Serienytt.se

Charles Burns Black Hole är en av 2000-talets bästa serier, alla kategorier; Burns är en mästare på att skildra en oerhört obehaglig mardrömsliknande värld där hans karaktärer handlar som under ett yttre tvång när de inte kan hejda sig från att ta medvetet katastrofala beslut, och teckningarna med sina stora sjok av svärta med exakta linjer ger det hela en extremt klaustrofobisk och realistisk känsla. Om jag ska likna det vid någonting annat är det närmast David Lynchs senare filmer där samma känsla av att det som sker är oundvikligt, samtidigt som det i mångt och mycket är oförståeligt.

Att Burns nu påbörjat en ny serie, X’ed Out, är därför skäl att fira. Han är en mycket långsamt serieskapare så det kommer säkert dröja flera år innan serien är avslutad, men trots att jag vanligtvis inte är så förtjust i följetonger gör jag ett undantag för Burns: Varje gång ett nytt nummer av Black Hole dök upp (dvs ungefär 1 gång / år) gav det mig chansen att läsa om de gamla numren, och det gjorde jag med glädje.

Vad handlar då X’ed Out om? Well… De vanliga Burns-ingredienserna finns här, med tonåringar som letar efter någonting som kan ge livet mening; konstiga drömmar som återspeglar verkligheten; oförklarliga, återkommande detaljer som hittills är svåra att tolka. Med andra ord, det lär ta några nummer/år innan jag vet mer om vad som pågår.

Det jag kan säga redan nu är att liksom Black Hole-tidningarna är X’ed Out-boken mycket inbjudande till läsning. Albumet är utformat som ett klassiskt europeiskt seriealbum: 56 inbundna färgsidor i albumformat. Och liknelsen med europeiska serier är inte en slump för Tintin är allestädes närvarande i den här första boken. Huvudpersonens (?) drömmar ser honom som en Tintin-liknande figur i en värld med allehanda Tintin-referenser som svamparnas färgteckning från Den mystiska stjärnan, en svart katt som heter Inky, Tintins urtypiska hårtofs som dyker upp här och där, och så vidare. Om ni föreställer er en feberdröm efter att ha förläst er på Hergé kommer ni ganska nära.

Jag vet inte om Burns planerar att fortsätta med Tintin-referenserna men det spelar inte så stor roll; jag kommer garanterat fortsätta att läsa X’ed Out hursomhelst. Och om något decennium eller så kanske vi har ett nytt storverk i hamn!