Legendarer på resa: Gringos Locos

Gringos Locos omslag

Dagens serie Gringos Locos är en rätt dålig serie, men den är ändå en smula intressant att läsa för inbitna serieläsare. Paret Schwartz/Yann, teckningar respektive manus, har tidigare bland annat gjort ett Spirou-album men den här gången är det en dokumentär-serie: Gringos Locos skildrar hur serieskaparna Jijé (inte så känd i Sverige men jobbade bland annat med tidiga Spirou och Jaktfalkarna), Morris (Lucky Luke) och Franquin (Spirou, Gaston) bestämmer sig för resa till USA.

Planen är att söka jobb på hos Disney eftersom de tror att det är där seriernas framtid ligger men de får tji;  tiden är några år efter andra världskriget och Disney håller precis på att skära ner på personalen. Så istället luffar de runt, tillsammans med Jijés familj som också följt med. De försörjer sig på diverse jobb, inklusive att skicka nya seriesidor tillbaka till Frankrike med Spirou, Lucky Luke och annat. Franquin och Morris är mer av slackers medan Jijé har en familj att se efter, inklusive barn som ska gå i skolan, och därför blir de mer bofasta.

Gringos Locos - Teckning

(Den danska utgåvan är elegant och fysiskt ganska stor så min scanner klarar bara halvsidor…)

Serien själv är egentligen bara en samling anekdoter infogade i den lösa ramen som resan innebär som Yann har samlat ihop med hjälp av intervjuer och från det som tidigare skrivits om resan. Låt mig säga så här: Om det inte varit för att personerna i serien själva vore kända för sitt serieskapandet skulle den här serien aldrig gjorts för anekdoterna är inte speciellt spännande. Miljön, efterkrigstidens USA och Mexiko, är faktiskt intressantare än någonsin personerna är.

Vad gäller skildringen av människorna bakom kändisskapet så blir det aldrig riktigt djupt; precis som i Schwartz/Yanns Operation Flagermus fungerar inte blandningen av allvar/humor. När exempelvis Morris skildras som deprimerad av tanken på att han för all framtid kanske kommer teckna Lucky Luke görs det just ingenting med det. Det skulle kunna vara intressant att gräva mer i, med tanke på att det var just det som hände, men istället framställs det mest som en lustig episod eftersom vi som läsare vet att han fastnade i den serien.

Schwartz teckningar är lättast att beskriva som trevliga i sin en smula kantiga version av en typiskt fransk-belgisk skola. Ingenting att upphetsas av men samtidigt väldigt kompetent och avkopplande att se.

Gringos Locos är definitivt bara en serie för seriefans; andra lär mest undra varför man skulle läsa just den här reseskildringen framför alla andra som tänkas kan. En udda detalj också som jag vill nämna: Redan på försättsbladet finns en text som är en enda lång brasklapp om att alla inte håller med om att seriens skildring av tecknarnas resa är sanningsenlig. Detta följs upp i ett långt efterord med dels en intervju med Yann om hur han samlat information om resan, dels en lång artikel inklusive en intervju med en av Jijés söner som handlar om hur felaktigt Yann uppfattat allt som hände. Det är ganska bisarrt att läsa en föregivet dokumentär serie där så mycket av det omkringliggande materialet i boken handlar om hur lögnaktig dokumentären är. Mycket underligt, på min ära!

Gringos Locos - Drive-In

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>