Serienytt.se – Fem Från Förr
|
 Postat av Caltex, söndag 2012 04 01 Denna månad är det precis 70 år sen Veronica Lodge gjorde entré i Riverdale och livet där har sedan dess aldrig varit sig likt, på gott och ont. Det var i nummer 26 av tidningen Pep Comics vilket har omslagsdatum april 1942 som hon dök upp för första gången och förvred huvudet på de manliga tonåringarna i staden. Redan på sidan ett i den 5 ½ sidor långa debuthistorien använder hon alla sina företräden och lite list för att få dem precis dit hon vill:
 - Veronica i PEP Comics #26 tecknat av Bob Montana.
Den allmänt accepterade versionen av hur det kom sig att en världsvan ung dam som Veronica (av sina vänner för det mesta kallad ”Ronnie” eller det kortare ”Ron”) hamnade i denna för henne osannolika uppehållsort är att hennes föräldrar, den stenrike industrimagnaten Hiram Lodge och hans fru Hermione, befarade (med visst fog) att deras dotter hade alla förutsättningar för att växa upp till en olidlig och bortskämd liten snobb om inte lämpliga åtgärder vidtogs. Man bestämde därför att hon inte skulle gå i en exklusiv privatskola, utan flyttade till Riverdale (troligen från Boston där familjen Lodge räknas till invånarkategorin Boston Brahmin) där hon prompt sattes i en helt vanlig skola där hon fick helt vanliga medelklassbarn som sina kamrater. En alternativ version återgavs i Archie Comics #1 från vintern samma år där det påstås att Archie såg Veronicas bild i en tidning och skrev till henne på skoj för att bjuda henne på skolbalen. Han hade egentligen tänkt gå med Betty Cooper men till hans förskräckelse (och förtjusning) tackade Veronica ”ja” och detta resulterade både i ett kaos av kosmiska dimensioner samt att det eviga triangeldramat mellan Veronica, Betty och Archie tog sin början. Det har sen dess legat till grund för tusentals historier av varierande kvalitet beroende på vem som skrivit och tecknat.
Eftersom Veronica är en erkänt svår figur att skriva om har hon ibland uppvisat allvarliga personlighetsförändringar, men för det mesta är hon egoistisk, bortskämd och oerhört självgod. Hon är mycket väl medveten om sin sociala status och tvekar inte att använda sig av de fördelar som denna ger henne om det gynnar hennes syften. Vad som ofta glöms bort är att Veronica är smart; det är sällan hon råkar illa ut på grund av att hon är dum eller godtrogen. Snarare är hon ganska ofta lite för smart för sitt eget bästa och får se många av sina komplicerade planer slå tillbaka på sig själv för att hon tänkt till lite för mycket. Fastän hon i allra högsta grad är ”pappas flicka” och för det mesta lindar ”daddykins” (som hon plägar kalla herr Lodge) runt sitt finger händer det att till och med han får nog av hennes intriger och ser till att hon får lära sig en läxa, ibland på ett tämligen hårdhänt sätt:
Offentlig barnmisshandel i Betty and Veronica #199 (troligen inte PK i serier numera).
Men Veronica är sällan elak på riktigt, något som hennes vänner är mycket väl medvetna om och därför betraktar hennes snobbighet som ett excentriskt karaktärsdrag som man måste ha överseende med. Hon är trots sina egenheter en uppskattad person i vänkretsen eftersom det sällan är tråkigt i hennes sällskap. Veronicas komplexa personlighet som tillåts innehålla både goda och dåliga sidor gör henne utan konkurrens till den mest mänskliga och sammansatta figuren i Archie-universum. Det är ofta Veronica som blir katalysatorn som sätter igång en händelsekedja, vilket är ganska naturligt då hon på grund av sin status och rikedom inte behöver ta samma hänsyn till sociala och ekonomiska realiteter som hennes vänner är tvingade till. Detta kan ibland få oanade konsekvenser, till exempel var det Veronica som var först i Riverdale med att anamma idéerna om kvinnans frigörelse i början av 70-talet:
Women’s Lib kommer till Riverdale High. Betty and Veronica #197.
Hennes dokumenterade modeintresse och känsla för stil har varit en ständig källa till förtvivlan hos hennes föräldrar då hon tidigt insåg vad ett kreditkort kan användas till. Samtidigt går det inte att förbise det faktum att hennes sätt att klä sig troligen inspirerat många av de kvinnliga läsarna och det finns idag kända modeskribenter som erkänner att de i de tidiga tonåren hade Veronica som förebild. Det är Veronicas ytliga intressen som hindrar henne från att bli något annat en en medioker elev i skolan:
Modesida med Veronica ur Betty and Veronica #122. Tydligen har hon hälsat på hos Mary Quant.
För det mesta klarar hon godkänt utan att behöva anstränga sig nämnvärt, men då hon en dag kommer att ta över familjens företag kan hon faktiskt prestera ännu bättre när hon någon enstaka gång verkligen anstränger sig. Hon är också musikaliskt begåvad och spelar klaviatur i The Archies. I jämställdhetens namn måste noteras att just det faktum att Veronica skall bli industriledare och inte lyxhustru som sin mor är något som aldrig ifrågasatts i serien utan alltid betraktats som något självklart. När Veronica sent om sider fick sin egen serietidning 1989 var temat till en början (nummer 1 – 18) att hon följde med sin pappa på hans affärsresor över hela världen och då upplevde de mest halsbrytande äventyr:
Veronica #1 från 1989. Omslag tecknat av Dan Parent & Dan DeCarlo.
Ett mera gastkramande äventyr var när hon så sent som 2010 blev inblandad i en Twilight-inspirerad historia med vampyrer och varulvar.
Archie and Friends #146 från 2010. Tecknat av Bill Galvan.
Många är de som varit kallade att under årens lopp skriva och teckna om hennes eskapader, men som tidigare nämnts är hon inte världens enklaste figur att hitta på historier om. Det är hela tiden en svår balansgång; hon får aldrig bli så elak att hon förlorar läsarnas sympatier, men heller inte så utslätad och mjäkig att hon inte längre känns oförutsägbar. Visserligen har hennes elaka sida i modern tid i mångt och mycket övertagits av Cheryl Blossom, men hon är fortfarande väldigt egenkär och bortskämd. Många av de bästa historierna har skrivits av Frank Doyle som lekande lätt klarade av att låta Veronicas goda sidor synas precis så mycket som behövdes för att hon inte skulle bli reducerad till enbart elak och osympatisk. Om det sen var Dan DeCarlo som tecknat henne var det aldrig något som helst tvivel om varför Archie envisades med att ränna efter henne istället för Betty. Det var också han som såg till att hon alltid var klädd i det senaste. Det sägs att han enkom för detta ändamål prenumererade på flera tonårstidningar samt på andra sätt försökte hålla sig a jour med modets växlingar. Det får vara hur det vill med detta, jag låter i vilket fall som helst jubilaren (som aldrig uppnått sin 18-årsdag utom i de alternativa verkligheterna som skildras i tidningen Life With Archie men det är en helt annan historia) genom dessa båda herrar få sista ordet:
 En sprallig Veronica ur Archie Giant Series #615.
Alla illustrationer av Dan DeCarlo om det inte angivits något annat.
Postat av Caltex, söndag 2010 10 31 En långvarig tradition som man har på Archie Comics är att ge ut säsongsbetonade specialutgåvor med serier runt vissa teman. Under den varma årstiden kan man alltså vara tämligen säker på att det kommer ut några publikationer om sommar, sol och lediga dagar. Så ock detta år, men förnyelsen på förlaget som började i och med Michael Silberkleits frånfälle för ett par år sedan har nu nått de traditionstyngda sommarlovsspecialerna. Jag kommer här att titta närmare på tre av dessa.
Archie & Friends #145, Betty & Veronica Beach Party samt Archie’s Summer Splash #1.
I nummer 145 av Archie & Friends har den 24 sidor långa historien titeln ”At the Riverdale Shore” och det behövs inget större mått av intelligens för att räkna ut att man här passar på att parodiera en (ö)känd dokusåpa på MTV. Själv är jag inte så bevandrad i denna att jag kan avgöra om man träffat rätt med satiren, men av kommentarerna på nätet så ligger det tydligen ganska nära, även om det här av naturliga skäl är barntillåtet. Historien, som är skriven av Dan Parent och tecknad av honom (skisser) och Rich Koslowski (tusch), går i korthet ut på att gänget skall tillbringa sommarlovet i Veronicas föräldrars strandvilla och att de som närmsta grannar får en dokusåpaensemble . Här blir det både kulturkrockar mellan generationerna och TV-folket och den verkliga världen. Poängerna bygger mest på att läsaren skall känna igen de lätt maskerade personerna ur verklighetens Jersey Shore och identifiera sig med gänget som här får leva ut tonårsfantasin om att umgås med sina idoler ”på riktigt”. Bortsett från ett par någorlunda kul skämt ser jag ingen annan mening med detta än att casha in på Jersey Shores popularitet i målgruppen. Lätt glömd efter att man läst den.
TV möter ”verkligheten” i Riverdale.
Då är det 96-sidiga albumet med den något långa titeln Archie & Friends All Stars: Betty & Veronica Beach Party en mycket trevligare bekantskap. Det är återigen det kreativa teamet Parent/Koslowski som svarar för lejonparten av det nyskrivna innehållet som kombineras med lite gammal skåpmat av främst Jeff Shultz (tuschad av Al Milgrom & Henry Scarpelli). Här är det frågan om just den typ av snudd på vardagsrealistiska historier med en humoristisk knorr där gänget kommer bäst till sin rätt. Bland annat startar Veronica ett strand-dagis för att kunna umgås med sina vänner på sommarlovet, det blir fullt snöbollskrig i sommarvärmen, Cheryl Blossom konspirerar för att rubba maktbalansen bland Riverdales yngre befolkning och Veronica lär sig att surfa bara för att inse att det kanske inte var det smartaste hon tagit sig för i sitt liv. Lägg till detta några opretentiösa mellanspel där Betty & Veronica återberättar sina bästa sommar- och semesterminnen, avslöjar sina favoritsysselsättningar på sommarlovet och ger råd om vad man måste ha med sig till stranden och det blir en mycket smakfull cocktail (eller i det här fallet kanske milkshake). För egen det tycker jag att det här är riktigt bra barnserier paketerade på ett sätt som tilltalar fantasin och troligen inspirerar läsarna att aktivera sig. Ett snudd på genialiskt grepp är att det efter en serie om hur Veronica hjälper Betty att anordna ett Tiki-party kommer fyra sidor med synnerligen handfasta instruktioner för de som blivit sugna på bli festfixare själva.
Veronica blir övergiven på stranden av alla sina vänner som måste sommarjobba. Stackars henne!
Men jag har sparat det bästa till sist. I samband med årets upplaga av Free Comic Book Day så gav Archie Comics ut en tidning betitlad Archie’s Summer Splash #1. Här är det ännu en gång frågan om en story, ”Whose Beach Is It, Anyway?”, som sträcker sig över hela numret, men förebilden är nu de lättsamma filmkomedierna från 60-talet, de så kallade ”Beach Party”-filmerna, med Anette Funicello och Frankie Avalon i huvudrollerna. I likhet med dessa är ingridienserna en lätt identifierbar konflikt med tydliga antagonister (Cheryl Blossom är verkligen som klippt och skuren för att vara styckets skurk), en stor dos handfast slapstickhumor och mycket musik av den typ som hör sommaren till. Upprinnelsen till det hela är emellertid av något allvarligare slag: Ett oljeutsläpp medför att den privata strand som Cheryl Blossom normalt hemsöker måste stänga i minst tre månader och det gör att hon tvingas uppsöka den offentliga badstrand där resten av gänget håller till. När hon dessutom får reda på att The Archies skall spela på Zowie-Palooza festivalen får hon ingen ro förrän hon nästlat sig in där, hon också. Att hon är helt renons på någon som helst musikalisk talang är helt ovidkommande i sammanhanget… Till skillnad från ”Riverdale Shore” så märks det att Parent & Koslowski haft genuint roligt när de skapade denna serie. Historien är förvånansvärt komplex för att vara Archie och man behöver absolut inte känna till förlagorna för att ha utbyte av den. Parent har experimenterat med sidlayoten på ett sätt som jag finner mycket tilltalande och Koslowskis tuschlinje gör bilderna klara och lättlästa. Humorn är av det mera handfasta slaget som kan uppskattas av alla åldrar och naturligtvis finns det också en moralkaka enär Cheryl så klart får precis vad hon förtjänar. Framför allt är jag imponerad av att man satsar på denna kvalitet i en tidning som skall delas ut gratis, men å andra sidan är ju chansen större att läsarna kommer tillbaka och betalar för innehållet i framtiden om man bjuder på det bästa förlaget har, eller hur?
Cheryl Blossom är verkligen jobbig!
Postat av Swecomics, måndag 2010 08 09 Om man ska leta mossiga språkuttryck så borde ju en tonårsserie vara lämplig källa! Acke (Andersson) sverigedebuterade i Fickjournalen och blev från våren 1959 ett stående inslag i serietidningen Blondie. Exemplet här nedan är från nr 18 1959. ”Brallis” är (enligt Wiktionary) föråldrad Stockholmsslang för attraktiv kvinna.
I samma serie förekommer f.ö. även uttrycket ”Böna”, som ju har samma betydelse!
Postat av Caltex, tisdag 2010 04 06 
Att Archie Andrews går sista året på Riverdale Highschool (och har så gjort de senaste 60 åren eller så) vet väl de flesta. Att det också finns en lågstadieversion av honom kallad Little Archie känner kanske några också till. Men vad hände mellan dessa båda inkarnationer av den rödhårige medelklassynglingen? Svaret på detta gavs i miniserien Archie – Freshman Year som publicerades i #587 – 591 av tidningen Archie under 2008 och kom ut i samlad form i april 2009.
Idén till projektet kläcktes av tecknaren Bill Galvan som tyckte att det var dags att visa hur gänget från Riverdale kommer till en ny skola där de förväntas vara lite mera vuxna än tidigare och hur de relationer som allt sedan dess varierats i det oändliga uppstod. Han berättade om sin idé för Batton Lash (som väl annars är känd som mannen bakom Supernatural Law) som nappade och snabbt svängde ihop synopsis som skulle skildra läsåret uppdelat på 5 nummer. Så långt komna lade man fram detta för redaktörerna på Archie Comics som inte var svårövertalade att ge sitt samtycke och bollen var i rullning.
Historien tar sin början under de sista skälvande dagarna av sommarlovet och det är med både förväntan och bävan som Archie, Betty, Veronica, Reggie och Jughead ser fram mot att börja på Riverdale High. De förstår alla att detta betyder att barndomens sorglösa dagar nu är över, men att det inte finns någon återvändo och att det nog kan bli riktigt trevligt att pröva på något nytt. Archie hoppas att den nye rektorn skall ha större förståelse för att han kan ställa till med katastrofer utan att mena det och Betty, Veronica och Reggie drömmer alla om att starta framgångsrika karriärer medan Jughead är ganska oberörd (något som får sin förklaring senare).
Men inget hade kunnat förbereda dem på de händelserika månader som ligger framför dem. Lash har uppenbarligen inte glömt hur det var att gå i skolan för han spinner lekande lätt en plott som aldrig blir särskilt långsökt men ändå innehåller rejäla spänningsmoment och mycken dramatik mitt i vardagslunken. Archie kommer i delo med ett gäng busar som mobbar honom, det anordnas ofrivilligt föräldrafria fester, dramaklassens uppsättning av Cyrano de Bergerac blir en katastrof (oväntat), rektor Weatherbee misstänker att det finns en spion utsänd av skolstyrelsen på skolan och sen börjar både Betty och Veronica hysa varmare känslor för Archie. I Lash historia går det också mycket väl fram att gänget inte på långa vägar här spelar den roll på skolan som de kommer att göra som sistaårselever utan de är helt klart några relativt ovidkommande ettor i periferin. Till och med att våga gå in på Pop’s och äta glass är fullkomligt oöverstigligt för dem i deras statuslösa tillstånd.
Men storyn hade inte fungerat så bra utan Bill Galvans suveräna teckningar. Med små förändringar får han gänget att se ut som en samling osnutna fjortisar. Han har gjort dem kortare och smalare, ändrat på lite frisyrer och gjort Archies ögon större (samtidigt som han låter dem vara i rörelse på ett annat sätt än vad de brukar vara). Även föräldragenerationen framstår som något yngre men uppträder helt i enlighet med sina gängse beteendemönster. Undantaget är Veronicas pappa, Mr Lodge, som här tror att hans lilla Veronica är en riktig ängel. Några år senare är han ganska luttrad vad gäller Veronicas påhitt och har inte lika höga tankar om henne.
För den som kan sin Archie-mytologi är historien fullständigt nedlusad med referenser och nickningar till allt från radioserien från 40-talet till Veronicas resor över hela världen på 90-talet, men det är inget som man behöver känna till för att tillgodogöra sig historien utan tjänar mest som en trevlig bonus. Alla fem numren har också givits ut i en prydlig samlingsutgåva som dock saknar fyra av omslagen från miniserien men i gengäld innehåller ett förord av Lash. Och just nu pågår uppföljaren i Archie & Friends #140 – 144: The Freshman Year – The Missing Chapters. Det skall bli intressent att se om Lash och Galvan kan upprepa sin succé.
Archie – Freshman Year (Trade paperback ISBN:1879794403)
|
|
Senaste kommentarer