Den mörka sidan av Acke: Criminal 2

Criminal The Deluxe Edition Volume 2 cover

Det känns som om Ed Brubaker och Sean Phillips är ett mycket produktivt par, med tanke på alla serier de får ur sig. Alternativt är det det faktum att jag bara köper deras serier när det kommit ut någon tjock samling som gör att det som nu känns som det; jag har precis läst klart den välmatade Criminal – The Deluxe Edition Volume 2 (smidigt namn där), och den löjligt tjocka och tunga Sleeper Omnibus släpade jag hem från det lokala paketuthämtningscentrat för några dagar sedan :-)

Men kvalitén har inte blivit lidande, åtminstone inte i Criminal-boken som snarare är bland det bästa de gjort. Liksom bok 1 är det här en samling av några fristående längre historier, men det som gör den här boken en gnutta vassare är framförallt den sista berättelsen. En kort beskrivning av de tre episoderna:

Som sagt är det The Last of the Innocents som är bokens huvudnummer, utan tvivel. Bad Night och The Sinners är för allan del bra men de känns mer som ytterligare avsnitt av det jag redan läst i den första boken, medan TLotI har ytterligare dimensioner. Vad som inte framgår av min beskrivning är nämligen att den är en uppgörelse med den amerikanska drömmen som den skildras i serien Acke:

Riley Richards / Acke Andersson har valt att gifta sig med den rika Felicia / Veronika, men ångrar sitt val och längtar istället efter helylletjejen Mizzy / Betty. Herr Klöver, Sopprot, Ragge, Älgen, rektorn, fröken Grundig med flera har alla sina roller att spela i lätt igenkänliga karikatyrer och för att göra det ännu tydligare är alla flashbacks i serien tecknade i en stil à la Acke (jag gillar Phillips vanliga teckningar men jag tror inte han kommer bli anställd för att teckna riktiga Acke-serier…).

Criminal - The Last of the Innocent trailer 1

Egentligen behöver man inte känna igen Acke-förebilden för TLotI kan tveklöst stå på egna ben, men om man gör det får berättelsen en större tyngd; Acke har alltid varit en symbol för det oskyldiga USA, där allt är lätt och enkelt. Det hade kunnat bli en övertydlig och enerverande läsning där parallellerna till Acke känts studentikosa men tack vare allvaret i Brubakers manus fungerar det alldeles utmärkt. Visst är det roligt att se Acke i den här versionen och Brubaker/Phillips är medvetna om det humoristiska, men de glömmer aldrig bort att historien de berättar är både obehaglig och tragisk.

Sen är det en sak till som förtjänar beröm: Brubaker är riktigt bra på att skriva slut. Ett dåligt slut kan förstöra mycket, men Brubaker har stenkoll på exakt när han ska bryta. Ibland är det när det noggrannt redogjorts exakt för hur allt gick, ibland är det mer abrupta och öppna slut, men alltid med nästan perfekt timing. Slut är en detalj som jag vet spelar stor roll för mig så jag uppskattar verkligen att Brubaker behärskar dem.

Criminal Yada-Yada 2 var precis som den tidigare en trevlig upplevelse. Som alltid med Brubakers kriminalserier är det vissa saker man måste vara beredd på eftersom han uppenbarligen älskar genrens klichéer, som att kvinnornas roller alltid är desamma. Det är frustrerande men om man står ut med det erbjuds man manus som står sig alldeles ypperligt jämfört med allt annat i genren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>