Best of Enemies

Eller för att använda den fullständiga titeln, Best of Enemies – A History of US and Middle East Relations – Part One: 1783-1953. Pust!

Med en så lång titel skulle man kunna tro att Jean-Pierre Filiu (manus) och David Bs (teckningar och manus) bok utgiven på engelska av SelfMadeHero var en tungläst rackare, men det är inte så farligt med den saken. Istället är den en löst berättad historia om USAs relationer med länderna i Mellanöstern (som titeln utlovar) men även med andra nordafrikanska länder. Det är fakta för hela slanten så i praktiken är det en historiebok i serieformat där man valt att skriva om just de episoder som man varit intresserad av istället för att försöka täcka in allting.

De fyra kapitel-namnen förklarar nog ganska bra vad det handlar om:

  1. An old story: En introduktion som innehåller en kort version av berättelsen om Gilgamesh och Enkidu, med invävda moderna hänvisningar till exempelvis Abu Ghraib.
  2. Piracy: Det intressantaste kapitlet som redogör för Barbareskstaternas historia och hur USA blev inblandat. Mycket nytt för mig och fascinerande läsning; jag har egentligen haft mycket dålig koll på vad Barbary Coast egentligen var för ett område och varför det förknippas med pirater.
  3. Oil: Hur oljefyndigheterna fick USA att intressera sig mer för området.
  4. Coup d’État: Hur USA hjälpte shahen av Iran till makten.

Som synes en blandad kompott.

Och ärligt talat alltför blandad. Visst var jag intresserad när jag läste boken och som sagt är den inte så tung att ta sig igenom, men det hoppas alldeles för mycket fram och tillbaka, och det finns inte mycket personlig känsla i manuset. Det finns heller inte mycket som håller ihop det hela som en bok, och jag hade fått ut precis lika mycket av exempelvis Piracy-kapitlet om jag läst det som en fristående berättelse.

Det saknas en röd tråd som gör att jag kan följa hur USA förhållit sig till området och hur detta förändrats över tiden. Visst skulle det gå att hävda att det räcker att göra enstaka nedslag i historien och att dessa i sig visar hur USA uppträtt och förändrat sig, men åtminstone den här gången har Filiu och David B misslyckats med det.

Så ett manus som hade behövts arbetats mer på för att förtjäna att kallas en bok; som det nu är är det nog bättre att tänka på Best of Enemies som en samling kortare berättelser med ett visst gemensamt tema.

Däremot är David Bs teckningar bra, som alltid. Nu har jag läst flera serier av honom som utspelar sig i samma geografiska område (som The Armed Garden) och hans stil passar förträffligt till det. Här märks det tydligast i Piracy-kapitlet och i de mer sagoliknande delarna av kapitel 1 hur bra han är när han får jobba med rätt material, men tyvärr är som sagt alldeles för mycket av den här boken ett ganska trist rabblande av fakta som David Bs aldrig så uppfinningsrika teckningar inte kan rädda. Så det är inte en helt igenom dålig bok, men det är frågan om de bra delarna uppväger de mindre bra :-/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>