The Amazing Adventures of Jules

Ett mycket kort inlägg idag om en serie jag vill tipsa om eftersom det är så osannolikt att man ska snubbla över den av en slump: Émile Bravos allåldersserie The Amazing Adventures of Jules. Utgivningen kommer från Europe Comics vilket innebär att det är en helt digital utgåva; tyvärr eftersom jag gärna skulle ha den här på papper, men jag är tacksam för att serien alls översätts.

Tacksam, för det här var en förunderligt trevlig bekantskap för mig. Det enda jag läst av Bravo innan de här två albumen (det finns sex på franska så jag hoppas Europe Comics översätter dem med) var hans utmärkta Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man, Spirou-serien med en ung och naiv Spirou i huvudrollen. Nu, efter Jules, så är jag helt säker på att Bravo är en serieskapare som jag kommer läsa allt jag kommer över av (ursäkta meningsbyggnaden!). Jules är en enklare serie, mest för att huvudpersonen Jules är några år yngre än Bravos Spirou, men serien har samma styrkor: En genuint inkännande blick för hur unga människor fungerar, en känsla för dynamiken människor emellan, och subtilt skickliga teckningar av framförallt kroppsspråk.

Jules-fallet kan jag också lägga till att det handlar om science fiction (hurra!) och att fantasin sprudlar. Så läs och roas, det gjorde jag :-)

Jules har blivit utvald för att följa med på en resa till Alfa Centauri och säger farväl till sin familj

Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man

Spirou - Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man - omslag

Boken är liiite för stor för att helt få plats i min lilla scanner, så kanterna är en smula avhuggna tyvärr

Dags för nästa SiS-album, liksom Linda och Valentin-albumet utgivet på Cobolt förlag: Spirou – Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man, skriven och tecknad av Émile Bravo. Det här albumet är förstås som den som brukar läsa den här bloggen nog redan förstått en av böckerna i sviten Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke av X, dvs böcker där serieskapare får göra sin egen version av Spirou, utan samband med den ordinarie utgivningen. Allt presenterat i ett mycket lyxigare utförande än de vanliga Spirou-albumen vi sett här förut, vackert inbunden och i ett större format.

Hittills har man fått leta sig utanför Sverige för att läsa dem; själv har jag läst de sex första på danska och recenserat dem alla här förut. Eftersom just den här boken var den som sist översattes till danska är det också den som jag mest nyligen recenserat, närmare bestämt för nästan exakt ett halvår sedan då jag berömde Portræt af helten som troskyldig ung mand och avslutade min recension med en förhoppning om att en dag kanske den skulle finnas att köpa på svenska. Ärligt talat trodde jag nog inte att det någonsin skulle hända, och framförallt inte att det skulle bli så snart!

Så ta först och läs den tidigare recensionen; här följer några reflektioner efter att just ha läst den igen.

Det här är definitivt den mest ambitiösa och också mest lyckade boken i sviten, och omläsningen förstärker bara det intrycket. Den mycket unga Spirou som skildras är en typisk ung tonåring: I endera stunden en person med mycket vuxna drag, som när han leder småkillarna i deras fotbollsmatch, för att i nästa istället vara lika barnslig som de när han hoppar in i spelet och bokstavligen kör över dem med sin mycket större kropp. För att inte tala om hans små tappra försök till en dejt med den politiskt mycket mer medvetna flickan från hotellet; lika gammal som han i år räknat kanhända, men väldigt mycket äldre när det gäller erfarenheter. Spirou är blyg, rodnar ofta, och är pinsamt medveten om att han egentligen inte har en aning om hur han ska uppträda tillsammans med henne.

Spirou - Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man - Nationalitet

En nackdel med Bravos komplexa manus: Enstaka sidor gör inte serien rättvisa, vare sig vad gäller de allvarliga eller de humoristiska (och rolig är den) delarna :-/

Det som är så sympatiskt med Bravos skildring av Spirou är hur välmenande den föräldralösa pojken är. Han vet inte så mycket om det storpolitiska maktspelet som pågår, dagarna innan andra världskrigets utbrott, men när han förstår att det faktiskt är viktigt, alldeles på riktigt, så gör han sitt bästa för att bättra på sina kunskaper för att vara säker på att han gör det rätta. Och hans välmenta men naiva inställning gör också att han undviker de ideologiska fällorna som många andra i hans omgivning, barn som vuxna, faller i (inklusive den påtänkta flickvännen).

Det jag också la märke till mer vid den här läsningen var den lyckade skildringen av hur Nicke och Spirou knyter an, och jag gillar infallsvinkeln med den vuxnare och mer världsliga Nicke som blir vän med den yngre och mer välmenande Spirou. Och Spip var lika tragisk/skrämmande/neurotisk/oroväckande som förra gången jag läste boken. Brrr!

Så läs den här för allt i världen; det är en suverän bok, till och med om man aldrig läst ett Spirou-album förut. Vi får se vilken som blir den nästa boken i sviten som översätts till svenska; själv hoppas jag på Trondheims underbara Panique en Atlantique eftersom det finns alldeles för lite av Trondheim på svenska :-)

Portræt af helten som troskyldig ung mand

Portræt af helten som troskyldig ung mand - Omslag

Så var det till slut dags för det sista albumet i serien Ett äventyr med Spirou och Nicke av…Portræt af helten som troskyldig ung mand, skriven och tecknad av Émile Bravo. Eller sista och sista, det sista av de sex albumen i serien som blivit översatt till danska alltså men det fjärde i utgivningsordning.

Och faktum är att ordningen spelar roll här. Serien är tänkt som en möjlighet för serieskapare att göra vad de vill med Spirou och hans värld, men album fem, Operation Flagermus, är i mångt och mycket en fortsättning på det här albumet. Liknande miljöer, liknande setup, liknande realism. Faktum är att de två albumen är alldeles för lika, och att om jag hade läst albumen i den ordning de kom ut så hade jag varit mycket mer kritisk mot Yanns manus. Egentligen inte för att det kopierar så mycket från Bravo (som nazisminslagen, romantiken, med mera), utan för att Bravo är så överlägsen i allt och att Yanns version därmed känns som en mycket meningslös och trött kopia av förlagan.

För där inslagen av realism i Yanns serie kändes påklistrade och inte naturligt smälte samman med resten av serien lyckas Bravo istället helt med exakt dettaPortræt af helten som troskyldig ung mand - Omplåstring. Här möter vi en yngre Spirou som är mycket naiv vad gäller de storpolitiska skeendena men med hjärtat på det rätta stället. När gänget med småpojkar som han spelar fotboll med oupphörligen börjar slåss med förevändningar som ”Din pappa är kommunist/fascist/spanjor/…” blir han upprörd och stoppar dem, men inte för att han tycker de framför politiskt undermåliga argument utan för att de ska spela fotboll och inte hålla på att bråka om vad deras föräldrar är för ena. När han blir inblandad i Tyskland och Polens förhandlingar för att undvika krigsutbrottet vet han egentligen inte så mycket om den politiska bakgrunden, bara att han inte vill att det blir krig. När han lär känna den unga flickan Kassandra som jobbar på samma hotell och som tvärtom är ytterst involverad i politiken så köper han inte hennes argument rätt upp och ner bara för att han är en smula kär i henne (och hon i honom), men han lyssnar gärna på vad hon säger och vill lära sig mer.

Kort sagt, där Yanns försök till realism poppar upp i handlingen utan att lyckas förankra dem som ett naturligt inslag känns det i Bravos serie som ett fullständigt självklart inslag: Portræt af helten som troskyldig ung mand är en utmärkt skildring av en mycket riktigt troskyldig ung man i Belgien under tiden före andra världskrigets utbrott. Den grasserande antisemitismen skymtar till men utan att som hos Yann dunkas i huvudet på läsaren; den mycket söta och oskyldiga kärlekshistorien är finkänsligt skildrad till skillnad från Yanns version där flickan Audrey enbart känns som att hon lagts till för att Yann ska visa att i den här serien kan Spirou minsann bli kär också (och att hon är judinna gör att Yann kan slå två flugor i en smäll: Ett kärleksintresse som dessutom automatiskt blir tragiskt pga omständigheterna).

Portræt af helten som troskyldig ung mand - Politik

Så ett riktigt bra manus, men hur är det med teckningarna?

Jodå, de är också bra. Bravos stil känns modernt fransk, på ett bra sätt, som anknyter till klassiska belgiska serier utan att för den skull kännas som en pastisch. Framförallt är han bra på ansikten; figurteckningen drar lite åt det stela hållet men det uppvägs med råge av de rörliga minerna. Färgskalan går åt det murrigt brun-beiga hållet som känns rätt här, med en serie som huvudsakligen utspelar sig på ett konservativt hotell som inte direkt är kända för sina vågade färgval 😉

Portræt af helten som troskyldig ung mand har av alla jag känner som läst den här Spirou-avknoppningsserien utmålats som den bästa av de sex albumen och jag kan bara hålla med. De tre första är alla gjorda i en stil som mest utmärks av att serieskaparna tänkt sig ett vanligt Spirou-album men med lite ”vuxnare” inslag, med resultatet att de är en trevlig förströelse men inte mycket mer än så. Det fjärde, dvs det här, är en förträfflig serie som råkar ha en från annat håll känd karaktär i huvudrollen men som kan stå alldeles utmärkt på egna ben, som det femte bara är en sämre kopia av.

Det sjätte albumet, Trondheims Panik på Atlanterhavet, kanske är det som är närmast kvalitetsmässigt, i sin mycket typiska Trondheimska blandning av humor och kaos, men det är så annorlunda jämfört med de andra att det känns som en helt annan serie :-)

Intressant har det varit att läsa de här sex böckerna, det är bara synd att de inte också finns att få tag på på svenska. Men vem vet, de kanske dyker upp en dag, och om inte så tycker jag man absolut ska läsa Portræt af helten som troskyldig ung mand, det är den värd!

Portræt af helten som troskyldig ung mand - Möte

Det första mötet

PS. Bonuspoäng till Bravo för den egentligt djupt tragiska skildringen av Spip; Spip har aldrig varit intressantare/mer neurotisk/skrämmande än här! DS.