Ny serie i gammeldags stil: Lucky in Love

Den var svår att motstå när jag tittade i den, Chieffet (manus) och DeStefanos (teckningar) seriebok Lucky in Love som kom ut häromdagen. DeStefanos teckningar är förbaskat inbjudande i sin retrostil, och Fantagraphics har lyckats ovanligt bra med designen av boken som matchar den här svartvita andra världskrigetserie utmärkt, med en färgskala som för tanken till både 40-talet och den amerikanska armén.

Efter att ha läst den är det också uppenbart att det är teckningarna som är den stora behållningen. DeStefano har pysslat med diverse saker genom åren, bland annat som Karl-Alfred-tecknare när det behövts nya teckningar i den gamla stilen, som på diverse merchandise, och som animatör på bland annat Ren & Stimpy. En del serier har det också blivit men det här är den första boken han gett ut. Stilen är definitivt retro och jag kom gång på gång att associera till tecknare som Cliff Sterrett och den visserligen moderne men ändå gammeldags Rick Geary. Animatörsbakgrunden syns tydligt; alla är konstant i rörelse med kurviga linjer, även om personerna nominellt står stilla. Det enda egentliga problemet är att DeStefano är en så livlig tecknare medan historien är mer odramatisk.

Chieffets manus är däremot besvärligare att bedöma. På ett plan fungerar den här historien om Lucky Testatuda alldeles utmärkt; närvarokänslan är stark när vi får följa Lucky genom hans uppväxt i Little Italy och vidare in i flygvapnet under andra världskriget och därefter. Det är bitvis originellt, speciellt med tanke på tidsperioden som skildras, för Chieffet hoppar nästan helt över kriget som sådant. Lucky bekymrar sig mest om kvinnor och hur han ska kunna leva ett lugnt och slött liv, och i och med att boken närmast känns som en självbiografi blir det som händer i världen runtomkring honom bara ett lätt bakgrundsbrus.

Men den självbiografiska ansatsen är också problematisk. Det är ren fiktion men serien är lika idiosynkratisk som självbiografier ofta är, och min reaktion blir att fundera på varför boken egentligen finns till. Om något föredrar jag fiktion framför fakta när jag läser, men den här boken verkar ibland ta det sämsta från de båda: Navelskådandet och bristen på allmängiltighet från den självbiografiska sfären, kopplat med en lätt undran av vad bokens existensberättigande är som finns hos mindre lyckad fiktion. Det känns lite konstigt att kritisera Lucky in Loves handling eftersom jag snabbt läste igenom den och vände blad med intresse för vad som skulle hända därnäst, men någonting känns en smula ur led med den, även om det är svårt att säga exakt vad.

Och sen misstänker jag att en annan detalj gjorde mig lite mer missnöjd när jag läst klart boken än vad jag annars skulle varit: Att det bara är första boken av två om Lucky Testatuda kan jag stå ut med, även om jag skulle föredragit att det stått någonstans på boken och inte bara framgått av den sista sidan, men att sidan ifråga också meddelar att den avslutande delen inte ska komma ut förrän 2013 är rejält illa. Jag förstår att det är svårt att hantera den ekonomiska situationen om man skulle behövt vänta 3 år till innan någon av de inblandade skulle fått några pengar för sina insatser, men att ge ut en bok utan att säga något om att det ska bli fler delar för den presumptive läsaren är enligt mig oproffsigt.

Men nu vet ni det, så om tre år kanske jag kan rekommendera hela serien, när den väl finns att läsa (och om manuset kanske då visar sig fungera som helhet) :-)

 

Luckys dagdrömmer om en hjälteroll för sig själv som pilot

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>