Buz Sawyer – Tyfoner och smekmånader

Buz Sawyer 3 - cover

Dags för några ord igen om Roy Cranes klassiska äventyrsserie Buz Sawyer; jag har nyligen läst den tredje volymen av Fantagraphics utgåva och har några saker jag vill säga :-)

När den första volymen kom ut skrev jag att den var bra men alltför fokuserad på andra världskriget för att bli riktigt bra, och att jag därför såg fram mot volym två. Och mycket riktigt, den boken är ett fantastiskt exempel på en utomordentligt trevligt tecknad äventyrsserie med lagom blandning av äventyr, komedi och romantik.

Men den tredje volymen känns lite mer problematisk, tyvärr, vilket inte bådar så gott för framtida volymer. Cranes svartvita teckningar är lika bra som någonsin; jag älskar hur han använder Zipatone bättre än kanske någon annan gjort. Däremot har manusen en del svagheter som jag reagerade på den här gången. Det är egentligen inget nytt, men av någon anledning irriterade jag mig på dem mycket mer än förut. Kanske var det bara att jag inte riktigt var på humör men jag tror inte det, utan min känsla är att Crane vid den här tiden tappar lite av sitt gung ho-humör och när hans serie därför blir en smula vanligare och dämpad vad gäller hur han till exempel skildrar män och kvinnor blir tidens fördomar uppenbara.

Bra

Bra

Exempel: Som titeln på volymen antyder gifter sig Buz här med Christy. När hon dök upp i serien är hon en väldigt frisk fläkt och att Buz faller för hennes energi och gåpåar-anda känns fullständigt självklart, med tanke på att han själv är likadan. I den här volymen börjar hon likaså starkt, när hon själv letar upp Buz när han råkat i problem, och sedan glatt gifter sig med honom, väl medveten om att han knappast är typen som vill slå sig ner till ett stilla hemmaliv. Men så fort de är gifta så börjar hon förändras.

Visst följer hon med honom när de bosätter sig i mörkaste Afrika (det är verkligen den klassiska karikatyren av mörkaste Afrika, fullproppad med vilda djur och konstigt klädda invånare) för att starta upp en oljekälla men hon kan inte låta bli att tycka det är jobbigt att inte få ha sitt drömhus ifred. Det är lite lustigt men jag får en stark känsla av en splittrad Crane: Å ena sidan vet han att Christys charm och styrka som person i serien är att hon är udda, att hon är modig, att hon tar egna initiativ och inte följer mallarna. Å andra sidan kan han inte motstå vad jag antar var ett tryck från samhället i allmänhet och kanske även sina egna känslor att en gift kvinna måste bete sig på ett visst sätt (kanske framförallt i populärkultur). Så det är inte så att hon helt tappar charmen, men det dyker alltför ofta upp inslag som går på tvärs mot den personlighet hon hittills visat upp. Med andra ord tror jag att den skickliga författaren Crane, dvs den som vet vad som fungerar med Christy i serien, förlorar kampen mot den konservativa Crane, dvs den som har en uppfattning om hur riktiga amerikanska gifta kvinnor ska vara.

Mindre bra

Mindre bra

Sen finns det andra inslag som stör mig också, som den redan nämnda trötta skildringen av Afrika (jag älskar hur Crane tecknar djur och miljöer, men hur han presenterar Buz afrikanska medhjälpare…). Och det känns rätt osmakligt att Buz jobb är att hjälpa ett amerikanskt oljebolag när de har trubbel utomlands, som i det första äventyret i boken där det går rykten om en revolution i ett sydamerikanskt land som måste stoppas för annars riskerar bolaget att förlora sina investeringar. Om revolutionen är rättmätig eller ej nämns inte med ett ord. Jämför det med hur det tidigare varit i Cranes serier när till exempel Captain Easy deltagit i revolutioner för att störta någon ond despot, och det blir rätt tydligt att Crane här skildrar ett mycket krassare samhälle där amerikanska pengar är viktigare än allt annat. Ett ytterligare tecken på att Crane gått åt det konservativa hållet och tappat sin ungdomliga entusiasm och idealism.

Hårda ord men välförtjänta tycker jag, för det är en i grunden riktigt bra serie det här vilket gör att bristerna blir desto mer uppenbara. Jag kommer definitivt köpa fler volymer när de kommer ut, men om/när Crane inte längre är lika skicklig i hur han använder seriemediet så blir det nog ett slut på det för min del eftersom jag misstänker att det inte kommer finnas tillräckligt mycket av charmen kvar då :-/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>