1952 byggdes några av de högsta statyerna mänskligheten någonsin skådat

Men de finns inte med på Wikipedias lista över världens högsta statyer. Varför inte? I dag skall vi titta på varför, hur de såg ut, vem som byggde dem, och framförallt hur stora de egentligen var.

Ni känner säkert till de båda byggherrarna. Dels Joakim von Anka från Ankeborg, dels maharadjan av Howduyustan. Det sernare är ett område i sydostasien vi känner som Kovostan eller Pengostan. Under några få dagar byggde de båda sex stycken statyer föreställande Ankeborgs grundare, Cornelius Knös. De båda sista statyerna är de som intresserar oss, då de till storlek och höjd överträffar det mesta.

Men hur höga är de? Ja, eftersom Ankeborg inte finns i verkligheten kan vi inte gå ut och mäta på plats. Det enda vi har och gå efter är Walt Disney Comics and Stories #138. (Se slutet av artikeln för svensk publicering.) I detta nummer har vi dels uppgivna mått, dels en bild att gå efter. Vi kommer att skärskåda båda.

Lite bakgrund: Det hela börjar en dag när Ankeborgs borgmästare och stadsträdgårdsmästare sparkas ut från farbror Joakims kontor. De har varit ofina nog att be om ett bidrag till en staty över Cornelius Knös. Besvikna vänder sig de båda herrarna istället till den besökande maharadjan av Kovostan, som raskt slänger åt den den lilla “struntsumman” 100 000 kronor. Då tidningarna rapporterar nyheten, råkar de påpeka att maharadjan räknar sig som världens rikaste man. Som ni kan förstå får detta en viss anka att ta illa upp.

Då maharadjans staty avtäcks i Ankeborgs stadspark faller ett annat täcke samtidigt en lite bit därifrån. Det är farbror Joakim som på ett inte helt begripligt sätt rest en identisk staty tjugo meter till vänster om maharadjans. Detta utan att någon sett eller hört någonting.

Maharadjan blir rasande, och sätter genast igång med att resa en ny Cornelius Knös-staty, större än Joakims. Men, då den står klar visar det sig att Joakim under tiden, precis bredvid, byggt en ännu större staty. Även detta upptäcks först då de båda statyerna avtäckts. Maharadjan må ha mycket pengar, men ögonmått saknas.

Tredje gången gillt! Maharadjan tänker använda tio guldlaster gudmynt till en staty som en gång för alla skall visa ankan vem som är rikast, och kan bygga störst Knös-staty. Guldpriser 1952 höll sig runt 7400 kr per kilo, och en fullvuxen elefant kan bära mellan ett till två ton last, varpå vi kan beräkna att maharadjans tredje staty kostade mellan 75 och 150 miljoner kronor. Men det räcker naturligtvis inte långt mot Joakim von Anka. I en av Carl Barks mer kända ank-bilder ser vi Ankeborgs stadssilhuett stunden efter avtäckningen av rond tre.

Notera särskilt den olycksbådande rosa himlen.

Men hur stora är då statyerna? Vi har lite ledning i de byggnader Barks ritat ut i staden förutom statyerna. Framför de båda Knösarna ligger en kupolförsedd byggnad som påminner en hel del om klassiska amerikanska administrativa byggander. Washingtons Capitol Dome är kanske den mest kända.

Om byggnaden är lika stor som Capitol dome är den 88 m hög. Joakims staty bör då vara närmare 1100 meter hög. De båda kyrkorna som syns på bilden är ungefär lika höga som domen. Det är rimligt att tänka sig att de större församlingarna i Ankeborg har kyrktorn runt 80 meter. Det stora höghuset till vänster har tolv synliga våningar, men det ser ut att ha en stor huskropp under lägsta inritade våningen. Om vi uppskattar huset till att ha ett affärs- och kontorskomplex längst ner, motsvarande ytterligare fyra våningar, kan en höjd på totalt runt 80 även här vara fullt tänkbar.

I orginaltexten säger maharadjan att hans staty skall vara 90 våningar hög. Empire State Building har 102 våningar, och är drygt 440 meter. Med en snitthöjd på modesta 3,30 m skulle ett 90-våningshus vara 300 meter högt. Maharadjans staty ser på bilden ut att vara runt 700 meter hög, förutsatt att våra jämförelsemått stämmer. Om den istället är runt 300 meter, är Joakims cirka 450 meter hög. Det är i sig imponerande siffror, men intrycket jag får av bilden är ändå att statyerna är större än så.

Vi skall heller inte lita på vad Barks låter folk säga i historien. I slutkampen ser vi två övertäckta statyer, båda 40 fot höga. Joakims staty ser först ut att vara endast en hög hatt, men en hydraulisk mekanism lyfter upp en fullständig staty ur jorden, föreställande Joakim själv. Denna staty påstås vara 80 fot, fast vi tydligt ser att hatten som vanligt är cirka en femtedel av Joakims totala höjd. Joakims staty är då snarare 200 fot hög, och Barks är inte tillräknelig i sina utsagor om höjd. Jag tror mer på dryga kilometern för Cornelius III.

Så om vi utgår från de högre talen, vilket är mycket roligare – hur mycket väger statyn? Sockeln är ungefär 290 x 290 meter i basyta, och 350 m upp till första avfasningen. Sen tillkommer själva ankan, som är huggen ur en större kub, då det ser ur som om armarna sträcker sig utanför sockeln. Om vi räknar enkelt, dvs med ett block på 290 x 290 x 350 solitt, och ett block på 290 x 290 x 750 från vilket vi har huggt bort två tredjedelar, får vi en total volym på 50 000 000 kubikmeter. Med en vikt på 2,7 ton per kubikmeter för marmor får vi en vikt på 135 000 000 ton. Det största lastfartyg jag kan hitta uppgifter om är Seawise Giant som lastade 564 650 ton (egentligen mindre än så, siffran är dödviktstonnaget). Det skulle kräva 240 resor för att leverera marmorn – naturligtvis förutsatt att statyn levererades färdighuggen.

Statyns vikt ger ett tryck av 1600 ton per kvadratmeter längst ner. Marmorn i sig är det ingen fara med. Marmor krossas inte förän vid ett tryck på ungefär 15 500 ton per kvadratmeter. Men vi får verkligen hoppas Ankeborg vilar på granit och inte lera.

Alla uträkningar ovan är grovt höftade, vilket är passande när utgångsmaterialet är en serie som vare sig gör anspråk på att vara korrekt eller vetenskaplig.

Bilden på Frihetsgudinnan är av Flickr-fotografen Ceekay – http://www.flickr.com/photos/ceekay/

På svenska har statykampen publicerats i Kalle Anka & c:o #10 1952, #44 1970 och #21–22 2006. Dessutom i Kalle Ankas bästisar #7 samt ’Carl Barks bästa – “den bra tecknarens” yttersta historier* samt Carl Barks Library volym 9. Den bästa översättningen är den från 1970, eftersom det var den första jag läste.