Lumberjanes

Lumberjanes 1 - cover

Suck.

Inte för att jag läst en dålig serie, långt därifrån, men en suck över att serien är på engelska och inte på svenska. Visst finns det numera fler bra serier för yngre läsare på svenska än på länge, men det finns så väldigt många fler jag skulle vilja se översatta från andra språk för att kunna ge bort som presenter till barn jag känner. Alltså, därav sucken.

Jag snubblade över den här serien mer eller mindre av en slump i seriebutiken; jag råkade se Noelle Stevensons namn och blev därför nyfiken efter att ha läst & berömt hennes serie Nimona förra året (en serie som kom ut i bokformat i år och som jag verkligen rekommenderar, en av årets bästa böcker ensligt mig). Eftersom den inbundna boken (”Lumberjanes – To the Max Edition”) var inplastad kunde jag inte titta i den men jag köpte den blint, enbart för att Stevenson var en av författarna och för att namnet lät lovande.

Hur som helst, Lumberjanes är en mycket sympatisk serie om ett sommarläger för flickor där det som gäller är att lära sig leva nära naturen, att sjunga/simma/leka, och där mottot för lägret är ”Friendship to the Max!”. Att sedan skogen visar sig krylla av monster och att lägerledaren Rosie inte bekymrar sig alltför mycket över det eftersom hon glatt litar på att lägerdeltagarna kommer klara sig finfint själva är bara detaljer i sammanhanget, för här är det, som sagt, ”Friendship to the Max!” som gäller!

Lumberjanes - What the Junk

Serien sprudlar av energi, ibland nästan lite för mycket så att det riskerar att bli en overload av käckhet, men det som hela tiden gör att serien ändå hamnar rätt är att hjärtat finns där det ska, och att huvudpersonerna från stugan Roanoke är roliga som grupp, hur de interagerar med varandra och när det verkligen gäller lever upp till lägrets motto.

Jämfört med Stevensons egna Nimona är det här en mer lättsam serie  hon skrivit tillsammans med Grace Ellis där svärtan nästan helt saknas; även när en av flickorna förvandlas till sten känns det aldrig som om det är farligt på riktigt för det är så uppenbart en serie där allt kommer gå bra. Och det är helt okej för en serie som den här, där det goda humöret och vänskapen är det allra viktigaste (och lite kärlek med, för den delen).

Jag gillar också utformningen av allt runtomkring seriesidorna, som sidorna som beskriver märkessystemet för Lumberjanes som ”Up All Night Badge”, ”Everything Under the Sum Badge” och givetvis ”Friendship to the Max Badge”; humorn är knasig och anarkistisk, en blandung jag tycker om.

Men lite saknar jag Stevensons egna teckningar. Brooke A. Allen som står för dem här är inte dum (och hon var, teckningsmässigt, snäppet bättre i A Home for Mr. Easter), men de känns lite plattare och inte lika tredimensionella känslomässigt som Stevensons; i Nimona är det inte bara manuset som har svärta utan även i teckningarna kan man ana faran som lurar, den söta ytan till trots, men här är teckningarna lika glada och okomplicerade som manuset. Dock, det syns att Stevenson varit med och designat karaktärerna (till det bättre tycker jag, efter att ha sett de första skisserna i slutet av den här boken), och hennes omslag till tidningarna gör personerna en liten smula intressantare.

Lumberjanes - Mama Bear

Den lilla kritiken ska inte tas alltför allvarligt för det här är, som sagt, en väldigt trevlig läsning, och en serie som bekräftar att Noelle Stevenson ska man (well, åtminstone jag, med min smak) hålla ögonen på :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>