Monkeybusiness eller släkten är värst!

Vilken är egentligen det vanligaste djuret i serievärlden? Sannolikt är det människans bästa vän hunden. Men bästa vänner gör ju ingen sommar och hunden är i typfallet gullig skämtare (Snobben, Rufus) lojal kompis till huvudperson (Milou, Oskar, Pluto). Och gulliga kompisar är ju inte så spännande. Men om man tittar på vanligt förekommande djur som inte är bussiga – hittar man vår vän apan. Apan kan säkert pretendera på en topplacering i listan över vanligaste populärkulturella djur.

Husdjursapa

Apans vanlighet beror kanske på att släkten är värst; apan påminner ju inte så lite om oss själva och vad kan väl vara mer skrämmande än ofullständiga människodelar som visar hur försvinnande tunn gränsen mellan natur och civilisation är. Apan kan både vara det exotiska och främmande och det inre välbekanta. Men likafullt förskräckliga. Apan med sin delvis afrikanska hemvist kan också spela rollen av antikolonialistisk påminnelse; det förtryckta afrikanska arvet i den europeiska självbilden. Och som sådant än mer skrämmande och hotfullt; det ständigt hotfulla undertryckta som med sin råstyrka ständigt hotar att bryta sina bojor.

Läge alltså att titta på några aprepresentationer. Men vi lämnar alltså bussiga husdjursapor därhän (Johan, Lotta och Jocko!) och börjar istället, som sig bör, med Tintin. I Kongo ser vi hur Tintin räddar Milou undan en skock vilda apor genom att döda en apa och ikläda sig dennes päls. Ett typiskt upphävande av gränserna mellan människa och apa. En annan apbild möter vi i Rackham den rödes skatt där aporna till och med beväpnar sig och beskjuter de inkräktande skattletarna. Men den främsta Tintinapan är förstås gorillan Ranko i Den svarta ön. En apa vars inspiration Hergé hämtat från den då populära filmen King Kong. Och Ranko är verkligen hotfull och läskig där han återfinns på den likaledes läskig övergiven borg i den skotska skärgården. Det är sannerligen en effekt att låta en gorilla ståta som dresserat vaktmonster så långt från sitt naturliga djungelsammanhang. Som den godhjärtade hjälte Tintin är kan han dock med kärlek befria apan från sina elaka ägare. Men samtidigt som Ranko befrias från falskmyntarligan förflyttas han bara till ett annat fångenskap – till ett zoo! Apan är sålunda fortfarande fången, men denna gång legalt.

Hos konkurrenten Spirou möter vi apan företrädesvis i sin naturliga miljö. Spirou är ju en resande reporter och påfallande många resor går till Afrika varför en del apkonfrontation står på dagordningen. I äventyret Gorillan och guldgruvan intar apan som synes en central plats i både titel och på omslag. I äventyret gör Nicke som Tintin och klär ut sig till apa för att komma apflocken närmare. Många skämt utgår från den förvirring som följer på Nickes maskeringskonst, Spirou tar en en riktig apa för Nicke och Nicke för en riktig apa; släktbandets gräns suddas ut.

En allvarligare storpolitisk dimension möter vi i Alix Den svarta järnklon som gestaltar en – för att nu använda ett modernt begrepp – terrorgrupp med smygande mord på agendan. Det visar sig vara en fullt rättmätig vrede från ett ockuperad land och hämnd för en oförrätt som den romerska imperialismen begått. När Alix beger sig till ursprungslandet för att ställa allt till rätta ingår förstås en central handgriplig uppgörelse med en enorm gorilla. Jag läser äventyret som en uppgörelse med det belgiska koloniala arvet och det tillkom i samband med att flera afrikanska kolonier frigjorde sig; belgiska Kongo blev fritt 1960 – ett år efter äventyrets ursprungspublicering.

En annan aspekt av apan i seriekonsten är arvet efter Edgar Allan Poes Mordet på Rue Morgue. Här kan spelar aporna alltså cluedo och är antingen brottslingar eller – förment – oväntade lösningar på gåtfulla mysterier.  (Men numer är nog den oväntade apan snarast en kliché i paritet med tvillingen eller hypnos.) I det allra första äventyret med Clifton, skrivet av Raymond Macherot 1959, försöker den koleriska översten att lösa problemet med hastigt och olustigt försvinnande kassaskåp. Och lösningen stavas förstås dresserade apor. Denna gång med skor och handskar, vilket vi får förmoda förhindrar polisen att matcha fingeravtrycken mot sitt register över kriminella apor. (Om nu någon läsare tycker att jag avslöjar för mycket kan jag säga att lösningen framgår redan av framsidan.)

I Tim och Tommys äventyr Skuggan av en vålnad kastar den ondskefulla apan olycksbådande skuggor över huvudpersonerna och vännen kommissarie Ficshusset. Här är apans relevans för människan än mer uttalat eftersom den paradoxalt nog är osynlig. Apan representerar därmed den ociviliserade delen av människan som som ständigt finns närvarande men som inte (alltid) syns. I Skuggan av en vålnad är dessutom – visar det sig – apan en hämndlysten brottsling som ju i sanning är det civiliserade livets bokstavliga skuggsida. Den eviga konflikten mellan natur och kultur. Graoooow!

4 reaktion på “Monkeybusiness eller släkten är värst!

  1. Även i svenska serien Felix av Jan Lööf dyker det upp apor titt som tätt. Från den mekaniska jätteapan som likt AT-AT i Stjärnornas krig får agera fordon till Tarzans ständige följeslagare. I den allra första Felix-episoden, Den stora apön förekommer det en mängd apor.

    Den allra mest kända svenska apan är Herr Nilsson som tillsammans med Lilla Gubben är Pippis anförvanter.

    Fantomen förlitar på en liten kvick apa för brevbäringen i de Djupa skogarna. Apposten i Bengali är minst lika fungerande som svenska Posten, ofta till och med bättre.

    Slutligen så är det förstås den riktiga Tarzan av Edgar Rice Burroughs som är apornas egen son där det kryllar av apor i alla de slag. Via filmerna blev den ständige kompanjonen chimpansen Cheeta, som även skrivit den underhållande självbiografin Me Cheeta.

  2. Just det – Felix är en veritabel apfest. Många apor där. I en av Jan Lööfs bilderböcker om Pelle antyds dessutom att Tarzan lever i ett kärleksförhållande med en (kvinnlig) gorilla.

    Uppenbarligen är området människa-apa ofantligt stort och nog omöjligt att överblicka. För en fullständig förteckning över apan i seriehistorien skulle man nog behöva begränsa urvalet av apor. Själv är jag framförallt intresserad av franskbelgiska serier varför exemplen ovan fick komma därifrån.

  3. Till frågesportstävlingen ComiQuiz för några år sen hade vi en del om nordiska apor. Lyckades hitta 12 stk till slut, även om alla inte hade namn utan man bara fick gissa på tecknaren…

  4. Det antyddes förresten i en stripp att apposten i Fantomen hade vissa missöden då de manliga brevbärarna råkat stöta på kvinnliga artfränder…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>