Serienytt.se

Du har säkert hört att det är i princip omöjligt att hitta en tidning i skicket 10.0(Gem Mint). Och att en tidning ute i handeln håller mellan 8.0 – 9.4. I bästa fall.

Som med allt allmänt vetande är det inte många som ifrågasätter denna sanning. Så idag tänkte jag göra ett Mythbuster-test på detta. Jag har handlat fem tidningar direkt ur tidningsställen i olika snabbköp. Jag har inte tittat efter skick, utan bara dragit upp ett ex på måfå.

Här är de tävlande: Fantomen Krönika #6 2010 – Scooby-Doo #12 2010, Kalle Anka Extra #5 2010, Knasen #24-25 2010, och Elvis #1 2011. Av dessa var Scooby-Doo inplastad med en leksak. Sådär, betala i kassan och hem.

Ett tips till de riktigt skadade skicksamlarna. Handla i en affär som erbjuder självscanning. Alltså att du går runt med en egen streckkodsscanner och scannar in dina varor själv, lägger dem direkt i kassen och betalar vid utgången. Ingen risk att tidningen fastnar på varubandet, eller blir kladdig. Du kan till och med ta med dig backerboard och plastficka till affären, och packa ner tidningen direkt, utan att någon annan vidrör den. Räkna bara med att folk tittar konstigt.

Väl hemma är det dags att gradera. Hur gör man då? Allra först måste man befria den stackars inplastade tidningen från plasten och leksaken.

Det finns olika tankar om vad som är rätt och fel med inplastade tidningar. Min bestämda uppfattning är att så länge plasten inte är speciell, d.v.s. har något till tidningen relaterat tryck eller liknande, kan den slängas. Om man väljer att behålla leksaken eller ej är en smaksak. Jag lägger dem i en stor låda med lock, så försvinner problemet ur min åsyn. När lådan är full, ställer jag undan den och tar fram en ny tom låda.

Sen sätter man sig vid ett bord med god belysning, och tar fram den första tidningen. Jag brukar luta tidningen mot ljuset tills jag får en ljusreflex över hela omslaget. Då ser man tydligt märken i ytan, svaga veck och eventuell smuts. Nu är det här nya tidningar, så någon smuts är det inte att tala om.

Däremot kan det finnas rester av klister. Ni kommer ihåg vår inplastade tidning? Finns det klisterrester kvar, ta bort dem försiktigt.

Leksaken hålls ofta fast på omslaget med några små klickar klister. Det senaste året har kvalitén på det här klistret blivit riktigt bra. Tidigare läckte det olja, så att omslagen fick fettfläckar där klisterduttarna hade suttit. Och hur får man bort fettfläckar ur papper? Precis. Det får man inte.

När vi är säkra på att allt löst skräp är borta från tidningen är det dags att börja titta på vår lista. Jag brukar gå igenom problemområden i följande ordning:

1. Tryck och bindning

På en ny tidning är det här en av de viktigaste kontrollpunkterna. Sitter häftklamrar ordentligt, centrerade mitt på ryggen? Är sidorna skurna ordentligt utan riss och revor? Sitter omslaget korrekt mot inlagan? Faktum är att nästan alla nutida tidningar och album har ett lätt underbett på inlagan längs långsidan. Det vill säga, inlagan sticker ut utanför omslaget. Det beror förmodligen på tryckprocessen, men jag tycker ändå att det ser slarvigt ut.

2. Glans

En tidning direkt från stället är 10.0 i glans, om den inte blivit skadad under leverans.

3. Slitage

Samma sak för slitage. Tidningen skall inte ha hunnit utveckla något slitage över huvud taget.

4. Veck

Veck däremot kan ha uppstått. Tidningen kan har legat ytterst i en tidningsbal, och ha veck efter buntbanden, eller blivit tillknycklad då den körts ner i tidningsstället. Eftersom veck är en av de kontrollpunkter som snabbast sätter ner skicket kan även ett litet veck betyda mycket i slutgrad.

5. Smuts och fläckar

Som sagt, så länge här inte finns fettfläckar efter klister bör här heller inte finnas någon annan smuts. Om du själv inte sätter en massa tumavtryck på tidningen under graderingen. Det kan verka lite fånigt att sitta med bomullsvantar, men får du ett fingeravtryck på halvblankt papper sitter det där i evighet.

6. Skrift

Vi får verkligen hoppas att du inte har hunnit skriva ditt namn på omslaget med spritpenna.

7. Rullad rygg

Eller rullat ryggen.

8. Rygglipa

På ett fabriksnytt exemplar skall det inte finnas någon rygglipa. Det kan finnas det som kallas hörnriss, men det graderas under punkt ett ovan.

9. Häftklammerskick

Förhoppningsvis ingen rost här. Om någon klammer sitter snett, saknas, inte gått genom inlagan ordentligt graderas det under punkt ett.

10. Klammerrevor

Klammerrevor kan ha uppstått vid ovarsam behandling, men det är knappast troligt.

11. Rostvandring

Ingen rost under punkt tio = ingen rostvandring här.

12. Hörn

Hörnen är alltid en känslig punkt. Här kan finnas stötskador och småveck.

13. Mittuppslag

Mittuppslaget bör sitta som berg än så länge.

14. Revor i inlaga

Grova riss kan dra igenom hela inlagan om man har otur.

15. Papperskvalité, pappersfärg

Papperskvalitén graderas, pappersfärgen noteras. Ett nytt exemplar bör ha mjukt och spänstigt papper.

16. Lukt

Än så länge skall det bara lukta papper och tryckfärg.

17. Saknade bitar

Det bör inte saknas bitar på ett nytt exemplar, om vi inte har hittat ett med grava riss.

18. Reparationer

Ja, som ni gissar förväntar vi oss inga reparationer på ett exemplar direkt från kiosken.

19. Urklipp

Här får vi hoppas att ingen varit framme med saxen i affären – men nej, det skall inte finnas. Det är alltid bra att försiktigt bläddra igenom inlagan ändå. Inte för att något kan vara bortklippt, snarare för att se att trycket inte smetat, eller någon sida i inlagan har veck från trycket. Men det har vi förhoppningsvis gjort redan vid punkt ett.

20. Läsbarhet

Om inget saknas skall läsbarheten vara god. Om inte är det manusförfattarens problem, inte samlarens.

För var och en av punkterna ovan, skriv ned vad du kommer fram till, och vilken grad som är den högsta som kan komma i fråga för just denna punkt.

När du är klar med alla tjugo punkterna, titta igenom listan. Vilken är den lägsta graden du satt? Och hur många anmärkningar/fel har du hittat på tidningen? Det finns en tumregel på hur många fel som är accepterade för varje grad. Har du fler fel bör tidningen nedgraderas. Med andra ord, om du för var punkt i listan hittat ett (1) fel som är acceptabelt upp till 8.0 står du med tjugo fel på slutet. Graden 8.0(VF) tillåter max sju fel, och högsta graden som släpper igenom tjugo utan att bråka är 1.8(GD-)!

Listan på hur många fel som är acceptabelt per grad hittar du här.

Ligger antalet fel inom vad som förväntas för graden är vi klara, och kan notera slutlig grad, samt gå vidare till nästa tidning.

Hur klarar sig nu våra tävlande? Jo, efter gradering blir topplistan så här:

Elvis #1 2011: Slutlig grad: 9.0(VF/NM).
Fantomen Krönika #6 2010: Slutlig grad: 7.5(VF-).
Kalle Anka Extra #5 2010: Slutlig grad: 7.5(VF-).
Knasen #24-25 2010: Slutlig grad: 7.0(VF/NM).
Scooby-Doo #12 2010: Slutlig grad: 9.0(VF/NM).

Ni hittar fullständiga graderingar genom att följa länkarna.

Det de flesta tidningarna tappat på är ryggveck. Ett ryggveck är de små vecken som ligger i rät vinkel mot ryggen. De uppstår oftast när man stoppar ner i eller tar upp tidningen ur tidningsstället. Ju mjukare omslag, tunnare inlaga och ju större tidning, desto större chans/risk för ryggveck.

Överraskande för mig är att den inplastade tidningen, Scooby-Doo, lyckades nå 9.0. Man föreställer sig att en tidning som delar plastpåse med en leksak borde knycklas till ordentligt. Och ofta är det säkert så, det beror naturligtvis på hur leksaken ser ut. Men här verkar plastpåsen snarast agerat skydd.

Vad visar då testet? Jo, bortsett från att det statistiska underlaget är alldeles för litet, visar det att du inte kan räkna med att ha ett toppex med dig hem från butiken. Samtidigt är två av fem gott och väl i samlarkvalitét, dvs över 8.0(VF). Med andra ord, om du är noggrann när du plockar åt dig dina tidningar bör det inte vara så svårt att få riktigt bra exemplar med dig hem. Lycka till!