Bug-Bee-Gone: The Exterminators

Hängmattsrecension! :-)

30 nummer om skadedjursbekämpning, kryddat med gamla egyptiska gudar (insektsrelaterade givetvis), ett multinationellt företag med storhetsvansinne (eller vad man ska kalla det med en firma som tänker kombinera vapen, insektsgift, etnisk rensning och narkotika i en enda produkt), och en mängd med riktigt guckiga bilder är vad serien The Exterminators bjuder på. Föga överraskande var det Vertigo som gav ut det hela, med manus av Simon Oliver och teckningar av Tony Moore. Det var tänkt att bli lite fler nummer men eftersom serien inte sålde tillräckligt bra avslutades den i förtid; liksom Air som jag skrev om för ett tag sedan har den trots det förärats med att bli utgiven i album, närmare bestämt fem stycken.

The Exterminators visade sig vara en mycket udda serie. I början är det svårt att förstå sig på vad Oliver & Moore egentligen vill med serien; är det en ren ”Isch! Urk!”-serie som vill chockera med sitt innehåll? Är det en kliché-artad Vertigo-serie som bara vill visa upp elände, elände, sex, och mer elände? Och varför i hela friden är det en grupp synnerligen egendomliga skadesdjursbekämpare i huvudrollen?!?

Men det är roligt att läsa, och ju mer jag kommer in i serien, desto intressantare blir det. Muterade insekter, råttkungar, och en besatt skalbagge är bara några av de ohyror som angriper människorna i Los Angeles, men Bug-Bee-Gones anställda ger sig inte. De skitiga miljöerna och det återkommande motivet med en natur som vill stoppa människornas framfart fungerar alldeles förträffligt. Huvudpersonerna är intressanta de med, och jag gillar framförallt att jag aldrig kan vara riktigt säker på vad de egentligen är för krumelurer; närsomhelst kan de visa nya sidor utan att det för den skull känns som att Oliver gör våld på deras karaktärer.

Moore stod för illustrationerna i de flesta numren, men även de som han inte var inblandad i är gjorda i samma stil, dvs en relativt realistisk stil som efterhand övergick i mer karikatyrartade teckningar. Det tjänade serien på eftersom den realistiska stilen kändes lite trist jämförelsevis; det här är en underhållande och bitvis riktigt rolig serie, men det blev lite mycket ibland med allt elände och rent ut sagt äckliga djur när det såg mer realistiskt ut.

Så det här var, återigen liksom Air, en trevlig bekantskap som jag är glad att jag råkade ramla över. Visst märks det litegrann att det blev en smula abrupt slut (det var någon liten tråd som blev hängande), men säcken knöts ihop bra ändå. Så läs den gärna, det är den väl värd, speciellt såhär som en sommarserie :-)

2 reaktion på “Bug-Bee-Gone: The Exterminators

  1. Efter att ha läst de första fyra samlingarna känner jag inget som helst behov av att även läsa den femte. Tycker helt enkelt serien är för ofokuserad och lite för mycket ”over the top”. Synd på en så intressant utgångspunkt.

  2. Den är ibland ofokuserad, men jag gillade att den var såpass avslappnad; när en plottråd övergavs lite mitt i kom den ändå alltid tillbaka senare (förutom de få som försvann i det lite brådstörtade slutet förstås). Så det kändes som om Oliver hade bra kotroll på det hela, men med en stil där han inte behandlade ämnen ett efter ett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>