Varför heter de så? – Knatte, Fnatte och Tjatte

IMG_3811

Två knattar, oklart vilka. (Vi skall INTE ge oss in i åsiktsträsket ”i vilken ordning skall Knattarna namnges”.)

Du har säkert sett de listor och tabeller som finns lite här och var i böcker och tidningar – och nuförtiden också på Internet – som listar vad de olika knattarna (och andra Disneyfigurer) heter på olika språk. Så det skall vi inte tala vidare om här. Istället skall vi titta på och fundera kring *varför*.

Förr i tiden hade vi i Sverige en egendomlig princip att ändra personnamn när vi översatte barn- och ungdomslitteratur, om originalnamnet inte lät svenskt. Inom Disney-sfären har vi Donald => Kalle, Mickey => Musse, och då Huey, Dewey och Louie => Knatte, Fnatte och Tjatte.

Nu har de inte alltid hetat så. I vad som verkar vara den tidigaste benämningen i tryck, Svenska Journalen #51 1937, heter de enligt uppgift Kalle, Palle och Valle. Det är ju begripliga, ”vanliga” namn. Även om det blir lite förvirrande med två Kalle Anka i familjen.

Jag har inte lyckats hitta första förekomsten av Knatte, Fnatte och Tjatte, men när det än var är det lite mer förbryllande. Det är ju inga personnamn. Så varför blev det just dessa? Förmodligen omöjligt att säga. Vi kan titta lite på vad orden egentligen betyder.

Knatte: Det här är det mest lättbegripliga ordet av de tre. Det används än idag i betydelsen ”lite pojke”, men kan också betyda bl a ”liten sten”. Om vi bortser från att det borde betyda ”liten anka”, är det ett fullt fungerande beskrivande namn.

Fnatte: Ordet *fnatt* är belagt från slutet av 1600-talet, och har i böjningsformen *fnatter* princip samma betydelse som fnasker, dvs ”liten pojke”. Även detta passar bra, även om fnatter/fnasker övervägande används negativt.

Tjatte: Som du säkert misstänker verkar det inte finnas något svenskt ord som heter ”tjatte” eller ”tjatta”. Vi får då försöka sätta oss in i hur upphovsmannen tänkt. Ville hen fortsätta på temat ”liten pojke”, eller var det mest frågan om att hitta ett ord som rimmade?

Tittar vi på ord som skulle kunna ligga bakom är det troligaste *tjattra*. Ordet användas om fåglar som pratar i flock, SAOB ger t.ex. följande exempel: ”I snåren mot berget tjattrar pilfinkarna.”. Och onekligen är det detta knattarna är kända för, tre små fåglar som pratar i munnen på varandra. Vill man , kan man uppfatta det som en medveten tanke, men jag tror nog mer på att det sista namnet i trion var det första rimordet som översättaren fångade efter de första två.

När jag genom proxy frågade NAFS(k) lade Stefan Diös fram en intressant teori; att de tre ungarna Anka först omnämndes som grupp, ”knattarna”, och att de sen fick namn utifrån detta. I dag skulle vi säga ”ungarna”, men på 30-40-talet var knattar ett inte alls ovanligt ord för en liten grupp barn. Vi har dessvärre inga belägg för att ”knattarna” kom före egennamnen, och i den litteratur jag letat, äldre årgångar av KA&c:o, talar Kalle alltid om Knattarna som just ”ungarna”.

För att sammanfatta, den troligaste bakgrunden till namnen Knatte, Fnatte och Tjatte är, i tur och ordning; ”liten pojke”, ”liten pojke” och ”ord-som-rimmar-på-liten-pojke”.

Och det är nog tyvärr så långt vi kommer för stunden. Sitter du på information, tveka inte att göra dig hörd i kommentarsfältet.

Varför heter de så? – Yogi Bear

IMG_3781

Huckleberry Hound och Yogi Bear.

Yogi Bear har fått sitt namn efter baseballlegenden Yogi Berra. Svårare än så är det inte. Men för att fylla ut artikeln skall vi se om vi kan berätta mer om Yogi och Yogi.

Yogis Bears röst tillhörde röstskådespelaren Daws Butler och baserades från början på skådespelaren Art Carney, men kom ganska snart att ändras till den röst vi känner som Yogis idag, full med melodi som går upp och ner, inte helt olikt svenska.

Samma sak hände förresten (och nu är vi på helt fylla-ut-artikeln-humör) Homer Simpson. Dan Castellaneta, som gör Homers röst, började med en Walter Matthau-imitation, som sedan utvecklades till den röst Homer har idag. Och för att knyta ihop; Nancy Cartwright, som gör Bart Simpsons röst, har gått i röst-skola hos Daws Butler. (Dessutom spelade Walter Matthau mot Art Carney i filmen House Calls från 1978, men då är vi ute på tunn is även utfyllnadsmässigt.)

Yogi Berra å andra sidan gjorde sin egen röst. Ja, han är som sagt inte någon tecknad figur, utan en superkändis inom baseball. Ni vet, brännboll. Fast på riktigt.

Förutom sin karriär, där han både uppmärksammats som en av de stora spelarna genom tiderna, samt som dito tränare, är han mest känd för just sitt tal. Kanske inte så mycket rösten i sig, men vad han säger. Han har till och med fått ett uttryck döpt efter sig, ”Yogiism”.

En Yogiism är en mening som först verkar klar, sen motsägelsefull, och till sist djupt filosofisk. Den mest kända är förmodligen ”It ain’t over ’til it’s over”, men många andra finns på Internet för den vetgirige. Som ”it gets late early out here”, och ”it’s deja vu all over again”.

Så, om vi skall styra tillbaka det här till serier, björnen är döpt efter baseballstjärnan. Förmodligen endast för att det lät roligt precis när det hittades på. Björnen Yogi dök först upp som B-avsnitt i The Huckleberry Hound Show 1958 och blev snabbt det populäraste inslaget i programmet. Han fick en egen show 1961, spektakulärt nog kallad The Yogi Bear Show.

Som de flesta Hanna-Barbera-figurer fick dök Yogi upp i tecknade serier, och som de flesta serier baserade på Hanna-Barbera-figurer är serierna vältecknade, men med usla, usla manus. Här i Sverige har Yogi aldrig haft någon egen serietidning, utan brukar dyka upp i andra Hanna-Barbera-titlar, som Familjen Flinta. Eller, jo, det kom en ROA-bok 1963, Skratta med Huckleberry Hund och Yogi. Den är varken särskilt bra eller svår att få tag på, om du undrar.

Hanna-Barbera-figurer är bättre när de rör på sig, helt enkelt. Så låt oss avsluta med att titta på det allra första Yogi Bear-avsnittet från The Huckleberry Hound Show #1, 5:e september 1958. (Filmen går tyvärr inte att länka in på sidan, följ länken.)

 

Varför heter de så? – Superman

Allas vår Stålmannen heter Superman på originalspråket. Varför det?

Konceptet superman är den gängse engelska översättningen av Nietzsches begrepp, übermensch, på svenska övermänniskan. Nietzsche babblar på ordentligt om övermänniskan i sin bok Also sprach Zarathustra: Ein Buch für Alle und Keinen. Det är en av de tråkigaste böcker som skrivits, på tyska eller något annat språk.

Nietzsche ser konceptet som nästa steg på evolutionsstegen. Tror vi. Det debatteras fortfarande friskt vad Nietzsche försökte säga med sitt författarskap. Jag tar inte ställning i debatten, men tänker alltid på P. G. Wodehouse, som låter Jeeves säga:

“You would not enjoy Nietzsche, sir. He is fundamentally unsound.”

I U.S.A. hade Also sprach Zarathustra (eller Zoroaster, en gammal persisk profet vars gud, Ahura Mazda, inte bara var alltings upphov, utan dessutom förutspådde den japanska bilindustrins framgångar två och ett halvt tusen år innan den kom igång) översatts redan 1896. I denna, den första engelska tolkningen översattes übermensch till “beyond-man”. Den första översättningen till “superman” kom 1909, och räddade oss från Beyond-Man, Beyond-Girl och Krypto, the Beyond-Dog. För att inte tala om hela seriegenren Beyond-Heroes.

Jerry Siegel and Joe Shuster, serieskapare, snappade upp ordet redan 1933, till en novell betitlad “the Reign of the Supermen”. Novellen handlar om en galen vetenskapsman, såldes till ett fanzin, och vi kommer bara ihåg den idag för att Simon och Shuster fem år senare använde samma namn på en seriefigur som kom att bli riktigt populär. Superman.

För att kort summera några andra namn och deras bakgrund i serien; Supermans alter ego, Clark Kent, fick sitt namn från de dåtida filmstjärnorna Clark Gable and Kent Taylor. Staden han bor i fick namn efter den påhittade staden Metropolis, ur filmen med samma namn. Och slutligen fick The Daily Star, tidningen där Clark Kent arbetade som reporter, namn efter Toronto Daily Star där Joe Shuster jobbat som tidningspojke.

PS. Also sprach Zarathustra: Ein Buch für Alle und Keinen, för dig som inte kan tyska, betyder inte ”Alltså sprack Zarats fru”. Även om Richard Wagners tonsättning kan få en att tro detta.