En till misshandlad science fiction-klassiker: Citizen of the Galaxy

Citizen of the Galaxy - Cover

I den hittills mycket minimala (dvs, tidigare har jag skrivit om serieversionen av Orson Scott Cards Ender’s Game för knappt två år sedan) recensionsserien om klassiska science fiction-böcker som förärats usla serieversioner kommer vi idag till Robert A Heinleins Citizen of the Galaxy / Vintergatans son som precis blivit till serie: Tre nummer, skrivna av Rob Lazaro & Eric Gignac, med teckningar av Steve Erwin, utgiven av IDW.

Först lite om romanen, som bakgrund: Boken har en hel del år på nacken (den skrevs 1957) och det märks ibland; Heinlein är ofta en fascinerande blandning av radikalt och konservativt, men här hålls det konservativa mestadels i schack, och boken är på många sätt den bästa Heinlein skrev. Den ingår i hans serie böcker avsedda för ungdomar, men den går alldeles utmärkt att läsa som vuxen också (precis som de flesta andra i serien). Och som alltid när Heinlein är som bäst presenterar han en värld som utan att beskrivas in i minsta detalj ändå känns helgjuten, begriplig och trovärdig. Historien om slaven/tiggaren/handelsmannen/väktaren/arvtagaren Thorby är en utmärkt bidningsroman, och när Heinleins favoritteman som spänningen mellan frihet och plikt dyker upp gör de det på ett fullständigt naturligt sätt; jämför till exempel med den något senare romanen för vuxna, The Moon Is a Harsh Mistress / Revolt mot Jorden, där liknande teman dyker upp men på ett mycket mer uppenbart och snudd på övertydligt sätt.

Men serien…

Det största problemet med serien är att manusförfattarna inte haft en susning om hur de ska presentera allt som finns med i romanen. Heinlein tycker om att sådär i förbifarten, med en förklaring på en sida eller två, infoga detaljer om den skildrade framtiden. Det är inte lätt att göra det i en roman utan att det känns påklistrat men Heinlein klarar det med glans i sina bättre böcker. Här, i serieformat, har tyvärr det hela resulterat i helt obegripliga detaljer som svischar förbi utan vare sig förklaring eller relevans till vad som händer i resten av serien. Ta följande sida där den unge Thorby får veta av sin ägare/adoptivfader att han ska bli renshawad för att kunna lära sig bättre:

Citizen of the Galaxy - Renshaw

I romanen ingår det här i en längre episod om hur Thorby förvandlas från en slav utan intresse av omvärlden förutom det som gör att han kan överleva dag till dag till en ung pojke som förstår at världen är så mycket mer. Renshaw och hans inlärningsmetod nämns för att bygga upp en mer fullödig värld, en detalj bland många som får läsaren att känna att den skönlitterära världen är lika verklig som den riktiga. I serien däremot känns det som om det är någonting mycket mer viktigt med Renshaw, men det är det inte; efter den här sidan nämns processen och mannen Renshaw aldrig mer.

Och så fortlöper det, sida upp och sida ner: Det hela ger en känsla av att man tagit romanen, valt ut sisådär var femte sida, och gjort en seriesida av den. Det kryllar av namn och företeelser som nämns i en ruta för att sedan aldrig nämnas mer, och vissa episoder blir fullständigt obegripliga om man inte läst boken innan, som episoden med Mata och hur hon tvingas byta rymdskepp. Thorby förstår inte varför och söker därför upp sin vän, etnologen Mader:

Citizen of the Galaxy - Mader

Notera repliken ”Your grandmother did the best thing for both of you.”. Ni kanske tror att varför farmoderns aktion var tänkt för både Thorby och Mata eget bästa förklaras på någon annan sida men icke. I romanen är det här en nyckelepisod där Thorby och Maders diskussion om vad som hände och varför inbegriper sociologi, filosofi och mycket annat. Här, i serien, är det bara en obegriplig replik från Mader, en person som knappt synts till i serien.

Men nog med ord om serien tror jag (förutom att teckningarna är hur trista som helst och på gränsen till amatörmässiga; åtminstone tycker jag att det verkar som svagheten i linjerna och bristen på bakgrunder mm inte är ett stildrag utan en artist som inte känner sig säker på sig själv), den förtjänar inte att jag slösar mer ord på den. Som avslutning blir det istället:

För den som vill prova på Heinleins författarskap är Citizen of the Galaxy / Vintergatans son en ypperlig start. Om man sen inte alls gillar den är det bara att konstatera att Heinlein inte ligger för en, och så kan gå :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>