Mini-recensioner: The Score

Darwyn Cooke fortsätter med sina bearbetningar av Donald Westlake/Richard Starks böcker om gangstern Parker. Efter The Hunter och The Outfit är det dags för The Score där Parker blir inblandad i en gigantisk rånkupp: Gruvstaden Copper Canyon ska rånas, och Parker är mannen som ska organisera det hela.

Det här är den hittills rakaste boken i Cookes serie, med en handling utan utvikningar: Planering, genomförande, efterbörd. Jag är fortfarande intresserad av originalböckerna men jag har inte kommit mig för med att läsa någon av dem ännu, medan jag är mer tveksam till Cookes insats. Det är ingenting nytt eftersom mina invändningar är desamma som jag redan nämnt i de tidigare recensionerna: Cooke kan teckna med en fantastisk snits i enstaka teckningar, men han är en osäker serieskapare som fortfarande inte vet hur man designar en seriesida med flyt. Jag kan inte komma över min känsla av att han tänker alldeles för mycket på hur varje enstaka ruta ska se ut utan att se den i sitt sammanhang.

Det myllrar av fel där Cooke mellan en ruta och en annan glömt bort/ignorerar hur föremålen var placerade i den tidigare rutan. Ibland är felen av den typen oförargliga men tyvärr är Cookes av det slag som får åtminstone mig att stanna upp i läsningen eftersom jag uppriktigt sagt tappar bort mig. Eller små irritationsmoment som detta:

Här läste åtminstone jag först repliken som börjar ”Please fuck off…” som om det var Parker som sa den (Parker är tredje personen från vänster i första rutan) eftersom det är till honom som pratbubblan pekar vilket gjorde mig tillfälligt förvirrad med tanke på att Parker omnämns i tredje person i repliken, och min läskoncentration bröts. Men om man tittar lite noggrannare så ser man att pratbubblan egentligen pekar på mannen längst till vänster i första rutan, men pga den suboptimala kompositionen syns han inte i ruta två. Det här är ett typiskt exempel där Cooke om han jobbat lite mer med sidan kunnat undvika problemet genom att arrangera personerna annorlunda, delat upp handlingen i rutor på ett annorlunda sätt, eller något annat. Med andra ord, läsbarheten drabbas på grund av ett slarvigt förarbete.

Men som ni märkt köper jag fortfarande Cookes Stark-böcker, min kritik till trots. Skälet är att jag gillar Starks historia, och att Cookes teckningar trots allt ser trevliga ut, även om de är mer av illustrationer än lyckade serieteckningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>