”Blir det inget mer om små västerntidningar?” Kamraten avsåg mina tidigare inlägg om tidningarna Trio och Prärieserier. Nej, det var väl inte min mening att grotta mer i detta som brukar kallas checkhäftesformat. Men eftersom han nu ändå tog upp ämnet så….
Vilda Västern (1952) var den första tidningen i detta format. Ett år äldre än Prärieserier och med den italienska serien ”Kapten Miki” som stjärna. Både Vilda Västern och Prärieserier gavs ut av Centerförlaget.
Dick vid radiopolisen kom 1953 och utgavs av konkurrenten Serieförlaget (sedemera Åhlén & Åkerlunds). Titelserien var en amerikansk deckarserie som tog fasta på det snabbt växande fenomenet med polisbilar utrustade med radio. Den svenska titeln syftade på polisernas unge medhjälpare som egentligen var en bifigur i serien. I Dick vid radiopolisen publicerades också en svensk deckarserie, nämligen ”Buster Perk”, vid denna tid tecknad av Torvald Sundbaum. Efter något år gick titeln upp i Mysteriemagasinet – en tidning i sk biblioteksformat, d v s snäppet större än checkhäftestidningarna. De klubbsidor som fanns i Dick vid radiopolisen, ”Deckarklubben”, skulle såsmåningom leta sig över till Fantomen!
Ett annat förlag som utnyttjade checkhäftesformatet var Alla Tiders Serieförlag som gav ut djungelserien Kongo-Jim 1954-56.
Det fanns också barntidningar i checkhäftesformatet! Centerförlaget publicerade Hacke Hackspett i detta format 1954-62 medan Åhlén & Åkerlunds gav ut Rune Andreassons Teddy 1959-60.
|
 Postat av Swecomics, måndag 2011 04 18 Postat av UlfK, tisdag 2011 01 18 Knasen - stötskadad Du har säkert hört att det är i princip omöjligt att hitta en tidning i skicket 10.0(Gem Mint). Och att en tidning ute i handeln håller mellan 8.0 – 9.4. I bästa fall. Som med allt allmänt vetande är det inte många som ifrågasätter denna sanning. Så idag tänkte jag göra ett Mythbuster-test på detta. Jag har handlat fem tidningar direkt ur tidningsställen i olika snabbköp. Jag har inte tittat efter skick, utan bara dragit upp ett ex på måfå. Här är de tävlande: Fantomen Krönika #6 2010 – Scooby-Doo #12 2010, Kalle Anka Extra #5 2010, Knasen #24-25 2010, och Elvis #1 2011. Av dessa var Scooby-Doo inplastad med en leksak. Sådär, betala i kassan och hem. Ett tips till de riktigt skadade skicksamlarna. Handla i en affär som erbjuder självscanning. Alltså att du går runt med en egen streckkodsscanner och scannar in dina varor själv, lägger dem direkt i kassen och betalar vid utgången. Ingen risk att tidningen fastnar på varubandet, eller blir kladdig. Du kan till och med ta med dig backerboard och plastficka till affären, och packa ner tidningen direkt, utan att någon annan vidrör den. Räkna bara med att folk tittar konstigt.  Elvis - bandad.
Väl hemma är det dags att gradera. Hur gör man då? Allra först måste man befria den stackars inplastade tidningen från plasten och leksaken. Det finns olika tankar om vad som är rätt och fel med inplastade tidningar. Min bestämda uppfattning är att så länge plasten inte är speciell, d.v.s. har något till tidningen relaterat tryck eller liknande, kan den slängas. Om man väljer att behålla leksaken eller ej är en smaksak. Jag lägger dem i en stor låda med lock, så försvinner problemet ur min åsyn. När lådan är full, ställer jag undan den och tar fram en ny tom låda. Sen sätter man sig vid ett bord med god belysning, och tar fram den första tidningen. Jag brukar luta tidningen mot ljuset tills jag får en ljusreflex över hela omslaget. Då ser man tydligt märken i ytan, svaga veck och eventuell smuts. Nu är det här nya tidningar, så någon smuts är det inte att tala om. Däremot kan det finnas rester av klister. Ni kommer ihåg vår inplastade tidning? Finns det klisterrester kvar, ta bort dem försiktigt. Leksaken hålls ofta fast på omslaget med några små klickar klister. Det senaste året har kvalitén på det här klistret blivit riktigt bra. Tidigare läckte det olja, så att omslagen fick fettfläckar där klisterduttarna hade suttit. Och hur får man bort fettfläckar ur papper? Precis. Det får man inte.  Kalle Anka Extra - med underbett.
När vi är säkra på att allt löst skräp är borta från tidningen är det dags att börja titta på vår lista. Jag brukar gå igenom problemområden i följande ordning: 1. Tryck och bindning På en ny tidning är det här en av de viktigaste kontrollpunkterna. Sitter häftklamrar ordentligt, centrerade mitt på ryggen? Är sidorna skurna ordentligt utan riss och revor? Sitter omslaget korrekt mot inlagan? Faktum är att nästan alla nutida tidningar och album har ett lätt underbett på inlagan längs långsidan. Det vill säga, inlagan sticker ut utanför omslaget. Det beror förmodligen på tryckprocessen, men jag tycker ändå att det ser slarvigt ut. 2. Glans En tidning direkt från stället är 10.0 i glans, om den inte blivit skadad under leverans. 3. Slitage Samma sak för slitage. Tidningen skall inte ha hunnit utveckla något slitage över huvud taget. 4. Veck Veck däremot kan ha uppstått. Tidningen kan har legat ytterst i en tidningsbal, och ha veck efter buntbanden, eller blivit tillknycklad då den körts ner i tidningsstället. Eftersom veck är en av de kontrollpunkter som snabbast sätter ner skicket kan även ett litet veck betyda mycket i slutgrad. 5. Smuts och fläckar Som sagt, så länge här inte finns fettfläckar efter klister bör här heller inte finnas någon annan smuts. Om du själv inte sätter en massa tumavtryck på tidningen under graderingen. Det kan verka lite fånigt att sitta med bomullsvantar, men får du ett fingeravtryck på halvblankt papper sitter det där i evighet. 6. Skrift Vi får verkligen hoppas att du inte har hunnit skriva ditt namn på omslaget med spritpenna. 7. Rullad rygg Eller rullat ryggen.  Hörnriss - alltför vanligt, tyvärr. 8. Rygglipa På ett fabriksnytt exemplar skall det inte finnas någon rygglipa. Det kan finnas det som kallas hörnriss, men det graderas under punkt ett ovan.
9. Häftklammerskick Förhoppningsvis ingen rost här. Om någon klammer sitter snett, saknas, inte gått genom inlagan ordentligt graderas det under punkt ett. 10. Klammerrevor Klammerrevor kan ha uppstått vid ovarsam behandling, men det är knappast troligt. 11. Rostvandring Ingen rost under punkt tio = ingen rostvandring här. 12. Hörn Hörnen är alltid en känslig punkt. Här kan finnas stötskador och småveck. 13. Mittuppslag Mittuppslaget bör sitta som berg än så länge. 14. Revor i inlaga Grova riss kan dra igenom hela inlagan om man har otur. 15. Papperskvalité, pappersfärg Papperskvalitén graderas, pappersfärgen noteras. Ett nytt exemplar bör ha mjukt och spänstigt papper. 16. Lukt Än så länge skall det bara lukta papper och tryckfärg. 17. Saknade bitar Det bör inte saknas bitar på ett nytt exemplar, om vi inte har hittat ett med grava riss. 18. Reparationer Ja, som ni gissar förväntar vi oss inga reparationer på ett exemplar direkt från kiosken. 19. Urklipp Här får vi hoppas att ingen varit framme med saxen i affären – men nej, det skall inte finnas. Det är alltid bra att försiktigt bläddra igenom inlagan ändå. Inte för att något kan vara bortklippt, snarare för att se att trycket inte smetat, eller någon sida i inlagan har veck från trycket. Men det har vi förhoppningsvis gjort redan vid punkt ett. 20. Läsbarhet Om inget saknas skall läsbarheten vara god. Om inte är det manusförfattarens problem, inte samlarens.  Scooby-Doo - böjd.
För var och en av punkterna ovan, skriv ned vad du kommer fram till, och vilken grad som är den högsta som kan komma i fråga för just denna punkt. När du är klar med alla tjugo punkterna, titta igenom listan. Vilken är den lägsta graden du satt? Och hur många anmärkningar/fel har du hittat på tidningen? Det finns en tumregel på hur många fel som är accepterade för varje grad. Har du fler fel bör tidningen nedgraderas. Med andra ord, om du för var punkt i listan hittat ett (1) fel som är acceptabelt upp till 8.0 står du med tjugo fel på slutet. Graden 8.0(VF) tillåter max sju fel, och högsta graden som släpper igenom tjugo utan att bråka är 1.8(GD-)! Listan på hur många fel som är acceptabelt per grad hittar du här. Ligger antalet fel inom vad som förväntas för graden är vi klara, och kan notera slutlig grad, samt gå vidare till nästa tidning. Hur klarar sig nu våra tävlande? Jo, efter gradering blir topplistan så här: Elvis #1 2011: Slutlig grad: 9.0(VF/NM). Ni hittar fullständiga graderingar genom att följa länkarna. Det de flesta tidningarna tappat på är ryggveck. Ett ryggveck är de små vecken som ligger i rät vinkel mot ryggen. De uppstår oftast när man stoppar ner i eller tar upp tidningen ur tidningsstället. Ju mjukare omslag, tunnare inlaga och ju större tidning, desto större chans/risk för ryggveck. Överraskande för mig är att den inplastade tidningen, Scooby-Doo, lyckades nå 9.0. Man föreställer sig att en tidning som delar plastpåse med en leksak borde knycklas till ordentligt. Och ofta är det säkert så, det beror naturligtvis på hur leksaken ser ut. Men här verkar plastpåsen snarast agerat skydd. Vad visar då testet? Jo, bortsett från att det statistiska underlaget är alldeles för litet, visar det att du inte kan räkna med att ha ett toppex med dig hem från butiken. Samtidigt är två av fem gott och väl i samlarkvalitét, dvs över 8.0(VF). Med andra ord, om du är noggrann när du plockar åt dig dina tidningar bör det inte vara så svårt att få riktigt bra exemplar med dig hem. Lycka till!  Fantomen Krönika - rissad.
Postat av UlfK, onsdag 2010 12 15 Inte Seriekatalogen.se:s bil, tyvärr. Lite nyheter från vårt katalogprojekt: Under 2011 kommer version tre av Seriekatalogen.se, och i samband med det kommer vi att släppa vårt index fritt för alla att använda. Vi kommer att dela upp detta på två webbsiter. Svensktserieindex.se kommer att innehålla uppgifter om alla tidningar och album, t ex vilka nummer som har getts ut, sidantal, storlek, förlag m.m. Här kommer vem som helst att kunna hjälpa till att fylla i uppgifter, eller rätta befintliga felaktiga uppgifter. Genom ett speciellt gränssnitt kommer vem som vill att kunna direktadressera databasen, för att på så sätt använda uppgifterna i indexet på sin egen webbsida. Detta kommer naturligtvis att vara fritt för såväl privatpersoner som företag. På Seriekatalogen.se kommer man förutom alla uppgifter från Svensktserieindex.se att få tillgång till olika typer av mervärde, t. ex. antikvariska riktpriser m.m. Förutom detta har vi en hel del planerat som kommer att presenteras efterhand. Foto: http://www.flickr.com/photos/k2d2vaca/ Postat av Swecomics, onsdag 2010 10 13I den utmärkta boken Fantomen – från lila vålnad till blågul hjälte, gjord av Fantomendiggarföreningen Scandinavian Chapter ägnas ett kapitel åt Fantomenprylarna. Prylarna som kunde beställas via tidningen, de som kunde vinnas i tävlingar eller de som endast kunde erövras av medlemmar i Fantomenklubben! Prylförrådet utökades med tiden. Dödskalleringen blev en klassiker från 50-talet och framåt och under 60-talet tillkom bl.a. nyckelbrickor.  Fantomen 3D-mask från 1980 och plastfigur från 70-talet Det är intressant att spekulera i varför just Fantomen blivit föremål för en så omfattande prylmarknad. Kanske för att figuren i hög grad förknippas med de yttre symbolerna ”Det Goda märket” resp. ”Det Onda märket”. Symboler som – liksom Fantomens välkända anlete – är tacksamma att applicera på prylar av olika slag. Lägg därtill den mystik som omger Fantomengestalten vilket naturligtvis gör det extra fantasieggande med Fantomenprylar! Inom Fantomenföreningen Scandinavian Chapter pågår ett projekt för att kartlägga alla Fantomenprylar som funnits på den svenska marknaden – förhoppningsvis kan detta utmynna i ytterligare en bok såsmåningom! Postat av UlfK, onsdag 2010 10 06
Titel – du samlar på alla eller vissa nummer av en serietidning. Här i Sverige är Kalle Anka & c:o och Fantomen de vanligaste. Ofta begränsar man samlandet till vissa år, till exempel Fantomen 1970 – 1985. Förlag – du samlar på alla utgåvor från ett visst förlag, till exempel Formatic Press eller Center-Förlaget. Alternativt kan du samla på svenska utgåvor av serier som getts ut av ett visst utländskt förlag, som att samla svenska utgåvor av amerikanska Marvel Comics. Serie – du samlar på olika utgåvor av en viss serie. En Tintin-samlare försöker då hitta alla nummer av Pelle Svanslös från nummer 7 1970 till och med nummer 4 1971. I dessa nummer gick Tintin som bi-serie. Tecknare eller författare – du kan samla på serier gjorda av en viss tecknare eller författare, till exempel Kalle Anka tecknad och skriven av Carl Barks. Förstanummer – du samlar på det först utgivna numret av olika serietidningar. Skicksamlande – Utöver ovanstående områden kan du också sätta som mål att ha dina tidningar i så bra skick som möjligt. Mer om detta nedan. Det går så klart att blanda de här typerna hur man vill. Du kan till exempel samla på svenska utgåvor av amerikanska Marvel-serier tecknade av Jack Kirby, utgivna på förlaget Red Clown mellan 1974 – 1975. Eller första numret av Kalle Anka & c:o från varje år sedan du föddes. Det går också utmärkt att samla på allt. Tänk då på att det tar rätt så mycket plats. När du börjar samla upptäcker du säkert att begagnade serietidningar ofta kan vara ganska så illa åtgångna. Det är inte så konstigt. De är gjorda för att läsas, och papper håller inte för så värst mycket. Till och med dina småsyskons senaste nummer av Bamse kan mycket väl redan ha tappat omslaget. När det gäller äldre tidningar är det nästan alltid så att det är svårt att hitta riktigt välbevarade exemplar. Bland serietidningssamlare använder man särskilda koder för att beskriva hur pass välbevarad en tidning är. Det är en poängskala, där 10,0 är bäst och 0,0 är sämst. Skalan använder sig av decimaler, och tjugofem av nivåerna har fått namn. De fem vanligaste är dessa: 9,4 – Near Mint, eller NM. Vad betyder de då? Och hur vet man vilken skickgrad en tidning har? Lätt förenklat, och med glimten i ögat, gäller följande: 8,0 eller högre – Det här skicket har tidningen så länge den står kvar i tidningsstället i affären. 8,0-4,0 – Det här skicket har tidningen när du burit hem dem från affären i samma påse som all mat och allt annat du köpte. 4,0 och under – Det här skicket har de tidningar du har hemma. Ju fler syskon du har desto lägre. Ibland hör man att tidningar skall vara minst 8,0(VF) för att ha samlarskick. Det är lätt överdrivet. Det är du själv som bestämmer vad för tidningar du vill samla på, och det är du som sätter en gräns för hur trasiga tidningar du tillåter i samlingen. Om du däremot ser din samling som en investering, det vill säga om du samlar för att kunna sälja samlingen med vinst i framtiden, finns det all anledning att försöka få tag på så snygga exemplar som möjligt. Men räkna med att priset stiger med kvalitén. Tänk också på att historiskt har seriesamlandet som pensionsförsäkring sällan varit en vinnande strategi jämfört med andra investeringsområden. På nätet finns för närvarande två seriekataloger som innehåller ungefärliga riktpriser på svenska serietidningar. Där kan du se hur priset skiljer för olika skick på ett och samma nummer. De båda katalogerna är Seriekatalogen.se, som drivs av delvis samma människor som står bakom den här siten, (en blandning av seriesamlare och serieförsäljare), samt Seriesamlarna, som är ett privat företag som köper och säljer serier. Foto: nathalie.cone. Artikeln har tidigare publicerats i lätt annorlunda form i Serieblaskan # 2 2010. |
|
|
Copyright © 2012 Serienytt.se - All Rights Reserved |
||
Senaste kommentarer