Aama – The Smell of Warm Dust

Aama 1 - Cover

Det engelska förlaget SelfMadeHero verkar gilla schweizaren Frederik Peeters; förut har de gett ut hans Sand Castle och Pachyderme, och nu har ännu en av hans serier översatts: Aama – The Smell of Warm Dust, den första volymen av tre (hittills, inte säker på om den är avsultad i hemlandet). Och eftersom jag gillar honom också så inte mig emot!

Aama är en science fiction-serie (hurra för det, det finns alldeles för få sådana av hög kvalité) där huvudpersonen är Verloc Nim, en man utan framtidsutsikter som fastnat i missbruk efter att han separerat från sin fru och mist umgängesrätten med sin dotter Lilja. Men när han är som längst ner i misären dyker hans bror upp och tar honom med sig på en resa; brodern, Conrad (ja, syftning på Joseph Conrad vars bok Anarkisten också har en huvudperson med namnet Verloc är rätt uppenbar :-) ), jobbar för ett stort företag vars experiment med en ny sorts nanobotar (well, ”picobots” är ordet som används här) som av säkerhetsskäl förlagt på en fjärran planet men all kommunikation med forskarna har upphört.

När Conrad och Verloc anländer visar det sig att någonting har hänt: Professor Woland, projektets ledare, har lämnat de andra för att själv utforska Aamas (namnet på den nya tekniken/ämnet) egenskaper eftersom de andra inte vill göra som hon vill. De som lämnats kvar har å sin sida märkt att någonting konstigt är på gång, med robotar som inte gör som de ska och en allmän paranoia som spridit sig. Och dessutom har plötsligt en liten flicka dykt upp, en vecka innan Verloc och Conrads ankomst, trots att inga andra människor finns på planeten. Flickan visar sig sen dessutom vara en identisk kopia på Verlocs dotter Lilja…

Aama - Woland

Så långt handlingen, men den säger egentligen väldigt lite om vad det är för slags serie: Det skulle kunna vara en teknikinriktad ”hård” sf, en mjuk psykologisk sf, en flummig psykedelisk sf. Den som läst andra serier av Peeters kan nog gissa vad som bjuds: En drömsk, psykologisk och suggestiv sf är vad som bjuds.

Ta bara upplägget: På första sidan möts vi av Verloc liggandes medvetslös på en stenslätt. När han vaknar upp har han glömt allt: Vad som har hänt, var han är, och vem han är. När Churchill, en robot/gorilla som är en medhjälpare till Conrad dyker upp på platsen, får Verloc reda på sitt namn men han får också en dagbok som han själv började skriva när rean påbörjades. Resten av albumet är sedan en kombinerad tillbakablick och nutid, där Verloc läser sin dagbok och samtidigt börjar minnas mer och mer, och dessutom får vi se när han (i dagbokstid) berättar för sin bror Conrad om vad som hänt honom under de år de inte setts. En ask i en ask i en ask… När boken slutar har han ännu inte ”hunnit ikapp” sig själv; jag antar att de resterande böckerna kommer täcka upp de dagar i dagboken som han ännu inte hunnit läsa.

Sen finns det inslag av drömmar och antydningar av att planeten själv bär på någon slags hemlighet som den försöker kommunicera till Verloc. För att inte tala om Aama själv, där det hittills bara antytts om vad det egentligen är och vad det kan göra, där den lilla flickans uppdykande definitivt pekar åt ett håll som påminner om Solaris. Och eftersom Solaris (Tarkovskijs) är en av mina absoluta favoritfilmer så upprepar jag: Inte mig emot!

Peeters teckningar är som alltid bra men kanske inte riktigt lika suveräna som de var i Koma; där fanns det en rundhet i stilen som jag verkligen gillade som saknas här. Kanske beror det på att Koma mer var inriktad på en yngre publik och att den här serien som definitivt har en vuxen målgrupp därför tecknades i en en smula mer realistisk stil. Jag känner mig lite kluven inför resultatet: Jag tror att Koma-stilen inte hade passat här just på skillnaden i tonfall, men å andra sidan såg Koma fantastiskt ut. Det här är inte dåligt utan tvärtom bra, men den där extra gnuttan i teckningarna saknas här tycker jag.

Men det är egentligen småttigt att klaga på att teckningarna inte är fullständigt fantastiska eftersom Aama – The Smell of Warm Dust är en mycket lovande serie. Man ska inte utlova stordåd innan hela serien är klar/har blivit översatt, men innerst inne är jag övertygad om att det här kommer att visa sig vara en riktigt riktigt bra sf-serie, och jag lovar att skriva om resten av böckerna allteftersom de översätts :-)

Aama - Landning