Alack Sinner – The Age of Disenchantment

Planenligt, dvs för några månader sedan, dök den andra och avslutande delen av förlaget IDWs kompletta utgivning av José Muñoz (bild) och Carlos Sampayos (manus) serie Alack Sinnerupp. Det tog ett litet tag för mig att läsa den eftersom den inte riktigt kändes som passande hängmatteläsning så den fick vänta på lite svalare temperaturer, men nu har jag alltså läst den andra och om man ska tro på titeln, något mer deprimerande samlingen där oskuld förbytts till missräkning.

Men jag vet inte jag, jag tycker nog att Alack Sinnergenomgående är av det mörkare slaget. Det New York & USA som skildras är en ångande gryta av människor på samhällets botten, som försöker överleva korruption och politiska sammansvärjningar som håller dem förtryckta. Alack Sinner är tillbaka som privatdetektiv igen, efter det korta inhoppet som taxiförare som avslutade den förra boken, men precis som första gången är det inte några täta kriminalintriger som erbjuds och jag tror inte att Sinner genomför en enda utredning i hela boken :-)

Istället finns en längre historia om Nicaragua och härvan med contras, sandinister och CIAs inblandning, huvudsakligen presenterat via en surrealistisk dockteater, flera kortare episoder som skildrar Sinners bussresa genom USAs hjärta, och till och med en avslutande historia om 9/11. Muñoz är lika skicklig som alltid och här kan man också tydligt se hur hans teckningar gradvis ger mot en renare linje; lika mycket svärta som alltid, men i den sista serien påminner han ibland väldigt mycket om Toth, må vara med en lösare penna.

Manusmässigt är jag lite mer skeptisk, precis som jag var vad gäller förra boken. Höjdpunkterna här är några av de nämnda bussepisoderna, framförallt den som skildrar det rasistiska bemötande Sinner får är bussen stannar i ett mindre samhälle; suveränt enkelt skildrat, utan övertydligheter, och en extremt skicklig show-don’t-tell av Muñoz & Sampayo. Och för seriefantasten finns en intressant episod under bussresan där Sinner hamnar bredvid en serietecknare vid namn Martínez som är på väg för att konfrontera en annan tecknare vid namn Kitten som har kopierat Martínez teckningar. Martínez själv är okänd och fattig medan Kitten har blivit rik och berömd i och med användningen av Martínez seriespråk.

Alack Sinner - Kitten-Giffen

Med andra ord, en kopia på vad som hände med Muñoz själv då den amerikanska tecknaren Keith Giffen under några år tecknade kritikerhyllade superhjälteserier i en stil som var mycket mycket lik Muñoz; man kan läsa mer om det hela till exempel här. Jag vet inte säkert vad Muñoz tyckte om det hela men nog finns det en liten humoristisk glimt i ögat i episoden, även om det hela slutar gruvligt för Kitten/Giffen 😉

Men jag måste erkänna att jag precis som förut har svårare för Sampayos manus ju mer politisk han blir. De socialrealistiska skildringarna klarar han bra och även när han skildrar vad som är en klassisk klasskamp, men de större politiska inslagen känns svajigare. Och politiken har inte åldrats bra heller; sandinisten Daniel Ortega har visat sig vara en väl så korrupt ledare som den diktator han störtade, och jag kan inte säga att scenerna där rika bankirer sitter och gottar sig över hur de lyckats konspirera för att genomföra 9/11 med hjälp av ovetande saudiarabiska terrorister för att främja sina privata intressen känns något vidare, de heller.

Alack Sinner - 9-11

Vissa invändningar har jag alltså, men det känns ändå bra att den här seriens med dess klassikerstatus nu också finns tillgänglig på engelska. Jag önskar verkligen att pappret skulle varit bättre (som jag skrev redan förra gången anar jag att det inte kommer gå så många år innan det börjar påverkas) men bortsett från det, ett bra och förtjänstfullt jobb av IDW :-)

Kan köpas hos bl.a.:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>