människan själv som orsakat katastrofen på grund av sin girighet och nonchalans över miljöförstöringen. Då dyker en gammal, på gränsen till senil, Galactus upp, för att äntligen kunna förtära Jorden utan att kunna bli stoppad av irriterande små varelser (dvs X-Men, Avengers,  med flera, som stoppat tidigare försök). Thor, trött på livet, bestämmer sig för att utkämpa en sista strid.

Thor - God of Thunder - Galactus

  • I nutiden dyker en ny fiende upp för Thor: Det globala företaget Roxxon med dess hemlighetsfulla ledare Dario Agger. De gör allt för att påskina att de vill världen väl, men egentligen är Agger bara ute efter makt och att förstöra allt han ser. Thor, som nyväckt miljökämpe, förstör ett antal av Roxxons anläggningar och med sin gudalika arrogans har han ingen tanke på att det kan få följdverkningar.

Den unge Thor syns inte till den här gången och det kanske inte är så konstigt med tanke på att temat, vad människan gör med planeten, är lite svårare att passa in i vikingamiljön, till skillnad från tidigare längre historier som den om Gorr (till och med den osofistikerade unge Thor förstår vad som borde göras när någon är ute efter att döda alla gudar). Så förklarligt, men lite synd eftersom jag gillar den mer jordnära tonen när han kommer med: Vår tids Thor är rätt allvarligt sinnad, förutom när han här flörtar med S.H.I.E.L.D.-agenten Solomon, och den framtida Thor bär universums bördor på sina skuldror så han är inte precis någon lustigkurre han heller.

Thor - God of Thunder - Miljökämpen

Men ändå, det här är fortfarande en väldigt bra serie, och förnämligt presenterad av Esad Ribic & Ive Svorcina. Jag vet inte om jag kan säga om det är tecknaren (Ribic) eller färgläggaren (Svorcina) som förtjänar mest beröm men det här ser majestätiskt ut utan att för den skull bli stelt eller plansch-liknande; jag tycker bättre och bättre om illustrationerna ju mer jag läser av dem. Tveklöst en av de vackraste superhjälteserierna jag sett på mycket länge.

Så det är med stor sorg jag måste skriva att uppdatering 2, den av Thor själv (karaktären och tidningen), är misslyckad :-(

Det är inte uppdateringen i sig, dvs att Thor från och med nummer 1 av den nya tidningen är en kvinna som tar över titeln och Mjölner efter att Thor inte längre befunnits värdig att lyfta hammaren, som är problemet; superhjältars identitet kan ändras utan att det behöver innebära någonting dåligt. Det som istället gör serien så väldigt mycket tristare är framförallt två saker (många punktade listor idag!):

  1. Ribic/Svorcina är inte längre kvar. Det här är en nedgradering som är enkel att peka på eftersom den är så iögonenfallande. Russell Dauterman, den nya tecknaren, är alls ingen katastrof, och tillsammans med färgläggaren Matthew Wilson gör de ett tappert försök att efterlikna föregångarna men det känns vara som en tråkigare version av dem. Framförallt i färgerna märks det att tanken är en liknande känsla som förut, men tyvärr passar inte Dauterman & Wilson så bra ihop. Plus att Dautermans personer ser alltför mycket ut som klichéer, med kvinnor som alla är identiska (vilket jag skulle kunna vara elak och säga är huvudskälet till att ingen i serien ännu lyckats lista ut vem som gömmer sig bakom den nya Thors mask) och en Thor (alltså, den föredetta Thor, numera kallande sig Odinsson) som istället för en långhårig gud av klassiskt snitt ser ut som en typisk könlös Hollywood-hunk. Och den mytiska känslan har helt försvunnit, den rätta digniteten finns inte längre där. Fast det beror också på punkt 2, nämligen
  2. Aarons manus har försämrats rejält. När jag skrivit om honom förut, både i samband med Thor och hans excellenta Scalped, har jag nämt att det han är bra på är dels det vardagliga (exemplifierat av Scalped och episoderna den unge Thor), dels det storslaget mytologiska (där han, som jag nu skrivit alltför många gånger, hade utomordentlig hjälp av tecknarna), men att så fort han blivit mer traditionellt superhjälte-inriktad har det varit sämre. Och här, i den nya Thor, är det bara superhjälte-handling som gäller, med en drös slagsmål, ett evigt käbblande som ofta kännetecknat Marvel-serier, och så vidare. Ta exempelvis Dario Agger som förut framställts som en varelse från legenderna som uppenbarligen kan ta sig an Thor i en strid, men som nu bara känns som månadens skurk som ska pucklas på, eller mörkalven Malekith som tidigare sett mycket suggestiv ut men som nu bara ser ut som en mörkblå snubbe vars halva ansikte är svart. Jag misstänker att även om Aaron själv säger att den nya inriktningen är någonting han själv varit med på och delvis iscensatt så har det det nog utgått en ukas om att tidningen ska ha mer rättfram handling, mer som de populära filmerna, mer action och mindre filosoferande.

Thor - Gnabbande

Dessutom har Aaron av oklar anledning också börjat använda sig av tankebubblor. Inte nödvändigtvis fel, men här skaver de rätt rejält och känns väldigt malplacerade.

Slutfacit: Uppdatering nummer 1 är nu gjord och jag är ganska nöjd med den. Uppdatering nummer 2 är jag betydligt mindre nöjd med och jag har just nu inga planer på att fortsätta läsa tidningen; den känns hastigt och olustigt som en för mig helt likgiltig titel :-/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>