Sons of Anarchy: Burfåglar

Hm, ett (väldigt) långt tag sedan den senaste recensionen men jag har ett exceptionellt bra skäl: Breath of the Wild, det senaste Zelda-spelet, har sysselsatt mig 100% de senaste veckorna (0k, jag har nog jobbat en del också men det spelar mindre roll…). Löjligt kul, och med min spelstil tar det lååång tid att bli klar med det; varje gång jag tänker att nä, nu ska jag se till att göra någonting så att huvudstoryn går framåt så får jag syn på någonting på vägen som distraherar, och ett tu tre har jag klättrat upp på ett berg/tagit en segelbåt ut till en ablägsen ö/samlat ihop ett antal fågelungar så att de äntligen kan genomföra sin sångträning:

Men! Jag har faktiskt läst en del serier också, i pauserna när min Switch måste ladda batterierna; jag har bara inte hunnit skriva om dem. Nu har jag dock en timme över så då tänkte jag klämma in en liten sådan, närmare bestämt

Sons of Anarchy: Burfåglar

Det här är det andra albumet med karaktärer från TV-serien med samma namn, men precis som det första så är det en fristående berättelse, dvs inte en tecknad serie-version av TV-serien (komplicerat när ordet serie används på så olika sätt, men jag tror nog att det är begripligt :-) ). Handlingen utspelar sig mellan säsong 3 och 4, dvs under den tid som stora delar av motorcykelgänget sitter i fängelse. En gammal skuld som inte betalats leder till att de fängelset måste kämpa för att överleva, och samtidigt kan de bara hjälplösa höra hur det går för deras familjemedlemmar när skuldindrivarna även ger sig på dem…

Så, first things first: Jag har inte sett ett enda avsnitt av TV-serien, men jag har hört en del gott om den (kryddat med varningar om att den är mycket och ibland överdrivet våldsam), så för mig är de här serierna min enda kontakt med berättelsen om SoA. När jag läste de första avsnitten av den första långa serie-episoden i svenska tidningen Hagel (som avsomnade innan den första berättelsen avslutats, men en samling finns på svenska med namnet Sons of Anarchy: Ingen utväg) var jag måttligt imponerad. Det var en alltför lång radda av personer som pliktskyldigt introducerades vilket gjorde att seriens rytm inte fungerade, och eftersom personerna ifråga var för mig okända blev det knepigt att hänga med.

Men här, i den andra längre serie-episoden (det finns en kort historia också som gavs ut mellan de två längre, med en bifigur från TV-serien i huvudrollen, som också ingår i det här nya albumet), tycker jag serien fungerar klart bättre. Det beror delvis på att det är en annan författare, Ed Brisson, som verkar mer inriktad på att skriva en bra serie; den första, skriven av Christopher Golden, kändes mer som ett TV-seriesynopsis som sedan gjorts om till serie. Jag vet att Golden har skrivit högvis med romaner baserade på TV-serier och serier (typ X-Men & Hellboy) och det kanske han gör bra, men seriemediet tycker jag inte han behärskar så bra. Golden envisas med att alldeles för noggrant presentera varje person när den dyker upp med namn och roll, medan Brisson glatt utgår från att det där kommer läsaren själv plocka upp allteftersom vad gäller de viktigare personerna. Så lustigt nog skulle jag säga att Golden är alltför medveten om att det handlar om att flytta en berättelse från ett medium till ett annat och därför överkompenserar, antagligen av omsorg för nya läsare. Dessutom tenderar Goldens upplägg av sidorna också att kännas mer som ett redan existerande TV-avsnitt som nu ges ut som serie, trots att även Goldens serie är en ny historia, inte tidigare sedd på TV.

Sen är det förstås också så att jag nu känner till karaktärerna och miljön bättre vilket gör läsningen roligare. Ett plus också för att det är kul att som den ovetande läsare jag är blir de lite av ett pussel att förstå vad som händer mellan handling i Burfåglar och Ingen utväg eftersom den senare utspelar sig senare (under säsong fem av TV-serien); för mig blir det som att läsa glimtar av en större berättelse som långsamt fylls i. Och jag hoppas att serien också fungerar för läsare som till skillnad från mig sett TV-serien innan, och som därför istället kan läsa serien som ett sätt att fylla i fler detaljer på en redan i princip fullständig karta :-)

Teckningarna av Damian Couceiro (den korta berättelsen som ingår illustrerar av Jesús Hervás) duger skulle jag säga. De försöker efterlikna skådespelarens utseende åtminstone till en viss del ser jag när jag googlar men utan att det känns krystat; det är inte ovanligt att när tecknare försöker efterlikna skådespelare i sådana här serier så blir resultatet misslyckat, där personer med ”verkliga” förebilder ser ut som pappdockor (som i den horribla Doctor Who / ST:TNG-crossovern jag skrev om för några år sedan; brrr!).

Summa summarum tyckte jag klart bättre om den här boken än jag trodde att jag skulle göra när jag började läsa den. En modern actionserie med en TV-serie som förlaga men som klarar av att stå på egna ben, även om säkerligen fans av Sons of Anarchy får ut mer av den än jag. Ett helt godkänt hantverk av Brisson/Couceiro/Hervás, med andra ord :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>