Postat av Swecomics, måndag 2010 04 26Att använda realistiskt tecknade figurer för att framföra ett roligt budskap borde vara en effektiv teknik. Ändå är det ganska ovanligt. Visserligen brukar ju serier som Tintin, Felix m.fl. betecknas som realistiskt tecknade, men figurteckningen ligger snarare åt det komiska hållet. På senare år har dock den komisk-realistiska genren fått ökat genomslag!
Last Kiss
Jan Stenmark är kanske det bästa svenska exemplet på hur man kan använda realismen för att få fram ett komiskt budskap. Stenmark hämtar bilder ur romantik- eller äventyrsserier och förser dem med nya pratbubbletexter – och vips så uppstår en komisk effekt. Oftast nöjer sig dock Stenmark med enstaka bilder.
Samma teknik nyttjar amerikanen John Lustig som i sin Last Kiss plockar rutor ur äldre kärleksserier, ger dem nya färger och förser bilderna med dråpliga texter.
Norska Zofies Värld, av Grethe Nestor och Norunn Blichfeldt, använder en liknande teknik. Men här är det inte så ofta fråga om enstaka bilder utan snarare regelmässiga seriestrippar och ibland också helsidesepisoder. I Zofies Värld används en rasterteknik som är inspirerad av konstnären Roy Lichtensteins tavlor och som erinrar om den (dåliga) tryckteknik som användes i dags- och veckopress på 50- och 60-talen.
Zofies Värld
Brewster Rockit av Tim Rickard är en science fiction-parodi. Serien publiceras i form av dagsstrippar och huvudpersonen själv är en muskulös rymdhjälte, i stil med Blixt Gordon eller Tom Trick. Skillnaden är dock att när de andra rymdhjältarna levererar smockor så kläcker Brewster Rockit ur sig lustigheter! Serien har fått en plats i Nya Serieparaden och det ska bli intressant att följa den!
Fast förmodligen kommer inte resten av albumet att följa Den mystiska stjärnan så värst mycket, om vi känner Burns rätt. Boken släpps i höst. En jämförelse mellan Burns och Hergés omslag samt en smygtitt på innehållet hittar man på 
Senaste kommentarer