Gasoline Alley 1931-32: ☹️

Ok, en återkoppling till, och en tråkig sådan: Frank Kings serie Gasoline Alley. Jag har berömt den många gånger förut, som de utmärkta söndagssidorna och till och med de allra tidigaste stripparna/serierutorna; visserligen var de allra äldsta lite sega, men det kändes ändå inte jobbigt att läsa dem.

Men nu har jag till slut läst den sjätte och hittills sista samlingen av dagstidningsserien från Drawn & Quarterly som täcker åren 1931-32, och bitvis var det extremt svårt att komma igenom den. Faktum är att jag har svårt att komma på ett lika snabbt (åtminstone för mig som läser serien två år åt gången i böckerna) fall i kvalitet när det gäller en dagstidningsserie.

Det är inte teckningarna som fortfarande är finfina och där det är roligt att se hur King då och då provar helt andra tekniker för att teckna, som det känns bara för att det är roligt. Det är inte heller i skildringen av det vardagliga livet som är det kanske allra bästa med serien, med episoder som de om grannpojken Emil, en storväxt buffel men med en mer komplicerad personlighet än bara att vara en bråkstake.

Det är istället de alldeles #€%&£$∞§ långa episoderna där absolut ingenting av intresse händer och där King bara rapar upp data i stripp efter stripp. Som exempel:

  • Oändligt långa sekvenser där Skeezix samlar på någonting nytt, som exempelvis poststämplar med ”roliga” postkontorsnamn. Stripparna består bokstavligen av Skeezix som får (eller ibland, någon av hans kompisar får) poststämplar med namn, vilket de berättar. Och det händer ingenting mer! Ibland avbrutet med uppmaningar till läsaren att antingen skicka poststämplar, tipsa om roliga stämplar, osv. Gah!

Gasoline Alley - postmarks

  • Familjen åker på bilsemester i USA, varpå flera månader av strippar enbart består av skildringar av olika platser i USA, utan någon underliggande historia som involverar huvudpersonerna. Raffinaderier, paradgator, gamla fort, osv i all oändlighet.
  • En likartad episod där man istället reser till Europa.
  • Vill du läsa 3 månader av seriestrippar om George Washington som alla består av 1. en lång textruta med en beskrivning av något ur GWs liv, 2. en teckning av någonting (ett hus, ett träd, ett möte, …) som anknyter till textrutan, och 3. en teckning av Walt och/eller Skeezix placerade i GWs tid tillsammans med GW, där Walt/Skeezix kommenterar? I så fall är den här samlingen någonting för dig!

Gasoline Alley - George Washington

Visst är det lite orättvist av mig att kritisera serien när jag nu läser den på ett sätt som den aldrig var avsedd för, dvs flera år åt gången, men å andra sidan är det ju just en sådan samling jag kritiserar; de här sekvenserna kanske fungerade bättre när man bara kunde läsa en / dag, men för mig som läsare av den här samlingen är det ärligt talat något gudsigförbarme trist.

Förhoppningsvis var det här en övergående fas i seriens historia; jag känner igen greppen med saker som Skeezix samlande från andra serier som då och då försökte engagera läsekretsen aktivt på olika sätt (Knallhatten gjorde det senare med tävlingar där läsarna skulle exempelvis skicka in foton, och även Blondie, Karl-Alfred och andra gjorde liknande saker), men tyvärr kändes försöken här så mycket tristare. Hur som helst är den här samlingen huvudsakligen en seg och långtråkig läsning, med några små ljusglimtar här och där som nästan gör läsningen sämre eftersom de påminner mig om hur serien var när den var som bäst.

Så kan det gå!

Smått & Gott: Söndagssidor, volym 2

Gasoline Alley Sundays 2

Dark Horse fick ur sig samlingsvolym nummer 2 av både Gasoline Alley och Alley Oops söndagssidor väldigt snabbt; det var knappt att jag hann läsa volym 1 av respektive serie innan den andra dök upp känns det som. Därför är det lite oroväckande att volym 3 inte blivit utannonserad för någon av dem. Det kan vara så enkelt att de vill avvakta för att se hur böckerna säljer vilket är förståeligt, men jag hoppas verkligen att framförallt Gasoline Alley fortsätter att komma ut eftersom det är en väldigt underhållande serie :-)

Hur som, några ord om mina känslor efter att ha läst de här böckerna med:

  • Alley Oop är fortfarande rätt seg, med alltför enkel handling
  • Foozys rimmande blir inte mer uthärdligt med tiden
  • I de sista fem sidorna av Alley Oop-boken dyker tidsmaskinen äntligen upp, så när (om?) nästa bok dyker upp finns det hopp om roligare läsning
  • Gasoline Alley är en fantastiskt trevlig serie: Den är charmig/rolig/vardaglig/fantasifull i en underbar blandning
  • Det ska bli spännande att se söndagssidorna i nästa bok, när Walt och Phyllis har gift sig; i den här boken har episoderna antingen Skeezix i ensam huvudroll eller tillsammans med Walt och jag undrar om det kommer fortsätta så
  • Om Alley Oop var lite trög att komma igenom tog däremot Gasoline Alley slut alldeles för snabbt; jag saknade serien så mycket att jag nu börjat läsa om dagsseriesamlingarna från början (de är också hur trevliga som helst, synd bara att Drawn & Quarterly inte kunnat hitta bättre förlagor*)
  • Både böckerna är otroligt inbjudande att sitta och bläddra i, med det stora formatet och de färgglada sidorna

Som sagt, nu återstår bara att se om Dark Horse fortsätter med samlingarna; tummar hålls (och en av dem lite hårdare)!

 

*: Drawn & Quarterly är extremt noga med design och utformning av sina böcker, men när jag känner mig cynisk misstänker jag ibland att deras nostalgi förblindar dem en smula. Se på deras John Stanley-böcker till exempel, vars yttre design visserligen är genomtänkt men som knappast lär locka några läsare som inte redan vet vad det är för serier och gillar dem, och vars inre i alltför hög grad försöker frammana en nostalgisk känsla av att läsa gamla serier istället för att på bästa sätt presentera bra serier. Ibland finns det skäl för att använda gulnat papper och icke-retuscherade scans av originalserierna eftersom det kan bli alltför grällt och okänsligt med kritvitt papper när färgerna aldrig varit avsedda för det, men här går man till överdrift. Och på samma sätt undrar jag om inte den icke-existerande retuscheringen av Gasoline Alleys dagsstrippar kan bero på att man snarast velat understödja intrycket av att det här är lämningar från en svunnen era. Seth (som designat GA-böckerna) har ju flera gånger visat att för honom är nostalgin viktigare än de faktiska serierna, som hans design av Fantagraphics Snobben/Peanuts-böcker som är betydligt mer nedtonad och dyster än serien själv, eller när han i ett långt förord till just en av John Stanley-böckerna (Thirteen, Going on Eighteen) visar att han inte ens har läst samlingen han skriver om när han ger helt felaktiga uppgifter om serien; jag misstänker att han snarare skriver om serien som han minns den än som den faktiska serie det är.

Smått & Gott: Walt Before Skeezix

Smått? Knappast. Walt Before Skeezix är en mer än 700 sidor inbunden bok som samlar alla Gasoline Alley-serier (av rättighetsskäl använder förlaget Drawn & Quarterly sig inte av seriens vanliga titel) som Frank King gjorde innan babyn Skeezix dyker upp på Walts farstutrappa; serierna när det sker samlas i den likadant formgivna serien av böcker med titeln Walt and Skeezix.

Gott? Nja, egentligen inte det heller. King är en utmärkt serieskapare, men här har han inte hittat rätt med Gasoline Alley ännu. Serien fokuserar uteslutande på bilar: Inköp. Underhåll. Prestanda. Kostnader. Och framförallt, en grupp män som hänger runt en bil och kommenterar den (eller dess ägare). I början är det en samling anonyma personer, och det dröjer innan några individer utkristalliserar sig: Walt, som kommer bli seriens riktiga huvudperson; Avery, en snåljåp; Doc, en otursförföljd bilägare; Bill, en Svensson.

När det sker blir det lite bättre, men bara lite. Skämten är fortfarande extremt likartade (det enda som läggs till de tidigare bilskämten är hur Walt frekvent gratulerar sig själv till att inte vara gift, när de tre andras fruar syns till), och upplägget med en serieruta/dag uppmuntrar inte heller till några mer ambitiösa berättelser.

Osv

Osv

Men sen börjar det dyka upp regelrätta seriestrippar, och en och annan handling som sträcker sig över flera dagar, och vips blir det mycket roligare när King får chansen att visa upp hur bra han är på att skildra alldeles ordinära amerikans liv på 20-talet (onekligen med stort fokus på bilen). Fast riktigt bra blir det förstås inte förrän Skeezix kommer med i handlingen, och den här boken slutar som sagt innan dess.

Så för stora Gasoline Alley-fans är det här ett givet köp, en samling som gör att det blir möjligt att läsa serien ända från starten, medan de som ”bara” är ute efter någonting bra att läsa gör bättre i att hoppa på de (hittills) fem Walt and Skeezix-böckerna. Eller, alternativt, så kan man läsa den minst lika bra söndagsserien som Dark Horse samlar ihop. Jag skrev om den första när den kom ut, och den andra håller jag just på med och den verkar precis lika trevlig den med!

Gasoline Alley i storformat: Söndagssidorna 1920-1922

Gasoline Alley - Söndagsintro

Äntligen!

Kan jag med all rätt utbrista efter att ha läst den första volymen i vad som utlovas bli en komplett samling med Gasoline Alleys söndagssidor. Äntligen, för utgivningen av Frank Kings vardagsstrippar kryper fram i snigeltakt (Drawn & Quarterly som ger ut böckerna har fått ur sig fem böcker på nio år), och när IDW gav ut en samling med Dick Moores senare version av serien visade den sig vara rätt trist. Så för en som jag, som verkligen gillat det jag läst av King hittills, var det en glad överraskning när Dark Horse utannonserade att de skulle ta sig an söndagssidorna.

Jag har läst en del av söndagsserien förut men det här är första gången jag läst en sammanhängande samling och det visade sig att serien var mer lik vardagsserien än jag trott. En nackdel med Best of-samlingar är ju att de tenderar att välja de spektakulära och ovanliga inslagen framför de vardagliga, och de sidor jag läst förut var nästan alla just spektakulära grafiska sidor fyllda med fantasi och sagor. Mycket bra, absolut, men det som jag tyckt mest om i Gasoline Alley har varit det vardagliga, känslan av hur några alldeles normala liv utspelar sig framför mina ögon.

Gasoline Alley - Sagostart

Sidorna i boken är alldeles för stora för att få plats i min scanner så det blir enstaka rutor istället. Här första rutan från 26 november 1922 där Walt ska berätta en saga för Skeezix.

Och nu när jag läst de första två årens söndagssidor så visar det sig att de flesta är av precis den typen. Det finns rätt gott om sidor där Walt drömmer eller där han berättar sagor för sin adoptivson Skeezix, men det som verkligen fungerar är blandningen där det mesta är små enkla skildringar av en dag i Walt och Skeezix liv (det dröjer några månader innan Skeezix dyker upp och det är då serien lyfter) som då och då avbryts av de mer fantastiska sidorna.

Vad är det då jag tycker är så bra med Kings serie, egentligen, dvs varför är Gasoline Alley ett rent läsnöje medan andra serier från ungefär samma tid med på ytan liknande innehåll känns rätt tungrott att läsa?

Först och främst är det hur King förmår att skildra det enkla. De flesta andra serier som är lika gamla (de här sidorna har trots allt mer än 90 år på nacken) känns betydligt jobbigare att ta sig igenom, med enorma textmassor, ibland knöligt språk att tolka, och lite röriga teckningar. För den delen gäller det inte bara serier; det är ytterst få filmer eller böcker som har samma lätta flyt från den här tiden, även om undantag självklart finns. King däremot har en prosa som aldrig känns konstlad eller tillgjord; om andra serier ofta känns som överspelade teaterpjäser på papper är det här istället en riktigt bra dokumentär med riktiga människor.

Sen har vi förstås karaktärerna, med Walt i spetsen (Skeezix är så ung här att han ännu inte har mycket till personlighet). I början, innan Skeezixs introduktion, är han bara en i mängden av obotliga ungkarlar som aldrig tänker gifta sig, men när han får hand om Skeezix utvecklas han till en mycket intressantare person, och någon som jag bryr mig om.

Men jag ser fram mot när Phyllis, Walts framtida fru, dyker upp om några få år; i sidorna i den här boken är Walt rätt ensam om att ha en äkta personlighet (Skeezix är som sagt för liten, och barnsköterskan Rachel som är den som syns till mest dessa två förutan är lite för mycket av en kliché).

Skeezix ja. Gasoline Alley är kanske mest känd för en detalj i serien: Den utspelar sig i realtid. Det betyder att när Skeezix dyker upp i februari 1921 så firar han ettårsdag ett år senare, och så vidare. Så i den här samlingen får vi följa honom från hans tid som lindebarn till att han börjar gå, och till och med prata en smula mot slutet av boken. Det här gör att jag ser ännu mer fram mot kommande böcker för att se hur det ska gå, med andra ord den lyckade såpans kännetecken :-)

Teckningarna är alldeles förträffliga, precis som väntat. De första året eller så publicerades söndagssidorna i lingontryck, dvs inte fyrfärg; det ser bra ut men när King får tillgång till alla färger ser det ännu bättre ut. Precis som manuset är teckningarna enkla men mycket effektiva och sidorna avviker aldrig från layouten 1 bred intro-bild följd av 3×4 vanliga rutor, och de bidrar till att göra serien så lättläst (på ett positivt sätt).

Gasoline Alley - Sagoslut

Och här sista rutan, när Skeezix har somnat.

Slutligen så en eloge till Dark Horse också. Trycket är finfint och designen är inbjudande (inte perfekt, men utan tvekan godkänt). Boken är i storformat men inte lika ohanterligt stort som Sunday Press utgåvor (de har gett ut en volym med utvalda söndagssidor förut); jag gillar Sunday Press böcker men läsvänliga är de inte!

Jag rekommenderar helhjärtat alla som gillar bra serier att ta en titt på den här. Som sagt är den hur lätt som helst att komma in i men om man vill så kan man hoppa in i den på sidan 31, den 20:e februari 1921, då Skeezix första gången finns med. En liten brasklapp dock: Det finns en del inte helt OK skildringar av icke-vita i serien. Inte så problematiska tycker jag eftersom serien inte är av typen enkla skämt som ska skrattas åt utan mer av en underfundig godmodig ton vilket gör att det inte finns triviala skämt med olika etniciteter, men ändå.