Tidsspegeln: Twistigt!

Serien Tossan dök upp i serietidningen Blondie i början på 60-talet. Serien var amerikansk, hette ”Ponytail” i original och hade ett tag på världen egen serietidning i USA. Bakom serien stod Lee Holley som annars fört pennan i barnserier som Hacke Hackspett och Dennis.
Tossan var mycket tidstypisk och plågade sin omgivning – och fästmannen Donald i synnerhet – med diverse sextiotalistiska företeelser, som t.ex. den då mycket populära dansen Twist.
twist

Rörelserna i dansen Twist kan beskrivas som att man ”torkar sig om ryggen med en badhandduk samtidigt som man fimpar en cigarett med foten” (Wikipedia)! Den som lanserade konceptet var sångaren Chubby Checker som 1961 fick en stor hit med ”Let’s twist again”. Låten tillbringade 9 veckor på Radio Nords Topp 20 och kan fortfarande höras spelas lite då och då. Den som vill se Checker utöva dansen kan ratta in Youtube.
Men Tossans fästman Donald blev aldrig någon stor twistare, dock lyckades han lära sig två melodier, enl. vad som sägs i Blondie 6/63!
twist2

En dejt med Phili Philin!

p1

Phili Philin i naturlig storlek välkomnar besökarna

Den lilla byn Rånnesta, vid sjön Tysslingen straxt nordväst om Örebro, är vida känd bland fågelskådare. Om vårarna invaderas nämligen strandängarna av tusentals sångsvanar.
Nu under hösten har dock en annan gracil varelse tagit plats i Rånnesta – Allan Borgströms Phili Philin!

Fram till 13/10 pågår nämligen en minnesutställning över Örebrotecknaren Allan Borgström i Galleri Rånnesta.
Borgström föddes 1913 och och avled för 10 år sedan, sommaren 2003.
Efter sig lämnade han en rik produktion av teckningar; tidiga reklam- och modeteckningar från 30 och -40-talen, olika serieförsök från 40- och 50-talen, mer än 30 års Phili Philin (1944-1976) och de sista årens produktion som bl.a. omfattade illustrationer till Karlslunds hembygdsförenings årsböcker (Allan var född på gården Karlslund utanför Örebro).

Utställningen ger talrika exempel på Borgströms teckningskonst. Han hade sin bakgrund i reklamteckningen vilket märks även på hans serieproduktion. Linjerent och stilsäkert framträder hans figurer, ofta med stiliserade storstadsmiljöer som fond.

Phili Philin medverkade redan i Expressens första nummer 1944 och blev kvar i tidningen i mer än 30 år. Självklart har Phili en central roll på utställningen. Hon är utställningens inropare (i naturtrogen storlek) och finns förutom som serieoriginal även med i form av en smäcker vindflöjel!
Men minst lika intressanta är Allan Borgströms serieexperiment från 40- och 50-talen! Här finns utkast till en internationell serie (King Edvard) i en stil som inte så lite påminner om Trollkarlen från Id!
Bibbi Skrin refuserades på sin tid av Filmjournalen men kan självklart ses på utställningen, liksom herrtidningsserien Spike och en lång rad skämtteckningar som publicerades under vinjetten ”Opp med humöret” i Hemmets Veckotidning!
Alltsammans är snyggt exponerat och kompletterat med Allans originalkorrespondens med förlagen.

p2

King Edvard (t v), Bibbi Skrin (t h) och i mitten en tidig modeteckning

Utnyttja en hösthelg för en tur till Rånnesta. Du kommer inte att ångra en träff med Phili Philin!

Tidsspegeln: Valutaförändring!

I tidsspegeln har vi ju hittills mest använd ord och bild för att illustrera seriernas utveckling, men att det även går bra att använda ekonomiska mätetal visas av denna ruta i en Knasen-serie från 1969:
jag1

Jägarn tycker alltså att han lagt ned tillräckligt med pengar för att bli belönad med en kyss. Men kan det verkligen stämma att han spenderat blott 15 kr på mat och bio?!
Statistiska Centralbyrån ilar till vår hjälp med sin ”Konsumentpriser och indexberäkningar för 1969”. Där framgår att ett biobesök år 1969 i genomsnitt kostade 5,61 medan ett restaurangbesök gick på 11,23 (medelvärde). Enligt SCB bör alltså Jägarns sammanlagda utsvävningar ha gått på 16 kr och 84 öre! Med tanke på att vi rör oss med medelvärden och att Jägarns prutningsförmåga förmodligen är ansenlig så får vi nog anse det bevisat att 15 kr räckte till både bio och restaurangmiddag!
Hade han velat snåla så hade han kunnat byta ut middagen mot en varm korv – en sådan kostade blott 1,44!
Nå, fick då Jägarn sin (välförtjänta) kyss? Jodå! Fast inte på det sätt han trodde!
jag2

Tidsspegeln: Från scenens tiljor

I äldre översättningar av amerikanska serier förekommer ibland att översättaren fått in referenser till svenska personer eller förhållanden, och det ger så här i efterhand ett ganska lustigt intryck.
Av någon anledning ansågs det viktigt att ge intryck av att serierna utspelades i Sverige!
Exemplet nedan kommer från Jimmy Murphys ”Lilla familjen” i Karl-Alfred 1946:
lillafam

Blå Skalbaggen – ingen Guldbagge!

Det är inte Guldbaggar allt som glimmar – det finns andra sorters baggar också! Den som läste ungdomstidningen Jules Verne-magasinet/Veckans Äventyr i början av 40-talet kunde stöta på en serie som hette ”Blå Skalbaggen”. Hade tidningen haft färgtryck (vilket den endast hade på omslaget där serierna Stålmannen och Djungel-Jim härjade) så hade man kunnat tro att Skalbaggen var en ren Fantomenkopia med blå dräkt och mask för ögonen! Men så var det inte. Blå Skalbaggen var en storstadskille och ingen djungeläventyrare.
BlueBeetleSerien debuterade i det amerikanska seriemagasinet ”Mystery Men Comics” hösten 1939. Bakom stod förlaget Fox, en av många utgivare som gav sig in i dansen runt guldkalven efter att Stålmannen slagit igenom något år tidigare och banat vägen för superhjältarna. Förlaget hade bl.a. serieskaparen Will Eisner i ryggen, och han hjälpte till att peka ut riktningen mot tuffa hjältar som räddade sköna damer i skumma storstadsgränder!
Redan i det första numret dök Blå Skalbaggen, eller Blue Beetle som han hette på originalspråket, upp. Serien gjordes av ”Charles Nicholas”, en pseudonym bakom vilken tre serieskapare kom att dölja sig; Charles Nicholas Wojtkoski, som är den som brukar tillskrivas skapandet av serien, Chuck Cuidera, som tidigt kopplades in på serietidningsversionen, och Jack Kirby, som efter något år kontrakterades för att göra en dagspressversion av serien.

Dan Garret blir Skalbaggen!

Dan Garret blir Skalbaggen!

Skalbaggen hette egentligen Dan Garret och var polis. Han träffade på en vetenskapsman som uppfunnit ett vitamin – ”Vitamin 2X”. För att undvika att skumma typer skulle komma i besittning av vitaminet fick Garret prova det, och fick en enorm styrka!
Den tighta blå dräkten hjälpte också till. Den var nämligen sydd av ett mycket tunt material (celluid!) samtidigt som den var skottsäker!
Liksom många andra hjältar drevs Garret av ett hämndmotiv. Hans far, som också var polis, hade mördats av gangstrar och nu skulle sonen alltså hämnas honom!

Presentation i JVM/Veckans Äventyr

Presentation i JVM/Veckans Äventyr

I Jules Verne-magasinet/Veckans Äventyr gick serien från nr 2 1940 till nr 41 1943. Något mer uppdykande i Sverige blev det inte men i USA fortsatte Blue Beetle (med god draghjälp från div. merchadising samt en radioföljetong) ända fram till den amerikanska seriecensuren Comics Code slog till i mitten av 50-talet. Då hade serien förfallit. Inslaget av våld blev allt högre samtidigt som Blue Beetle själv allt oftare förpassades bort från omslaget av vackra lättklädda damer. Det blev ”Good Girl Art” som genren kallades i USA. Serien försvann för några år men fick en reinkarnation under 1960-talet. Sedan följde ny bortavaro innan serien ganska nyligen kom i dagsljuset igen – i en tredje version på Stålmannens amerikanska förlag DC.
bb11