Varför heter de så? – Knatte, Fnatte och Tjatte

IMG_3811

Två knattar, oklart vilka. (Vi skall INTE ge oss in i åsiktsträsket ”i vilken ordning skall Knattarna namnges”.)

Du har säkert sett de listor och tabeller som finns lite här och var i böcker och tidningar – och nuförtiden också på Internet – som listar vad de olika knattarna (och andra Disneyfigurer) heter på olika språk. Så det skall vi inte tala vidare om här. Istället skall vi titta på och fundera kring *varför*.

Förr i tiden hade vi i Sverige en egendomlig princip att ändra personnamn när vi översatte barn- och ungdomslitteratur, om originalnamnet inte lät svenskt. Inom Disney-sfären har vi Donald => Kalle, Mickey => Musse, och då Huey, Dewey och Louie => Knatte, Fnatte och Tjatte.

Nu har de inte alltid hetat så. I vad som verkar vara den tidigaste benämningen i tryck, Svenska Journalen #51 1937, heter de enligt uppgift Kalle, Palle och Valle. Det är ju begripliga, ”vanliga” namn. Även om det blir lite förvirrande med två Kalle Anka i familjen.

Jag har inte lyckats hitta första förekomsten av Knatte, Fnatte och Tjatte, men när det än var är det lite mer förbryllande. Det är ju inga personnamn. Så varför blev det just dessa? Förmodligen omöjligt att säga. Vi kan titta lite på vad orden egentligen betyder.

Knatte: Det här är det mest lättbegripliga ordet av de tre. Det används än idag i betydelsen ”lite pojke”, men kan också betyda bl a ”liten sten”. Om vi bortser från att det borde betyda ”liten anka”, är det ett fullt fungerande beskrivande namn.

Fnatte: Ordet *fnatt* är belagt från slutet av 1600-talet, och har i böjningsformen *fnatter* princip samma betydelse som fnasker, dvs ”liten pojke”. Även detta passar bra, även om fnatter/fnasker övervägande används negativt.

Tjatte: Som du säkert misstänker verkar det inte finnas något svenskt ord som heter ”tjatte” eller ”tjatta”. Vi får då försöka sätta oss in i hur upphovsmannen tänkt. Ville hen fortsätta på temat ”liten pojke”, eller var det mest frågan om att hitta ett ord som rimmade?

Tittar vi på ord som skulle kunna ligga bakom är det troligaste *tjattra*. Ordet användas om fåglar som pratar i flock, SAOB ger t.ex. följande exempel: ”I snåren mot berget tjattrar pilfinkarna.”. Och onekligen är det detta knattarna är kända för, tre små fåglar som pratar i munnen på varandra. Vill man , kan man uppfatta det som en medveten tanke, men jag tror nog mer på att det sista namnet i trion var det första rimordet som översättaren fångade efter de första två.

När jag genom proxy frågade NAFS(k) lade Stefan Diös fram en intressant teori; att de tre ungarna Anka först omnämndes som grupp, ”knattarna”, och att de sen fick namn utifrån detta. I dag skulle vi säga ”ungarna”, men på 30-40-talet var knattar ett inte alls ovanligt ord för en liten grupp barn. Vi har dessvärre inga belägg för att ”knattarna” kom före egennamnen, och i den litteratur jag letat, äldre årgångar av KA&c:o, talar Kalle alltid om Knattarna som just ”ungarna”.

För att sammanfatta, den troligaste bakgrunden till namnen Knatte, Fnatte och Tjatte är, i tur och ordning; ”liten pojke”, ”liten pojke” och ”ord-som-rimmar-på-liten-pojke”.

Och det är nog tyvärr så långt vi kommer för stunden. Sitter du på information, tveka inte att göra dig hörd i kommentarsfältet.

Varför heter de så? – Yogi Bear

IMG_3781

Huckleberry Hound och Yogi Bear.

Yogi Bear har fått sitt namn efter baseballlegenden Yogi Berra. Svårare än så är det inte. Men för att fylla ut artikeln skall vi se om vi kan berätta mer om Yogi och Yogi.

Yogis Bears röst tillhörde röstskådespelaren Daws Butler och baserades från början på skådespelaren Art Carney, men kom ganska snart att ändras till den röst vi känner som Yogis idag, full med melodi som går upp och ner, inte helt olikt svenska.

Samma sak hände förresten (och nu är vi på helt fylla-ut-artikeln-humör) Homer Simpson. Dan Castellaneta, som gör Homers röst, började med en Walter Matthau-imitation, som sedan utvecklades till den röst Homer har idag. Och för att knyta ihop; Nancy Cartwright, som gör Bart Simpsons röst, har gått i röst-skola hos Daws Butler. (Dessutom spelade Walter Matthau mot Art Carney i filmen House Calls från 1978, men då är vi ute på tunn is även utfyllnadsmässigt.)

Yogi Berra å andra sidan gjorde sin egen röst. Ja, han är som sagt inte någon tecknad figur, utan en superkändis inom baseball. Ni vet, brännboll. Fast på riktigt.

Förutom sin karriär, där han både uppmärksammats som en av de stora spelarna genom tiderna, samt som dito tränare, är han mest känd för just sitt tal. Kanske inte så mycket rösten i sig, men vad han säger. Han har till och med fått ett uttryck döpt efter sig, ”Yogiism”.

En Yogiism är en mening som först verkar klar, sen motsägelsefull, och till sist djupt filosofisk. Den mest kända är förmodligen ”It ain’t over ’til it’s over”, men många andra finns på Internet för den vetgirige. Som ”it gets late early out here”, och ”it’s deja vu all over again”.

Så, om vi skall styra tillbaka det här till serier, björnen är döpt efter baseballstjärnan. Förmodligen endast för att det lät roligt precis när det hittades på. Björnen Yogi dök först upp som B-avsnitt i The Huckleberry Hound Show 1958 och blev snabbt det populäraste inslaget i programmet. Han fick en egen show 1961, spektakulärt nog kallad The Yogi Bear Show.

Som de flesta Hanna-Barbera-figurer fick dök Yogi upp i tecknade serier, och som de flesta serier baserade på Hanna-Barbera-figurer är serierna vältecknade, men med usla, usla manus. Här i Sverige har Yogi aldrig haft någon egen serietidning, utan brukar dyka upp i andra Hanna-Barbera-titlar, som Familjen Flinta. Eller, jo, det kom en ROA-bok 1963, Skratta med Huckleberry Hund och Yogi. Den är varken särskilt bra eller svår att få tag på, om du undrar.

Hanna-Barbera-figurer är bättre när de rör på sig, helt enkelt. Så låt oss avsluta med att titta på det allra första Yogi Bear-avsnittet från The Huckleberry Hound Show #1, 5:e september 1958. (Filmen går tyvärr inte att länka in på sidan, följ länken.)

 

Avengers assemble! Eller nåt sånt.

Blir du sur när filmer inte följer förlagan? Då måste jag tyvärr göra dig besviken. Du har helt fel. Det är väldigt bra när filmer avviker från sin förlaga. För att inte säga utmärkt. Tror du mig inte? OK, då skall vi ta en titt på The Avengers #1 från 1963.

Kort bakgrund. Det här är höjdpunkten av de amerikanska seriernas Silver Age. Marvel Comics har sedan ett par år börjat bygga the Marvel Age of Comics, och faktiskt varit riktigt nyskapande på flera områden. En del av titlarna från den tiden, Spider-Man och Fantastic Four till exempel, håller än idag.

Men allt håller inte. Ta till exempel The Avengers. Och ta och fluffa upp skämskudden också, du kommer att behöva den. The Avengers kräver att vi som läsare har läst en del av Marvels andra titlar, då inga av personerna presenteras närmare. Jag tänker göra likadant, och hoppas att du hänger med. Alla Marvels hjältar var inte riktigt färdiggjutna så här i början. OK, då öppnar vi Avengers nummer ett, och börjar läsa.

Loki, Thors halvbror, är förvisad till något som kallas Tystnadens ö av sin far, Odin. Där går han och hetsar upp sig, och tänker utkräva hämnd. Han kan fixa detta då han kan använda sina krafter på avstånd. Exilen gäller bara hans kropp, Odin har inte tänkt på att begränsa Lokis starkaste vapen, hans telepatiska och hypnotiska krafter. Ett lätt överseende.

Loki lyckas med fjärrhypnos lura det lätt korkade monstret Hulk att ha sönder en järnvägsbro. Hulk lyckas rädda tåget, men blir sedd och får skulden för den raserade bron.

Rick Jones, Hulks vän, läser i tidningen om olyckan. (Rubriker: Hulk attackerar tåg! Nationen i chock! Armen mobiliserar!) Eftersom Rick känner Hulk, inser han att allting inte står rätt till. Inte skulle väl Hulk förstöra en bro och hota ett tåg? (Kom ihåg att jag sa att alla Marvelfigurerna inte var helt färdigutvecklade.)

Nåväl, Rick samlar ihop sin egen supergrupp, Tonårsbrigaden. En grupp kortvågsentusiaster. Läs gärna om stycket från början. En “supergrupp” bestående av ett gäng radioamatörer. De kan alltså sitta still och sända och ta emot radiosändningar. Det är som om du och dina kompisar skulle bilda supergruppen “Facebookgruppen”.

Tonårsbrigaden beslutar sig för att skicka ett radiomeddelande till Fantastiska Fyran för att få hjälp att fånga in Hulk. FF har en egen våglängd, som ungarna naturligtvis känner till och använder sig av.

Men aj aj aj – Loki upptäcker radiovågorna, och ändrar snabbt deras frekvens. Till just den frekvens, faktiskt, som Don Blake sitter och lyssnar på.

Vem är då Don Blake, kanske du undrar? Jo, det är Thors hemliga identitet. Det är så krystat att det bara kunde fungera under silveråldern, men försök och bortse från det för stunden. Don Blake lyssnar på radio, och mitt i programmet han följer dyker nu ett meddelande från Tonårsbrigaden upp. “Konstigt,” säger Don, “låter som ett anrop för Thor.” Varpå han stöter sin knotiga käpp (Don är kraftigt halt) i golvet, och förvandlas till den mäktige Thor, åskguden. Han säger dessutom detta till sig själv medan det händer, som för att vara helt säker.

Avengers01

”Om jag inte kommenterar mig själv finns jag inte.”

Don Blake är inte den ende som har lyssnat på radio. Eftersom Loki ändrade frekvens till en vanlig radiokanal, har alla superhjältar i i hela U.S.A. (förutom Fantastiska Fyran då) hört anropet. Superhjältarna Myrmannen och Getingen beger sig iväg på var sitt spann flygmyror. Det gäller att snabba på, de har tusen miles att flyga. Jag har försökt att ta reda på hur fort en myra kan flyga, men inte hittat några vederhäftiga siffror. Vi får se hur lång tid det tar.

Även Järnmannen, har lyssnat på radio. Han klär snabbt på sig sin rustning. Det här var precis i början av Järnmannens karriär, så han har fortfarande en rustning som gör att han ser ut som GB-Clownen. Han flyger iväg med sina soldrivna motorer, för han vill spara på laddningen i de transistor-drivna motorerna. Hans flygning tar ett par timmar.

Vi klipper tillbaka till Tonårsbrigaden. Rick Jones blir uppringd av Reed Richards, högsta hönset i Fantastiska fyran. Reed berättar att han har snappat upp ett radiomeddelande som “på något sätt” hade bytt frekvens. Hur det kommer sig att han lyckats göra detta långt efter att meddelandet sänts berättar han inte. Däremot meddelar han att FF inte har tid att assistera, men Reed har, som han säger “räknat ut(!) att några andra har hört meddelandet och kommer att hjälpa till”. Vilken smart kille. Och precis som Reed yttrar detta stormar Thor, Järnmannen, Myrmannen och Getingen in hos de häpna tonåringarna.

"Goddag i stugan!"

”Goddag i stugan!”

Förutsatt att de hade lika långt att flyga går Järnmannens flygmotorer alltså inte fortare än en flygmyra. Vad kan vi gissa på? 30–50 km/h, max? Visst låter “jag har en spindels proportionerliga styrka” häftigare än “jag flyger ungefär lika snabbt som en flygmyra”?

Borta i sitt fängelse är Loki sur. Han hade hoppats att Thor ensam skulle ge sig ut på Hulk-jakt. Så han skapar en hägring föreställande Hulk, som bara Thor kan se. Thor ger sig iväg efter den utan att säga något till de andra i rummet. De märker inte att Thor går. De är förmodligen upptagna med att mobba Järnmannen för hans slöa flygsystem.

Thor hinner ifatt hägringen och inser att det bara är Lokis bländverk. Åskguden beger sig iväg över Bifrost för att göra upp med Loki en gång för alla. Fortfarande utan någon som helst tanke på att meddela Järnmannen och de andra.

Tillbaka i huset har nu Järnmannen upptäckt att Thor är borta, men han bryr sig inte. För att hitta Hulk behövs bara Myrmannen och Järnmannen själv. Men var är Hulk?

Jo, Hulk – och håll i er, nu blir det riktigt fånigt – försöker efter tåg-incidenten att hålla en låg profil. Alltså har han tagit sin tillflykt till en avskild plats – en kringresande cirkus. Där har han förklätt sig till robot. Närmare bestämt Mechano, “världens starkaste och mest människoliknande robot”. Och när jag säger “förklätt” menar jag att han har clownsminkat sig i ansiktet och tagit på sig en brun overall. Ni vet hur otroligt det är att Lois Lane inte ser att Clark Kent och Stålmannen är samma person? Det här är värre.

Avengers02

”Hulk? Här finns ingen Hulk.”

Cirkusägaren har “hittat” roboten. Utan att ifrågasätta vad den kommer ifrån, eller hur den styrs. Han är bara glad att den ger en jättepublik. Cirkusfolket debatterar om det verkligen är en robot, men de enas om att det inte kan vara något annat, eftersom “ingen levande varelse kan vara så stark”. Hulk själv tycker att så länge de tror att han är en robot är han trygg. Hulk är inte så smart.

Men en myra har sett föreställningen. Myror är som vi vet inte så lättlurade som människor. Den här myran känner genast igen Hulk. Myrmannen får nu ett telepatiskt meddelande, och är några minuter senare på plats vid cirkustältet. Förmodligen var han inte mer än hundra meter bort, beroende på hur fort en myra flyger. Han beordrar några miljoner myror att snabbt gräva ett hål under Hulk, så att marken denne står på rasar in. Och nu börjar den stora fajten.

Först måste Myrmannen och Getingen flyga en meter framför ansiktet på Hulk, för att vara helt säkra på att det är han. Kom ihåg att Hulk fortfarande är clownsminkad, vilket gör honom helt och hållet oigenkännelig.

Sen försöker de tala med honom via cirkusens högtalaranläggning. Medan Hulk diskuterar med dem, bär några myror upp en stålcylinder i taket. Ja, du läste rätt. Några myror tar en plåtcylinder på axlarna (eller vad myror nu har) och klättrar uppför en av tältstolparna med den. Sen släpper de cylindern så att den faller ner perfekt över Hulk. Som utan att anstränga sig river plåten i stycken. Myror kan inte planera. Hulk blir så sur att han torkar av clownsminket. Ingen mening att gömma sig längre.

Avengers03

”Här uppifrån ser Hulk ut som en av oss!” ”Håll tyst och kånka på!”

Nu ger sig Getingen på Hulk. En liten tjej, drygt en centimeter hög, flyger runt runt Hulk, drygt två meter åt alla håll. Vad tror hon att hon skall kunna åstadkomma? Speciellt inte som Hulk snabbt böjer sig ner och tar upp blåsbälgen som ligger på marken i cirkusmanegen och knockar Getingen med en luftstöt. Var blåsbälgen kom ifrån? Det får vi inte veta.

När Hulk plockar upp Getingen med tummen och pekfingret för att fortsätta slagsmålet, blandar sig Järnmannen i leken. Hulk hoppar iväg genom tältets tak, där han fastnar i Myrmannens superstarka nylonnät. Så vad gör Hulk när han fastnar i nätet? Jo, han hoppar lite hårdare. Mitt i hoppet. Han tar alltså mer sats, utan att landa emellan. Varpå han river med sig hela tältet, eftersom Myrmannen har fäst nylonnätet i det starkaste, mest orörliga objekt han hittat. Tältduken.

Järnmannen, som ju kan flyga med sin transistorfyllda rustning, följer efter Hulk. Men Hulk lurar honom genom att plötsligt landa (återigen mitt i hoppet), och sen hoppa upp igen bakom sin förföljare. Järnmannen får en snyting rakt i “jetmotorbatteriet” (fråga inte vad det är) och måste avbryta förföljandet.

Under tiden är Thor framme i Asgård, där han får Odins tillåtelse att bege sig till Tystnadens ö. Han beger sig ut på en farofylld färd, där han efter att ha attackerats av klängväxter, en vulkan som blåser såpbubblor, och en packe troll slutligen når fram till Loki. Han besegrar snabbt Loki genom att magnetisera sin hammare, så att Loki fastnar på den. Vad i Loki som är magnetiskt får vi inte veta. Med Loki fångad beger sig Thor tillbaka till jorden.

Under tiden, på jorden, har Hulk tagit sin tillflykt till ytterligare en avskild plats – det löpande bandet i en bilfabrik. Järnmannen är honom nu hack i häl, och börjar kasta däck mot Hulk, samtidigt som han ropar till de anställda att de skall utrymma fabriken. Genom att snabbtillverka en grep lyckas Järnmannen nagla fast Hulk mot en vägg, lagom till Thors och Lokis ankomst. Thor förklarar att det inte finns någon anledning för Järnmannen och Hulk att slåss. Allt var Lokis fel. Loki sitter fortfarande fast på Thors hammare. Men nu börjar det hända grejor!

Loki gör sig nu radioaktiv. Man skulle kanske undra hur detta går till, men då bör man komma ihåg att Loki faktiskt är en gud, precis som sin bror. En riktigt bra gud bör inte ha några problem med att snabbt göra sig radioaktiv. Den radioaktiva strålningen gör att alla utom Thor nu snabbt måste utrymma området. Thor är även han gud, och därför immun.

Vad Loki inte räknat med är myror. Några myror har nått kontrollpanelen till den fallucka Loki står på. De öppnar luckan, och Loki faller rakt ner i den blyfodrade tanken där det radioaktiva avfallet från atomvapentester lagras. Precis en sådan tank som alla bilfabriker har stående i källaren, under falluckan.

Avengers05

Varför använder de en bilfabrik som mellanlagring av radioaktivt avfall?

Eftersom det är omöjligt för en superstark och nästintill allsmäktig varelse att ta sig ut ur en blyfodrad plåtlåda (ett bra tips är att inte fråga varför) har de nu Loki i tryggt förvar. De församlade superhjältarna tar naturligtvis tillfället i akt att gratulera varandra till ett väl utfört uppdrag, och även föreslå att de kanske skall fortsätta att jobba ihop som grupp.

Som för alla grupper dyker som första punkt på dagordningen frågan om namn upp. Besynnerligt nog godtar alla det första förslaget, The Avengers. Här, om inte tidigare, blir vi påminda om att detta bara är en påhittad historia. Hade man på den här tiden eftersträvat realism skulle naturligtvis de första tjugosju numren av tidningen fyllts av framlagda och förkastade förslag på namn, precis som riktiga möten i verkligheten sällan har tid att ägna sig åt väsentliga saker, utan alltid fastnar på smådetaljer. Ungefär som vi gjort här i läsningen av Avengers #1.

Filmen är som sagt en helt annan historia. På minussidan – vi får inte se Hulk clownsminkad. På plussidan – allt annat.

Varför heter de så? – Superman

Allas vår Stålmannen heter Superman på originalspråket. Varför det?

Konceptet superman är den gängse engelska översättningen av Nietzsches begrepp, übermensch, på svenska övermänniskan. Nietzsche babblar på ordentligt om övermänniskan i sin bok Also sprach Zarathustra: Ein Buch für Alle und Keinen. Det är en av de tråkigaste böcker som skrivits, på tyska eller något annat språk.

Nietzsche ser konceptet som nästa steg på evolutionsstegen. Tror vi. Det debatteras fortfarande friskt vad Nietzsche försökte säga med sitt författarskap. Jag tar inte ställning i debatten, men tänker alltid på P. G. Wodehouse, som låter Jeeves säga:

“You would not enjoy Nietzsche, sir. He is fundamentally unsound.”

I U.S.A. hade Also sprach Zarathustra (eller Zoroaster, en gammal persisk profet vars gud, Ahura Mazda, inte bara var alltings upphov, utan dessutom förutspådde den japanska bilindustrins framgångar två och ett halvt tusen år innan den kom igång) översatts redan 1896. I denna, den första engelska tolkningen översattes übermensch till “beyond-man”. Den första översättningen till “superman” kom 1909, och räddade oss från Beyond-Man, Beyond-Girl och Krypto, the Beyond-Dog. För att inte tala om hela seriegenren Beyond-Heroes.

Jerry Siegel and Joe Shuster, serieskapare, snappade upp ordet redan 1933, till en novell betitlad “the Reign of the Supermen”. Novellen handlar om en galen vetenskapsman, såldes till ett fanzin, och vi kommer bara ihåg den idag för att Simon och Shuster fem år senare använde samma namn på en seriefigur som kom att bli riktigt populär. Superman.

För att kort summera några andra namn och deras bakgrund i serien; Supermans alter ego, Clark Kent, fick sitt namn från de dåtida filmstjärnorna Clark Gable and Kent Taylor. Staden han bor i fick namn efter den påhittade staden Metropolis, ur filmen med samma namn. Och slutligen fick The Daily Star, tidningen där Clark Kent arbetade som reporter, namn efter Toronto Daily Star där Joe Shuster jobbat som tidningspojke.

PS. Also sprach Zarathustra: Ein Buch für Alle und Keinen, för dig som inte kan tyska, betyder inte ”Alltså sprack Zarats fru”. Även om Richard Wagners tonsättning kan få en att tro detta.

Radionotis

Serienytt0127

Varför är den här omslagsbilden rolig? Jo, den bygger på en missuppfattning av ordet radiopolis. Radiopolisen var förr en benämning på den delen av polisstyrkan som åkte radiobil.

Det kan förtjänas att uppmärksammas att det inte är så länge sedan vi inte hade mobiltelefoner, och att kommunicera på avstånd var lite grand av science fiction. Från 1920-talet och framåt började svenska polisen få den här typen av utrustning. Polisbilar utrustade med radiosändare och mottagare var speciella. De var radiobilar. Och folket som satt i dem var radiopolisen. De var snabbast på plats, tack vare den senaste tekniken. Lite som Batman.

Och det roliga på bilden, om jag nu skall förstöra skämtet genom att detaljförklara det, är att Pelle Svanslös och Tusse Batong har missförstått uttrycket, och tror att det handlar om en med transistorradio utrustad polis. Nej, ni måste inte skratta nu.