Through the Walls

Through the Walls cover

Långsamt men säkert börjar jag få mer respekt för förlaget Humanoids: Från att ursprungligen bara ha gett ut trist fransk dussinaction à la sämre Jodorowsky-serier har de nu flera riktigt bra översättningar i sin katalog, som The Singles Theory, Koma, och Paris Soirees. Det gör att jag nu är beredd att chansa på böcker från dem som jag inte vet någonting om förutom det de skriver på sin hemsida, och då dyker böcker upp i brevlådan som dagens ämne: Through the Walls, skriven av Jean-Luc Cornette och tecknade av Stéphane Oiry.

Handlingen i Through the Walls korta berättelser är enkel att beskriva: Någon i serien har förmågan att kunna röra sig genom föremål, vare sig det handlar om väggar, bilar eller andra människor, och varje serie handlar om hur den här förmågan används av innehavarna. Undvika oönskad uppvaktning? Practical joke? Smygspionera på sin stora kärlek? Allt går att göra för den som kan och vill.

Through the Walls känns väldigt fransk. Historierna handlar (nästan enbart) om kärlek, det är tecknat i en modern europeisk stil med drag som påminner om tecknare som Sfar, Larcenet och Avril, och jag har som ofta är fallet med franska lättsamheter av det här slaget lite svårt för en del av vad jag i brist på bättre kallar moralen i serierna (jag återkommer till detta).

Through the Walls 2

Att den övernaturliga förmågan är fantastisk i sig spelar mycket liten roll; det enda den används till är som lite hjälp i vardagen, aldrig någonting större. Den är en typisk MacGuffin som bara finns till för att Cornette och Oiry ska kunna berätta sina små historier och har ingen betydelse i sig. Mitt i boken kände jag mig lite smått irriterad över att det kändes rätt krystat med att behöva hänga upp allt på den här förmågan, men känslan gick över; det är inget fel på det övernaturliga inslaget även om jag tror att Cornette & Oiry hade klarat sig precis lika bra utan det, fast om de nu ville ha med det så varför inte?

Temat varieras riktigt bra, den begränsade idén till trots, och jag hade det rätt småmysigt boken igenom. Att den avslutande historien lät några av de tidigare huvudpersonerna dyka upp igen var ett plus i och med att det gjorde att det kändes mer som en bok än som en samling orelaterade händelser. Det mesta är humoristiskt men det finns några få lite mörkare inslag, som de redan nämnda oönskade uppvaktningarna som är mer än bara menade som roliga inslag.

Hur var det då med ”moralen” eller vad man ska kalla det?

Jag har förtvivlat svårt för en del klichéer vad gäller kärleksskildringar. Det handlar då om klichéer av typen den förälskade men försmådda personen (nästan alltid en man) som envist vägrar ge sig och fortsätter uppvakta föremålet för sin kärlek, och i slutet så blir de ett par. Obehagligt tycker jag eftersom det för mig känns alldeles för mycket som stalkning, och jag känner alltför många som drabbats av det. I Through the Walls lider tyvärr historien Gratin Dauphinois av precis det problemet, och några av de andra har antydningar till det också (fast så pass svaga att om inte GD hade ingått hade jag nog inte tänkt på det). Kanske, kanske är historien menad att ge läsaren obehagskänslor men med tanke på resten av historierna tror jag inte det; jag tror istället att det bara handlar om den klassiska attityden att om någon är kär så måste man förlåta den för vad den gör, något jag tycker är rent (ursäkta) skitsnack.

Through the Walls 1

Så, ska man läsa Through the Walls? Jag kan själv inte undgå att uppskatta att sådana här serier översätts; den är inte fantastiskt bra men det finns så lite av den här typen av serier att läsa på språk jag förstår sedan Epix-tidningarna försvann här i Sverige och amerikanska Heavy Metal gick ner sig i sf-våldsporr-träsket att jag njuter av läsningen när jag får chansen. Gratin Dauphinois drar definitivt ner betyget så sammantaget kan jag inte säga mer än att om är sugen på fransk lättviktig relationshumor så kan det vara värt en titt, men annars ska man nog hoppa över Through the Walls.

PS. Apropå Epix & Heavy Metal så hade innehållet i Through the Walls varit perfekt för dem: Korta fristående historier men med ett gemensamt drag som är enkelt att förklara, dvs serier en månadstidning aldrig kan få för många av. DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>