Serienytt.se – Fem Från Förr
|
 Postat av Swecomics, fredag 2010 09 17 Serietidningen Fantomen fyller 60 år och den ideella Fantomenklubben Scandinavian Chapter (of The Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club) blir samtidigt 10 år. Det hela celebreras på bokmässan i Göteborg då föreningens jubileumsbok ”Fantomen – från lila vålnad till blågul hjälte” lanseras.
I boken har kända personligheter som bland andra Fredrik Reinfeldt, Carl Johan De Geer, Ernst Billgren, Lasse Åberg, Jan Scherman och Jonas Gardell bidragit med tankar och funderingar om Fantomen. Vi får även se unika bilder som kända svenskar gjort på temat Fantomen.
Vi får även lära känna några av alla de som gett liv åt mannen som inte kan dö. Tecknare, författare och redaktionsmedarbetare skriver om sitt förhållande till den Vandrande Vålnaden.
Boken kommer finnas att köpa i Serieakademin/Seriefrämjandets monter på bokmässan (monter nr A01:29) under 24-26/9, därefter kommer den att kunna beställas från GML förlag.
Har du frågor om boken så går det bra att kontakta boken@schapter.org.
 Postat av Swecomics, måndag 2010 08 16 Semestern är förbi för de flesta men för den som bor i mellansverige och letar efter ett lämpligt utflyktsmål en solig helg är Tidö Slott, straxt utanför Västerås, ett lämpligt alternativ.
Slottet är mest känt för sitt leksaksmuseum som tidigare fanns i ena flygeln men som nu flyttat ut i en separat byggnad (det s.k. Stenstallet från 1891, speciellt ombyggt för ändamålet), där det delar utrymme med ett seriemuseum!
Lokalerna är ändamålsenliga och på insidan är det inte mycket som minner om byggnadens ursprungliga användning som stall! Leksaksutställningen är bitvis uppbyggd som en konventionell utställning, med leksaker tätt sammanpackade i montrar, men i mitten finns en nybyggd del med snyggt exponerade föremål och ett Briotorn i kolossalformat!

Men nu var det ju inte leksakerna vi skulle tala om, utan serierna! Det första man får se när man kliver in i serieutställningen är en skulptur föreställande ”The Yellow Kid”, denna figur är – liksom alla skulpturerna på seriemuseet – skapad av Hans Cedergran, och förleder den ytlige betraktaren att tro att museet gått på myten om den gule pojken som världens första seriefigur. Men ingalunda då! Omedelbart till vänster om The Yellow Kid börjar själva utställningen i kronologisk riktig ordning med grottmålningar, Bayeuxtapeten och tidiga europeiska tecknare som William Hogarth.
Utställningstexterna är korta, nästan knapphändiga, och denna brist understryks av att det inte finns någon utställningskatalog, eller ens utställningsbroschyr, att tillgå.
Men själva utställningen är trevlig! Besökaren lotsas vidare genom seriehistorien dels av skulpturerna och andra 3D-föremål men också av en gedigen samling serieoriginal. Ja, i den del som handlar om Tintin passar man också på att servera lite historieundervisning i form av vrakspillror från skeppet Rikswasa samt diverse nautiska föremål.
Och i stallets mörkaste vrå har man gjort en föredömlig exponering av The Spirit!
 X och Y poserar ovanpå en affischpelare med MAD-omslag!

Några idéer förefaller mindre genomtänkta. En tidningskiosk är ju en rolig idé, men varför tapetsera väggarna med seriesidor när det vore snyggare att ha tidningarna hänga eller stå i tidningsställ precis som i en riktig kiosk?
Det finns även en läshörna (även den tapetserad med seriesidor) som ger ett lite mörkt intryck och några TV-skärmar som vid mitt besök stod overksamma. Förmodligen är idén att dessa ska visa seriefilmer.
Detta är dock bara randanmärkningar. För alla serievänner är det ett måste att besöka museet! Passa då också på att titta på gästutställningen som när jag var där handlade om konstnären Bovil (mer om honom i ett kommande blogginlägg), och som från början av september intas av serieveteranen Gösta Gummesson.
Beundra också Jimmy Wallins läckra målning där ett 70-tal seriefigurer trängs kring slottets grundare Axel Oxenstierna!
 Postat av Simon, tisdag 2010 08 03 
Istället för serierecensioner blir det idag ett litet inlägg om modern dans. Skälet är att jag igår såg Hapless Hooligan in ”Still Moving”, Art Spiegelmans samarbete med den internationella dansgruppen Pilobolus.
Inslaget var ett av fem i en tvåtimmarsföreställning, och som relativ dilettant vad gäller modern dans så tyckte jag att det var det intressantaste av dem. Inte för dansandet i sig som var rätt begränsat i Spiegelmans avsnitt, men mer för idéerna; de övriga inslagen påminde alltför mycket om andra dansuppträdanden jag sett.

För det var mycket tydligt att det var Spiegelman som låg bakom: Huvudperson var en lätt igenkännlig version av Happy Hooligan, andra gamla seriefigurer skymtade förbi (och tegelstenar kastades) till gammeljazz, och formexperimenten var dominerande. Dansarna kämpade mot serierutornas kanter och de bröt sig ur serierna med jämna mellanrum; ett stående inslag var silhuettdans där personernas storlek varierade drastiskt på ett mycket effektivt sätt, men då och då trädde dansarna fram framför filmduken, alternativt dansade synkront med en dansare framför, en bakom vars silhuett syntes mot duken.

Publiken verkade gilla vad de såg och hörde; den enda invändning jag själv har förutom den redan nämnda med att dansandet kom i skymundan är att några av de mer skämtsamma inslagen var lite väl lättköpta, men jag misstänker att det var helt avsiktligt från Spiegelman som gillar sånt ( se till exempel hans suveräna album Breakdowns, med en hel del simpla gags).
Alltför ofta när någon får för sig att kombinera serier med någon annan konstform leder det till elände eller åtminstone pinsamheter, så därför var det verkligen skönt att se ett high concept som Hapless Hooligan fungera väl, utan att jag någonsin kände ett behov av att skruva mig på stolen för att det blev pinsamt. Istället blev jag småsugen på att se återuppförandet av Krazy Kat-baletten från 1922 som sattes upp tidigare i år
För den som vill höra vad Spiegelman och Pilobolus själv säger om samarbetet och se några avsnitt från dansen, finns det givetvis resurser på Youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=YRj1H4hrBds
 Postat av UlfK, tisdag 2010 07 20 
Häromåret kom det två kataloger över svensk serieutgivning. Dels nestor, Alvglans Serier i Sverige, dels Seriesams Alla serier i Sverige. Nu nås vi av nyheten att de har beslutat göra gemensam sak inför framtiden. Med beräknad utgivning i slutet av året kommer den nya katalogen ut, under namnet Seriesams Guide 2011, och två år senare beräknas nästa upplaga komma ut under Alvglans namn.
Vi kanske skall påminna om att Serienytt.se även står bakom katalogprojektet Seriekatalogen.se, som också har börjat röra på sig efter att ha stått still i två år. Även vi räknar med nyheter under vintern. Inte desto mindre – vi önskar våra kära konkurrenter lycka till med det nya projektet!
Bild: ilovememphis
 Postat av Olle, lördag 2010 07 03 Idag börjar en av Europas största idrottstävlingar; Tour de France. I 20 etapper skall 200 tappra gneta, gnida, kämpa och släpa sig upp- och nedför hela Frankrike. Över 13 miljoner åskådare beräknas att stå längs vägarna och hojta (dvs. något fler än en vanlig sommarvecka i Frankrike).
Och som alla vet har Tour de France, precis som egentligen alla moderna företeelser, sin upprinnelse i en liten gallisk by omringad av fyra romerska militärförläggningar. I Asterix och Obelix´ äventyr Gallien runt gör de båda gamängerna en rundresa genom det ockuperade Gallien som en tävling mot de romerska auktoriteterna. I en sida dras rutten upp, och det är naturligtvis här det första loppet genomförs. Att romarna, trots förlusten, ändå fastnat för tävlingsformen att ta sig runt ett helt land på det jobbigaste sättet, visar deras egen variant Giro d’Italia. Och precis som vissa amerikanska stjärnåkare, så lyckas Asterix & Obelix vinna hela tillställningen genom att dopa sig med trolldryck. Så framgångsrik är deras intag av illegala(?) substanser att de senare försöker sig på att vinna även en olympiad. Något som blivit en populär metod för inte bara amerikanska cykelåkare med svarta strumpor. Så även om den galliska byn grundlade tävlingen har deras inflytande och tvivelaktiga tävlingsmoral alltså haft återverkning långt in idag.

Den kanske mest minnesvärda cykelloppet genomfördes i modern tid däremot av Spirous kamrat Nicke. I äventyret Det falska ansiktet anmäler piccolon sin vän för att undgå polisen, ett genidrag värdig Poes The Purloined letter där tanken är att Nicke ska försvinna i cykelmassan. Ett genidrag om det inte hade varit för den tuffa bergsetapp som det rörde sig om. Så genom trötta tramptag och otillräcklig uppmärksamhet tar Nicke en genväg utför bergssidorna istället för på landsvägarna; en genväg så effektiv att man undrar varför den inte slagit igenom på bredare front. (Inte minst nu när det för ändamålet finns speciella – just det – mountainbikes.) Genom ytterligare missöde vänds dessutom cykeln bakochfram varför vi får den genvägssusande Nicke svischa förbi alla och komma i mål med bakhjulet först. Kommentatorn som bara ser Nickes svarta ändalykt antar först att det är Eddie Mörk – en skön blinkning till en av cykelvärldens största; belgaren Eddie Merckx.

Franquin andra skapelse Gaston skulle däremot aldrig delta i ett cykellopp. Istället är cykeln för Gaston endast ett fortskaffningsmedel och som sådant skall det vara så bekvämt som möjligt. Och naturligtvis så lite energikrävande som möjligt. Det kan dock vara värt att notera att Gastons bil dock inte hör till fordonsvärldens snabbaste – i ett avsnitt blir han förbiåkt av en söndagsflanör på cykel! Förmodligen ligger Gaston bilism närmare Franquins eget intresse; han var vansinnigt bilintresserad men medger att han inför Det falska ansiktet mest använde cykelloppet som en kul grej eftersom det var en så populär tillställning. Själv var han alltså inte särskilt intresserad av cykeln.
Roger Leloups unga tekniker och teknohjältinna Yuko Tsuno är känd för sina fordon, dock är alla utrustad med mer eller mindre fantastiska motorer. Typiskt nog ser vi henne åka moped när hon skall ta sig till vännens näraliggande hus. Och självklart krockar hon med – just det – en motorcykel.
Sist men inte minst kan man ju förvänta sig att Tintin uppvisar det mest stilmedvetna cykelmedvetandet. Han kör ju både den ena och andra bilen genom sina äventyr, men det är självklart som cyklist vi minns honom. I Blå Lotus kör han också en mycket snygg tävlingscykel – självklart trendigt nog fixie!
 Tintin kör fixie!
Tor de Gallien avslutas 25 juli i Lutetia – må bästa franskbelgare vinna!
|
|
Senaste kommentarer