Lätt läskiga katter: Yon & Mu

Yon & Mu - cover

Ibland dyker det upp serier som jag känner att jag bara måste läsa; inte för att jag tror att de nödvändigtvis kommer vara fantastiskt bra, utan för att någonting med dem är så off, så udda, att jag inte kan låta bli. Till exempel den gamla crossovern Archie Meets the Punisher:  Hur i hela friden ska en serie som mixar den oförargliga humorn i Acke med den extremt våldsamma Punisher fungera?

Samma nyfikenhet på resultatet ligger bakom dagens bok, en serie jag fick syn på förra veckan och inte kunde låta bli att köpa: Junji Itos Yon & Mu. Nyfikenheten kommer sig av att serien, enligt baksidan, ska vara humoristisk och varm självbiografisk serie om när Ito flyttar ihop med sin flickvän, och hans möte med hennes katter. Det i sig låter ju inte som udda, om det inte vore för det att Junji Ito är mest känd som skaparen av några av de mest kusliga och bisarra skräckserier som skådats, där skräcken ofta ligger i de ångestfyllda människornas ansikten och en vardag som invaderas av obegripliga händelser.

Som i Uzumaki (även översatt till svenska), där en liten kuststad en dag upptäcker att ett mönster, en spiral, börjar dyka upp överallt:

Uzumaki - snigel

Så, är Yon & Mu en mysig kattserie eller är den någonting helt annat?

 

Well, jag skulle nog säga att den drar åt det mysiga hållet, men också att presentationen ibland gör helt klart att det här är en serietecknare som oftast gör helt andra slags serier. Som den här sidan, då Yon har anlänt till huset och Ito står och smygtittar (han har tidigare i serien sagt att han nog är en hundperson och är skeptisk till katter):

Yon & Mu - Yon

Notera ryggmönstret som närmast ser ut som masken från Scream; fotografier i boken visar att det faktiskt var precis så Yon såg ut…

Visst finns det en hög drag av kuslighetskänsla i teckningarna, och om jag bara sett den här sidan och skulle gissa vad för slags serie den kom ifrån så skulle jag ha gissat rejält fel :-)

Men faktum är att innehållet ändå är väldigt snällt, med en Ito som inledningsvis är rädd för katterna men som efter hand börjar att tycka om dem; hans tillgivenhet blir så stor att han tycker det är pinsamt när flickvännen kommer på honom att leka hämningslöst med katterna på golvet. Och till slut blir de familjemedlemmar, de med; en smula konstiga ibland men det är inte så underligt med tanke på att de är katter. Och, visar det sig, Ito är bra på att rita katter så att de ser ut som katter gör när de bara är sig själva:

Yon & Mu - Yon & Mu

Med andra ord, jodå, det här är en rätt mysig serie, trots allt. Den är inte lika urgullig som exempelvis Chi’s Sweet Home eller lika katt-förstående underfundig som What’s Michael?, men det är svårt att misslyckas med en serie om några älskade katter, åtminstone om jag ska läsa. De då och då återkommande skräckfilmsvibbarna har jag ingenting emot, de blir en slags udda krydda vid läsningen 😉

PS. Sidorna från Yon & Mu har jag tagit från en tidigare scanlation eftersom det är en svårscannad bok, om någon undrar varför t ex ljudet i första bilden på Yon inte översatts (scanlation skippar ofta sådana); i boken är översättningen av ljudet MOOOP (vad nu det kan tänkas beteckna!) DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>