Italiensk anarki: Black Paths

Det är inte var dag jag upptäcker ett för mig nytt serieförlag, men häromveckan så hände det. Det var i samband med att jag tipsade om att förlaget SelfMadeHero hade gett ut en trevlig utgåva av Inkalen; jag fick syn på boken på SF-bokhandeln här i Stockholm när jag senast tittade in där. När jag kom hem var jag lite nyfiken på förlaget: Varför hade jag inte sett Inkalen i någon av seriebutikerna innan dess?

Lite googlande och det visade sig att det engelska förlaget inte bara hade gett ut Inkalen utan också ett antal andra intressanta serier, varav inte en enda har varit synlig i seriebutikerna. Med andra ord, ett förlag som antagligen inte listar sina böcker vare sig via Diamond (den stora amerikanska seriedistributören) eller via någon annan av de som butikerna beställer ifrån. Så det blev till att beställa deras böcker på nätet, sight unseen, och nu har de droppat in här. Lite kortfattat så ser alla mycket aptitliga ut (jag beställde fyra), så det blir en del recensioner av dem de närmaste dagarna :-) Först ut: Black Paths av David B., som jag öste beröm över häromsistens för hans The Armed Garden.

Black Paths utspelar sig i den italienska staden Fiume (nuvarande Rijeka i Kroatien) strax efter första världskrigets slut. Poeten, manusförfattaren, futuristen och ex-soldaten Gabriele d’Annunzio har tagit över och utropat en fristat där han själv är diktator (Duce), och hans styre är minst sagt kaotiskt. Han planerar att göra revolution mer eller mindre överallt utrustad med bepansrade tåg fyllda med soldater och konst, han ber Italien skicka alla mentalpatienter de har eftersom han vill ha dem som kreativa rådgivare, han förklarar att musik är grundpelaren i den nya staten, han håller långa eldande tal inför massorna från en balkong, han delar in staten i tio olika ekonomiska delar där nio är av vanlig typ (som jordbruk, läkare & jurister, osv) medan den tionde ska bestå av ”överlägsna individer” (som poeter, hjältar och övermänniskor).

Kort sagt är d’Annunzio en anarkistisk galning som dessutom förebådar Mussolini och hans fascister, som några år senare ska ta makten i Italien och som anammade många av d’Annunzios idéer om hur man härskar. För precis som i The Armed Garden har David B. valt att basera sin serie på verklighetsbakgrund; hur bisarr d’Annunzio än verkar så fanns han på riktigt och gjorde precis allt jag hittills nämnt.

Men huvudpersonerna i serien är två andra personer: Författaren och ex-soldaten Lauriano och sångerskan Mina. De stöter på varandra i oordningen; Lauriano som urtypen för den blasé konstnären, Mina med mer energi och viljestyrka. Dessutom finns det drag av David B. själv hos Lauriano; exempelvis har Lauriano skrivit noveller under titeln Incidents de la nuit, samma titel som David B. skrivit serier under. Men i något som börjar kännas som ett tema för de senaste recensionerna jag skrivit så är det miljön mer än handlingen som tar över i serien; det som fascinerar är staden Fiume och dess härskare d’Annunzio. Jag läste på en del om vad som hände och jag tror att det gjorde serien bättre; det var en episod under mellankrigstiden som jag aldrig hört talas om förut. David B. har ju en sätt att teckna och berätta som är smått kaotiskt det med, där han ibland åstadkommer egendomligt stiliserade sidor som liknar mönster mer än någonting realistiskt. Och att d’Annunzios stat är så besynnerlig och full av underligheter knyter an till David B.s kärlek till drömmar och drömserier. Här är det visserligen historiskt korrekt, men det kan man knappt tro med tanke på vad som händer.

En bra bok är det, speciellt om man som sagt läser lite om bakgrunden, och snygg är den också, både designen och teckningarna. I Frankrike gavs serien först ut som två album som här samlats ihop i en inbunden bok med den äran. Lika bra som The Armed Garden är den inte. Ibland lyfter den till liknande höjder, men mixen mellan den kaosartade miljön, kärlekshistorien (?) mellan Lauriano och Mina, och Maurianos visioner från skyttegravarna sätter sig aldrig. De enskilda delarna är bitvis suveräna, men det känns som flera böcker som samsas inom samma pärm. Läsvärd är den ändå definitivt, och en mycket bra start för min del vad gäller SelfMadeHero :-)

Mästerliga sagor: The Armed Garden and Other Stories

David B är mest känd för sin serie Epileptic, en självbiografisk serie om författaren och hans epileptiske bror. Redan där fanns drömmar som ett genomgående tema, och han har senare gett ut rena drömserier men även serier som The Littlest Pirate King som känns mer som en dröm än som en saga. Jag har tyckt om alla hans serier, men jag har inte riktigt tyckt att hans serier någonsin blivit så bra som de känns som de skulle kunna vara (TLPK var nära, men lite för lättviktig). The Armed Garden and Other Stories visar att jag hade rätt i att han kunde ännu bättre, för här hittar han till slut helt rätt.

Boken samlar ihop tre korta noveller som alla är David Bs mycket egensinniga tolkningar av historiska händelser. Den första, The Veiled Prophet, handlar om profeten Al-Muqanna och dennes härtåg; de andra två, The Armed Garden och The Drum Who Fell in Love, om den tjeckiske nationalhjälten Jan Žižka. Historiska fakta vävs samman med rena sagodrag, som när Tusen och en natts Harun al-Rashid stöter samman med al-Muqanna, eller paradis-visionerna i avsnitten om Žižka. Där David Bs drömserier led av att en annan persons drömmar visserligen kan vara fascinerande att läsa om men där det i längden blir en smula tröttsamt att läsa om osammanhängande visioner tvingas han här att berätta en sammanhängande historia och det gör också serierna mycket bättre.

För det var länge sedan jag läste någonting lika suggestivt som de här sagorna. Jag började läsa boken i avsikt att läsa allting på en gång, men efter den inledande The Veiled Prophet var jag tvungen att lägga ifrån mig boken; den var så bra att jag kände att jag inte ville förminska intrycket genom att läsa mera direkt efter den. Sen trodde jag också att det var oundvikligt att de övriga historierna skulle kännas misslyckade i jämförelse, men när jag nästa kväll läste de andra två (som som sagt hör ihop och därför går bra att läsa tillsammans) upptäckte jag att hade fel. The Veiled Prophet är snäppet vassare, men jag skulle ljuga om jag sa att de andra var misslyckade. I alla andra sammanhang skulle jag ge dem allra högsta betyg, så det är inte deras fel att de råkade ut för att paras ihop med en ännu bättre saga.

I The Armed Garden and Other Stories lyckas David B smälta samman historia, drömmar, sagor och religion på ett fascinerande sätt. Berättelserna har drömmens starka känslor, med dess krypande och ibland skrämmande overklighet, men sagornas krav på en stark och enkel berättelse, kryddat med historiska fakta och religiösa inslag (som här presenteras på precis samma sätt som övernaturligheter presenteras i vanliga sagor, där de ses som en självklarhet som inte kräver närmare förklaring). Att hans teckningar passade bra till drömmar visste jag redan, men här är de mer renskalade och påminner både om gamla textilier som Bayeuxtapeten eller den norska Baldhisol men jag ser också stilistiska likheter med exempelvis Hans Arnold. Det är en förunderlig bok som överraskade mig stort; jag hade uppriktigt sagt inte trott att David B någonsin skulle lyckas så bra som han gjort här, men det här är definitivt en av de bästa serierna jag läst i år, om inte på flera år.

The Littlest Pirate King

Mer modern fransk seriekonst översatt till engelska; den här gången är det Fantagraphics som står bakom. De har plötsligt börjat satsa på europeiska serier igen och hittills har urvalet varit finfint, och The Littlest Pirate King, tecknad av David B. efter en bok av Pierre Mac Orlan är ingen undantag.

David Bs fascination för drömmar är tydlig för den som läst andra av hans serier. Den här gången är det inte en dröm, men väl en (mar)dröms(li)k berättelse när vi får följa hur besättningen på det fördömda skeppet Den flygande holländaren räddar en liten pojke från att drunkna och istället uppfostrar honom som en av de sina. Baktanken är att de sen ska döda honom för att på så sätt få en till kamrat, en liten pojke som kan hjälpa dem glömma den ohyggliga tristessen som evigheten för med sig.

Men efter ett tag börjar de fundera på om kanske pojken är deras sista chans att få Guds förlåtelse för deras synder, och att om de gör det rätta kan de äntligen få dö som alla andra. Pojken däremot, som växt upp med skelett som enda sällskap, är paniskt rädd vid tanken att möta någon levande; hans högsta önskan är att dö och därigenom bli som sina vänner.

Det är en mörk sardonisk berättelse som börjar ganska lättsamt men sen blir allvarligare allteftersom, om synder och botgöring, som David B presenterar på 48 textfattiga sidor. Hans ganska grova och expressiva teckningar i dova färger passar historien som handen i handsken, hela vägen till slutet. Epileptic är fortfarande hans storverk men den här boken är mindre, personligare, och av den typ som jag lättare tar till mitt hjärta. En liten pärla, kort sagt!