Tidsspegeln: Twistigt!

Serien Tossan dök upp i serietidningen Blondie i början på 60-talet. Serien var amerikansk, hette ”Ponytail” i original och hade ett tag på världen egen serietidning i USA. Bakom serien stod Lee Holley som annars fört pennan i barnserier som Hacke Hackspett och Dennis.
Tossan var mycket tidstypisk och plågade sin omgivning – och fästmannen Donald i synnerhet – med diverse sextiotalistiska företeelser, som t.ex. den då mycket populära dansen Twist.
twist

Rörelserna i dansen Twist kan beskrivas som att man ”torkar sig om ryggen med en badhandduk samtidigt som man fimpar en cigarett med foten” (Wikipedia)! Den som lanserade konceptet var sångaren Chubby Checker som 1961 fick en stor hit med ”Let’s twist again”. Låten tillbringade 9 veckor på Radio Nords Topp 20 och kan fortfarande höras spelas lite då och då. Den som vill se Checker utöva dansen kan ratta in Youtube.
Men Tossans fästman Donald blev aldrig någon stor twistare, dock lyckades han lära sig två melodier, enl. vad som sägs i Blondie 6/63!
twist2

Tidsspegeln: Valutaförändring!

I tidsspegeln har vi ju hittills mest använd ord och bild för att illustrera seriernas utveckling, men att det även går bra att använda ekonomiska mätetal visas av denna ruta i en Knasen-serie från 1969:
jag1

Jägarn tycker alltså att han lagt ned tillräckligt med pengar för att bli belönad med en kyss. Men kan det verkligen stämma att han spenderat blott 15 kr på mat och bio?!
Statistiska Centralbyrån ilar till vår hjälp med sin ”Konsumentpriser och indexberäkningar för 1969”. Där framgår att ett biobesök år 1969 i genomsnitt kostade 5,61 medan ett restaurangbesök gick på 11,23 (medelvärde). Enligt SCB bör alltså Jägarns sammanlagda utsvävningar ha gått på 16 kr och 84 öre! Med tanke på att vi rör oss med medelvärden och att Jägarns prutningsförmåga förmodligen är ansenlig så får vi nog anse det bevisat att 15 kr räckte till både bio och restaurangmiddag!
Hade han velat snåla så hade han kunnat byta ut middagen mot en varm korv – en sådan kostade blott 1,44!
Nå, fick då Jägarn sin (välförtjänta) kyss? Jodå! Fast inte på det sätt han trodde!
jag2

Tidsspegeln: Från scenens tiljor

I äldre översättningar av amerikanska serier förekommer ibland att översättaren fått in referenser till svenska personer eller förhållanden, och det ger så här i efterhand ett ganska lustigt intryck.
Av någon anledning ansågs det viktigt att ge intryck av att serierna utspelades i Sverige!
Exemplet nedan kommer från Jimmy Murphys ”Lilla familjen” i Karl-Alfred 1946:
lillafam

Tidsspegeln: Jänta och jag

Ordet jänta är enligt Akademiens ordbok känt sedan början på 1600-talet som synonym till flicka.
Idag använder vi knappast ordet i dagligt tal men i seriernas värld dyker det upp då och då! Ofta är det bovar som använder ordet, som här skummisen ”Tjocka Berta” i kriminalserien Kerry Drake.

Att bovar använder uttrycket kan ha sin förklaring i att det med åren fick en mer nedsättande prägel. ”Jänta” och det närbesläktade ”jäntunge” syftar ofta på någon som är lite besvärlig. Genom att använda det förolämpar alltså bovarna den de pratar med.
Ett av de få tillfällen som vi idag får anledning att använda uttrycket är kring jul och midsommar, då det förekommer i visan ”å jänta å ja”, skriven av FA Dahlgren kring mitten av 1800-talet. Men det var långt före ”Tjocka Bertas” tid!

Tidsspegeln: Sjukt spännande!

I Tidsspegeln brukar vi ju oftast titta på äldre serier med tidstypiska översättningar. Idag blir det istället en äldre serie med modern översättning!

Språkligt modern djungelflicka!

I Fantomen publiceras regelbundet äldre äventyr av Ray Moore eller Wilson McCoy i ny översättning. I nr 18-19/12 är det äventyret ”Djungelflickan” av McCoy, ursprungligen publicerat i amerikansk dagspress hösten 1945. Dessa nyöversättningar är trevliga och humoristiskt gjorda, ett exempel på det är att Handlare Ben lånat lite av Kapten Haddocks vokabulär och utbrister ”Bomber och granater” när han får se Fantomen!
Att applicera ”sjukt” som förstärkningsord är något som kommit starkt under senare år. Den luttrade seriekrönikören nöjer sig därför med att höja ena ögonbrynet när han får se att  djungelflickan Dara vid ett tillfälle utbrister ”sjukt vacker”!

Skulle man nu av någon anledning förfasas när man ser sådana språkliga moderniteter i en äldre serie (men varför skulle man det egentligen!) så finns det dock ett annat inslag som defenitivt vittnar om seriens ålder. På flera ställen mot slutet finns texten ”Victory loan” insmugen i små rutor. Det är original och var en uppmaning till dåtidens amerikaner att skänka bidrag till krigslånen – onekligen ett tidsdokument!