Serietidningsformat: Checkhäften chockar igen!

Rune Andréassons Teddy hade varit ett av slagnumren i tidningen Tuff och Tuss och dess efterföljare Cirkus. Hösten 1959 lanserade Åhlén och Åkerlunds Teddy i en egen serietidning. Av någon (obegriplig) anledning valde man checkhäftesformatet – kanske för att konkurrera med Centerförlagets tidning Hacke Hackspett som också hade detta format!
Tidningen gavs ut varje vecka och huvudserien gick som följetong. Innehållet fylldes ut med några andra serier ur Rune A:s produktion. Skogspojken ”Puck” upplevde sina äventyr bland älgar, björnar och annat vilt i den svenska naturen medan negerpojken ”Joe” fick tampas med krokodiler, lejon och andra djur i afrikas djungel.
Djur var f.ö. också temat på tidningens baksida, där man bl.a. kunde få veta att Geparden är jordens snabbaste djur. ”Världsmästaren på 400 m skulle inte hinna mycket mer än första kurvan, förrän geparden hade sprungit ett helt varv”. Man lyckades också få in pysseluppgifter och tävlingar i tidningen, vilket onekligen var en prestation med tanke på det knappa utrymmet!
Totalt blev det 56 nummer av Teddy innan den lades ned 1960. 

”Bli bäst med Buster”

Ett gammalt kuvert med Åhlén & Åkerlunds logga dök plötsligt upp i arkivlådan. Det såg lovande ut!
Innehållet visade sig bestå av mina gamla medlemshandlingar i Busterklubben!  Medlemskort (nr 5605), välkomstbrev, födelsedagskort och ett ark med dekaler. Alltsammans utskickat den 13/10 1971, av poststämpeln att döma.
Det kostade 2 kr i frimärken att bli medlem i klubben vid den här tiden och förutom handlingarna ovan så fick man en nyckelbricka. Vid anmälan kunde man välja motiv på nyckelbrickan, det fanns bl.a. Arsenals klubbmärke, hockeyspelarna Firsov (Sovjet) och Nedomansky (Tjeckoslovakien) samt svenske fotbollsmålvakten Ronnie Hellström att välja mellan. Nyckelbrickan har dock försvunnit i någon flytt under årens lopp!
Vid den tid då utskicket gjordes utgavs Buster av Semic Press, men uppenbarligen hade man kvar ett lager gamla Å & Å-kuvert att göra slut på!

2 x Buffalo Bill!

Jag har ju tidigare berättat om Serie-Nytt och Trio, som kom ut i olika versioner under årens lopp men som ändå behöll sina namn. Om vi nu ska spinna vidare på temat så är Buffalo Bill en ganska naturlig fortsättning!

Buffalo Bill nr 1 1952

Den ursprungliga Buffalo Bill-titeln (om vi bortser från att serien förekom i Algas serietidning redan 1947) lanserades av Serieförlaget 1952. Som utgivare stod Rolf Janson – en av pionjärerna på Serieförlaget och mannen som sedermera skulle ge oss såväl Svenska MAD som ”Bra Böcker”!

Tidningen hade liggande format 17 * 13 cm, utgivningstakten var imponerande 1 nr/vecka och titelserie var Fred Meaghers dagspressversion av den klassiske västernhjälten Buffalo Bill. Men nu var inte detta en renodlad västerntidning utan faktum är att Buffalo Bill från början innehöll en mycket blandad seriekompott!

Redan i första numret fick vi möta Rymdmannen Curt Welkin, en science fiction-serie av Art Sansom (serien hette i original Chris Welkin!) samt Helgonet – alias Simon Templar. Detta var dagstidningsversionen av Leslie Charteris gentlemannatjuv, tecknad av Mike Roy. Efter nio nummer dök John Cullen Murphys boxningsserie Ben Bolt upp i tidningen.

Johnny Comet av Frank Frazetta - OBS att avsnittets skurk heter Al Gore!

Av insändarsidan framgår att Curt Welkin inte blev riktigt populär bland läsarna. Han skulle ”få vila sig lite”, som det hette, och ersattes i nr 6/53 av racerserien Johnny Comet, tecknad av nyss avlidne mästaren Frank Frazetta!

Senare under året ersattes Helgonet av en svensktecknad äventyrsserie, Göte Göranssons Buster Perk.

I Buffalo Bill fanns en samlarserie med kända seriefigurer. Här, i nr 8/53, Dagobert Krikelin.

Men läsarna var ändå inte riktigt nöjda. Man efterlyste fler västernserier vilket ledde till att tidningen bytte till stående format (men med bibehållna mått – det var alltså egentligen vikning och häftning som man ändrade på!) sommaren 1953. Nu blev det renodlat vilda västern-innehåll med serierna Arizona och Bob Allen som komplement till Meaghers Buffalo Bill.
Därmed försvann också tidningens särart, kanske en avgörande faktor när förlaget hösten 1953 valde att integrera den med en annan av sina västerntitlar – Tom Mix.

Buffalo Bill nr 8 1965

Buffalo Bill-serien kom sedan att föra en ambulerande tillvaro i titlarna Tarzan och Stjärnmagasinet innan den försvann helt under en period.
När TV återuppväckte intresset för vilda västern på 60-talet gav Åhlén & Åkerlunds, som förlaget nu hette, serien en ny chans. Den lanserades åter som dragplåster i egen tidning år 1965, fast nu i ”vanligt” serietidningsformat och i renodlat västernutförande.
Den nya Buffalo Bill kom att bli en långkörare och utgavs faktiskt fram till 1984. Då hade dock Meaghers originalversion försvunnit för länge sedan. Tidningen hölls istället under armarna av biserier som Frisco Kid (av José Luis Salinas), Lucky Luke, Matt Slade och Ringo Kid. Utvecklingen underströks av att titeln efter några år ändrades till enbart Buffalo.
Efter att tidningen lagts ned fördes delar av innehållet över till tidningen Westernserier.